Brothers in arms- Till min olyckssyster!

Det är jag som har skrivit till Dig, det är jag som är Annie <3

Kram

"I left my dreams with broken strings
It's time I learnt to talk
Stop falling over things
Teach myself to walk"

Jag håller på att titta på lägenheter. Måste hitta något mindre; den här radhuslägenheten är för stor för mig som ensamförsörjande. Jättefin: 117 kvadrat, nyrenoverad och i två plan, men alldeles för dyr för en lärare!!! Det känns helt enkelt inte bra att kasta ut så mycket pengar i månaden på att bara bo. Vill dessutom hitta en bostadsrätt; att äga sin bostad känns som ett bra sätt att spara. Och så vill vi närmare stan. Barnen är så stora nu, så de åker mycket buss på egen hand och tar sig till centrum själva, till diverse aktiviteter. De har blivit för stora för att man måste ha en trädgård åt dem, liksom bilfritt, som här.

Det känns så skönt det där att trenden går bort från slit-och-slängsamhället, rätt igenom. Detta märks ju inte minst om man tittar på hur antalet loppisar med den härliga tanken på återanvändning går igen.

Fasen, va gött att bli av med en massa onödiga kvadratmeter som bara står och kostar pengar och samlar damm.

Vi pratade om det där härom dagen, min kära franska väninna och jag... hon använde en fransk term- för dem som går åt motsatt håll: Allt ska bli större och större, man vill ha mer och mer yta. Yta som man vill visa upp för omgivningen. På svenska blir termen "Lilla aristokratin." Det står för människor som låtsas att de är aristokrater genom att köpa en massa dyra prylar genom banklån. Att de käkar nudlar varje dag när ingen ser, spelar ingen roll. Hahaha:-) det blir som "Kejsarens papegoja" om Du läst din Ferlin =) Sticker man till på bubblan går den sönder- och inuti är det helt tomt.

Nej, vet Du vad... alla vet ju att jag är lärare i alla fall- och på ett ungefär vad en sådan tjänar- så det finns ju ingen anledning att låtstas!!! Tyvärr är vi inte så rika som jag tycker att vi borde vara!!! =)

Ha en skön kväll i novembermörkret! ;)