Jag har städat hela dagen, förberett mat, men är inte klar och nu är jag bara på Sveriges suraste humör och gläds åt att julen snart är över samtidigt som jag tackar Honom där uppe för att  jag inte föddes till ett liv som hemmafru. För mig hade ett liv framför spisen varit detsamma som självmord. Jag har aldrig varit någon pysslande bullmamma. Försökte när barnen var små, men nu har vi roligare aktiviteter för oss. Min allra största skräck är nog ett liv som dagmamma. Inte få lämna hemmet; laga mat, diska, städa och tvätta hela dagarna. Vi hade dagmamma till mina barn- hon var duktig och helt underbar, men jag hade aldrig för allt smör i Småland velat byta liv med henne. Men, som sagt: Jag gillar olikheter och det är allt en väldans tur att vi alla är olika. Med All Respekt!!!

Se så... Nu blev jag genast på bättre humör, bara jag fick sätta mig ner lite och skriva!!! :-) Jag var så'n redan när jag var liten. Livet för mig var när jag kom hem från skolan och fick sätta mig vid mitt skrivbord. Det tyckte jag om. Där satt jag och målade, skrev och lyssnade på musik i timmar. Mina sämsta betyg hade jag i hemkunskap och slöjd. Min dotter är likadan. Hon är A i engelska, matte och nu även svenska, B i de andra teoretiska ämnena och E i hemkunskap och slöjd. Vi är helt enkelt läslusar!!! :-)

(Inte löss...)

Apropå surt humör och musik: Vet inte vad det är med den här låten (nedan). De spelar den gång på gång på radio när jag sitter i bilen och jag retar mig på den. Varför vet jag inte heller. I mina öron är den bara sååå fruktansvärt avtändande, måste vara något med sångarens menlösa röst, och det där lalalala-glättiga, intetsägande tramset. Stiftelsen kommer till Karlstad den 22/2, läste jag. Jag kommer inte vara där.

Men- återigen, det här med olikheter: Uppenbarligen finns det många som gillar det jag tycker är "dret" på ren värmländska och det har de all rätt att göra.

Lyssna och bedöm själv. Vi har full åsiktsfrihet i vårt land, så vi får tycka exakt som vi vill.