Helt plötsligt, go vänner, som från ingenstans, fick jag plötsligt en smocka av livet självt. Idag.

Helt plötsligt fick jag ett slag, det riktigt sjöng om det- jag for till marken... kippade efter luft.

Fy f-n, vad det där gjorde ont!!! Hade inte räknat med det.

Mitt i röran, fick jag upp ett gammal citat (jag är svensklärare och lever på citat :)

(Rör också Gud- jag som varit inne på det temat):

"Gud ger sina hårdaste slag till sina starkaste soldater"

=)

Så jag knagglade mig upp och började stappla vidare.

Man måste ju i alla fall försöka!!! :-)

Sov sött, Världen!!!

... då är du rik på det bästa sätt som finns.

Ja, typ så... går en gammal låttext

Och jag är vaken än, klockan är snart halv tre, men jag reagerade så förbannat starkt på något för ett par timmar sedan, precis när jag skulle krypa i säng- tur att det är söndag imorgon, så jag inte fick detta besked natten innan en arbetsdag.  (Imorgon får jag i alla fall sova ut.)

Adrenalinet bara pumpade i kroppen, jag var så ... förbannad.. tror jag. Och sentimental på något vis.

Lyckligtvis har jag en underbar vän, ni vet, en så'n där man verkligen kan ringa mitt i natten, så det gjorde jag. Och vi pratade. Han lyssnade och vi skrattade åt min själviska, barnsliga reaktion!!! Ibland är vi allt bra primitiva, vi människor, i alla fall jag!!! :-) Å det är så skönt att få häva ur sig allt det där primitiva, få visa för någon att  "nu är jag verkligen inte alls så där vuxen och storsint som jag önskar att jag varit" fast imorgon lovar jag att skärpa till mig!!! :)

Nu känns allt ok. Vad som än händer vet jag att jag alltid har min gamle fine vän, Leif. Brorsan Balou!!!

Jag har en vän jag kan ringa mitt i natten.

F-n, vad jag är glad att du finns; gamle, goe, kloke Leif!!!

Får se om jag kan somna nu... Fick skriva av mig lite. Klockan tre på natten...