Här kommer de som utlovat! :)

Detta är våra vackra godingar; kattungarna...

Per Ardua ad Astra

-Genom svårigheter mot stjärnorna-

Jag älskar de gamla romarnas språk. Här har vi hemskt mycket att lära...

Trodde du förresten att den vanliga, sorgsamma förkortningen R.I.P. kom från engelskans "Rest in peace"?

Man kan förvisso använda den förkortningen också, för bokstavskombinationen blir ju densamma, men den verkliga förkortningen härstammar egentligen från de gamla romarnas Requiescat In Pace.

Flera av våra språk har alltså små rötter i latinet.

Inte bara spanska, italienska, franska, som man skulle kunna tro.

... blogghumör idag.:)

Vill dokumentera lite, f a för min egen skull om mina underbara kattungar. Mina och Tessans <3.

Och Ellis o Gabbes, så klart.

De fyller tre veckor på måndag.

De vita (namnlösa, tjej-kille förmodligen) är de som varit mammigast och "gnälligast". Vill helst vara med Tessan, inte med Kattmormor.

Mimmi är sköldpaddsfärgad, störst och tidigast att börja gå, tätt följd av Lennart, den röd-vita. De började väl stappla sig fram för ett par dagar sedan, innan dess kravlade de bara. Stapplar dock fortfarande och somnar efter en kort stunds promenad.

Mimmi var också först att öppna ögonen. En vecka och en dag gammal. Lennart någon dag senare, de vita ytterligare någon dag senare.

Den tuffaste- som vågade "umgås" mest med mig, dvs våga bli upptagen utan att gny, var Lennart. De vita vill fortfarande helst inte vara med mig.

Och just nu sover alla fyra tryggt uppradade vid mammas tuttar, eller vad säger man... spenar?

Sov Sött, Facebook! ;)

...läsarrekord igår! ;) Här på bloggen, alltså. Högsta siffran ever.

 Är uppe i en ganska hög siffra idag med. Tack, kära Du, som kommer hit och läser! Jag kan säga att jag omöjligt kan se vem som varit här, men jag får en siffra för varje unik läsare som loggar in på min blogg. Och igår hade jag den högsta någonsin!... Skoj, skoj!!!

Ska sitta uppe bara en liten stund till, bara slappa här framför datorn. Har duschat och gjort mig klar, snart väntar kudden, nybäddad säng och kattungarna som sover hos mig. Plus mamman, Tessan. Världens ödmjukaste kattmor. Hon har ett sådant tålamod med dessa, så det finns inte...

Två av godingarna är redan bortlovade till min väninna, om hon och familjen bestämmer sig att ta dem. En kommer vi att behålla, har inte riktigt bestämt vilken- de som återstår är en sköldpaddsfärgad och en röd-vit. Ser ut som båda kommer att bli långhåriga. Den fjärde går till försäljning.

Nej, nu är jag allt trött...

Sussa sött, Vänner o kamrater! ;)

Ååå, vad härlig den här årstiden är!

Nu är det bara att njuta, det här är den absolut bästa tiden. Tycker jag. Fast jag gillar hösten också, för att inte tala om den gudomliga sommaren- den ligger framför oss nu... så härligt!!!

Lägger bakom mig allt det gamla; det finns alltid nya dörrar som öppnas när man stänger en.

Jag har alltid haft "god näsa" för vänner- det vet ju Ni som läser- mina fina kamrater!!! :)

har faktiskt, i princip genom hela mitt liv varit befriad från oärliga fulingar. Ja, någon har man väl stött på här och där, men de allra flesta har varit otroligt fina. Därför blir man ännu mer förvånad när man stöter på lustigheter.

Ni vet, man lever i en "präktig" skolvärld där rätt är rätt. Räkningar betalas, man beter sig respektfullt mot varandra och man lurar inte människor.

Jag är rätt nyligen separerad från min exman. Vi höll ihop i 18 år. Exmannen hade sina brister, liksom jag. Jag har en hel drös med tillkortakommanden som jag skulle kunna rada upp om jag känner för det. Jag är nämligen människa. Men jag vill här och nu hedra den mannen. Han var rak, gick aldrig bakom ryggen.

Han sa helt enkelt som det var, vilket alltid underlättade.

Nåväl, ingen idé att haka upp sig på skit!!! ;)

Nu ska jag ut i solen och ta vara på resten av dagen. Av den underbara första-majsolen!

Må Bäst! ;-)

Jag har faktiskt inte luftat det här förut. Men det känns så gudomligt gott att få skriva- och få respons!

Människor som svikit, fast det inte varit mitt fel. Och på något vis har jag dragit på mig hela samvetet i alla fall. Nästan upplevet det som om det vore mitt fel att de svek. Häftigt att inse- att så är det ju inte!

Om en annan person uppför sig som en j-a drummel kan jag faktiskt inte ta på mig det ansvaret- jag kan omöjligt hjälpa det! Jag kan skämmas, men det är också allt. Varje person äger sin egen vilja, sin egen handlingskraft.

Jag har burit en hel del skam de senare åren, faktiskt.

Skammen över att bli sviken. Kan Ni fatta det?! Det är ju helt sjukt egentligen.

När jag bjudit upp till dans, förberett och haft mig, och sedan blivit nonchad, har jag lagt det som en skuldbörda på mig själv! Försökt släta ut allting, men bara gått och mått dåligt.

Nej- tvi vale- nu har jag fått nog, mina vänner!

Hädanefter bjuder jag bara in Den som respekterar mig...

Och jag vägrar skämmas å den persons vägnar, som beter sig på motsatt sätt!

Kram från mig