... fick jag upp ett gammalt ordspråk.

Det får bli ordspråket för dagen för mig. :)

"Sjömannen ber inte om medvind.

Han lär sig segla."

Ha en fin kväll alla där ute i världen!!!

Jag kör på i uppförsbacke..

Det är inte det minsta synd om mig, egentligen. Jag har det över lag rätt bra, men just nu känns det som om allt på en och samma gång tycks gå emot mig. :(

Allt blir så f-bannat trögt när man blir krasslig. Det ingår liksom inte i planeringen. Jag har ingen röst, försökte prata igår och mina elever undrade om jag svalt en kråka!!! 

Gabbe och jag skulle hyra film på kvällen och när jag kraxade min sons namn stirrade halva butiken till. Jag lät verkligen special, so to say... Och man orkar ju ingenting. Jag hatar när orken tryter.

F-n, jag har börjat träna. Ska köra på rejält nu för att se resultat. Jag är för tillfället som en hösäck, trivs inte alls med min kropp, men hann träna två gånger, sedan kom dessa tröga bacillusker och jag har fått lägga träningen på is igen. Så frustrerande!!!

Allt känns segt, trögt. Inget spinner på av sig själt.

Jag stretar i motvind, men det vänder, jag vet att det vänder, bara att härda ut.