Klär julgranen hos Morfar.

"Mannen sätter upp stjärnan", sa Morfar.

Lördagsmorgonens citat (som jag fann i en intressant blogg här på Bloggplatsen, Johanna W):

"Du kan alltid bryta ner en kvinna

-tillfälligt.

Men en riktig kvinna

kommer att plocka upp

de trasiga bitarna,

sätta ihop dem,

bli hel igen 

och komma tillbaka

-starkare än någonsin"

<3

Klockan har passerat elva, men jag får sova ut imorgon. Sedan blir det "lilla julafton" med pappa, som är bortrest under julen. Det jag mest ser fram emot vad gäller jullovet är att få sova ut på morgnarna. Och få ordentligt med tid till att träna. Naturligtvis också att få tid till att verkligen mysa med barnen.

Jag sitter fortfarande här vid datorn; lyssnar på musik och har det skööönt.

När jag skrev föregående inlägg slog det mig att jag, på tal om egen-tid, att ekonomin "suger" när man är skild. Hade jag inte haft släktingar i ryggen hade jag, ärligt talat, haft svårt att klara mig på min lärarlön. Fast det är väl få ensamstående morsor som kan svassa omkring med en fet plånbok. Skral ekonomi är alltså priset jag får betala. Men vet ni vad, go´ vänner: En starkt positiv grej (apropå ensamma fredagkvällar, se nedan) är att få slippa dessa evinnerliga parmiddagar. Det var synd om min exman, han gillade ju det där, och många gånger "offrade" jag mig så klart, men emellanåt tvingades han ofrivilligt sitta ensam med mig på helgkvällarna. Med tjuren Ferdinand som hade helt andra intressen. Parmiddagarna var hemskt trista, i mina ögon, och jag var säkert urkass på att dölja min tristess, trots att jag försökte. Om inte annat avslöjades det väl när jag desperat hällde i mig på tok för mycket vin. Snark, liksom... :/ Inte bara uttråkad, utan dessutom odräglig.

Så fruktansvärt fel det kan bli. Men det är tur att man kan bryta upp och göra om. Lyckligtvis sitter vi inte fastlimmade i våra positioner, även om det känns så ibland. Man kan förändra saker. Om man verkligen vill.

"Är kläderna du bär för trånga; byt! "

Ulf Lundell (så klart)

Livet är för kort!!!! :))

Nu är det fredag igen!

Ensamvargen i mig får njuta lite, när barnen åkt till sin pappa (jag vet ju att de snart kommer tillbaka) och jag får sitta här och gotta mig i lite Lundell.

Jag behöver den här tiden så väl. Låsa dörren, stänga av telefonen.

Nu är det bara jag- helt underbart! :)

Detta betyder inte att jag inte älskar mina ungar, eller är totalt asocial (hoppas jag, i alla fall!!! =).

Men min egentid värderar jag otroligt högt. (Så får man väl kanske inte säga högt, då betraktas man som lite konstig antar jag, och möjligen egoistisk. Särskilt om man är kvinna. Man ska helst tycka att det är tråkigt att vara ensam en fredag kväll. Om man är normal. Men det struntar jag i. Jag har alltid haft ett ganska stort behov av att dra mig undan emellanåt.)

Förresten: vem vill vara normal- och varför?

Normalbegåvad, normalsnygg, smälter in i tapeten, är som alla andra. Sticker inte ut på något vis. Ingen minns dig i den stund du lämnat rummet.

Tänk om mannen ovan hade varit normal. En vanlig man i 60-årsåldern, lik andra män i 60-årsåldern. Då hade jag inte suttit här och njutit av att lyssna på hans ord. Livet hade med andra ord varit lite fattigare om Ulf Lundell varit normal. I alla fall för mig.

12 december 2012. 121212.

Och jorden gick inte under idag heller.

Bombnedslag i mitt hus, däremot. Borde ta vara på det, men jag måste nog prioritera sömnen. Mysa lite med Elli (vi killar varandra på ryggen- bland det bästa vi båda vet). Kvart över sex imorgon kör jag henne på luciatåg imorgon. Och nu är man trött. Men idag satte jag sista betyget för i år; iiiiiii!!!! Det är något visste det med att sätta betygen. De symboliserar så mycket arbete. Både från min sida och- framför allt elevernas. Och när man skriver in dem: sååå j-a gött!!!!

Gabriel får sina första betyg i år också. Ska bli så spännande. ;) Fast jag vet att han har lätt för sig i skolan, men det ska bli roligt att se hur bokstäverna ser ut på papper.

Usch, vilken dålig inspiration jag har ikväll. Min hjärna är urblåst, tror jag. Man kan ju fråga sig vad jag gör här framför datorn. Slappar...

Hatar förresten kylan. Jag ska flytta "hem till Frankrike." :-)

Jag har kommit på att jag nog hör hemma i Frankrike egentligen. Min väninna är fransyska, och när det kom en ny kollega till mitt jobb, hade hon på något vis fått för sig att det var jag som var var fransyska; hon tyckte jag såg ut som en fransyska. Så nu längtar jag "hem" till värmen i "mitt" Frankrike. :) Mitt och Laurences.

Sov gott i Vikingaland (huualigen;)!!!

Vi håller på med förberedelser för Ellis luciaframträdande på CCC. Ska bli sååå trevligt!

Ovan ett jättefint minne från min egen "luciakarriär". Det är jag som dålig Marilyn Monroe-kopia, i platinablont, lockigt hår (att man ville se ut så, då... helt otroligt).

Det här är ett stort minne för mig; bilden hamnade i tidningen och hela faderullan (med fokus på biskopen, naturligtvis, men jag kom med, jag också, som en liten skugga där i bakgrunden:). Jag är 20 år och på väg fram för att ta emot det årliga smycket av biskop Bengt Wadensjö i Mariebergsskogen. En silverkejja med en berlock som en G-klav och en pärla i mitten). Här håller han först ett tal. Jag ser så blyg ut, och jag var hemskt blyg, det var så mycket folk som tittade på oss, någonstans där bak i publiken stod hela min släkt. :)

Kattungarna, en månad gamla nu. (Bilden är någon vecka gammal).

 Gabbes Dagge, längst ner, "Styvbror" till kattungarna. Världens mest påhängsna katt. ;-) Går efter vart man än går och sover helst på mig, eller under mitt täcke- han kastar sig verkligen på sängen när jag lägger mig. (Han är som män i allmänhet, med andra ord!!! =)