En av kattungarna tingad av ett trevligt ungt par.

De har varit här och fikat med oss, suttit och pratat, gosat med katterna och bestämt sig för en av dem. Och jag kände mig nöjd. Lämnar med varm hand över en av Bibbisarna om ett par veckor. En annan är eventuellt tingad. 

Så var jullovet 2012-13 till ända.

Imorgon väntar Jättesten.

För exakt 14 år sedan, första dagen på vårterminen började jag arbeta där.

Oj, så mycket vatten som runnit under broarna på dessa år!!!

Det återstår väl inte så mycket mer nu, än lite vila.

(Fast först lite filmmys med barnen. :-)

Det var det, det.

"Prästen kan väl sova hela måndagen, men-

för en fattig bonddräng börjar knoget igen" .

-Astrid Lindgren

Tänk på den tiden man trodde man kunde tukta ungarna "snälla."

Slå dem för att de skulle göra rätt saker.

Det var faktiskt inte länge sedan barnaga förbjöds- var det 1974, tro?

Numera är "curling" ett skällsord.

Ja, det gynnar väl ingen, men det finns det som är värre, tycker jag nog.

Ett barn SKA känna sig älskat, omhuldat, efterlängtat och alldeles perfekt,

med skavanker och brister

-för det är det som gör oss till just människor.

Och den som inte har en aning om vad kärlek, respekt och empati är

-kommer aldrig någonsin kunna ge det själv.

Så tror Du att Du kan skrika åt din unge att han/hon ska hålla käften,

är du nog ute och cyklar- ganska vilsekommen.

Tror jag.

Tack för att Du läser!

Jag ber om att få önska Dig en fin söndag.

Kraaam från mig:)

Jag mötte en gammal vän idag på en bensinmack.

Han sa att det syns att jag är nedstämd.

Tänk att det märks på blicken... Blue ;(

"Vad hästar har sorgsna ögon

Bruna- aldrig blå

Vanliga arbetshästar

Vem vet vad de tänker på?"

- Nils Ferlin

Jag har lärt mig att det finns två typer av människor, grovt generaliserat:

Den ena typen är den som har förstånd att ge och ta. Som bjuder upp till dans om inte varannan gång, så i alla fall emellanåt. Som spelar bollen fram och tillbaka; okomplicerat och ledigt. 98 % av de människor jag träffat hör hit. Ger ibland, tar ibland.

Sedan finns det en mysko liten skara. Som inte har förstånd nog att inse att livet inte bara är att sitta och bli matad. Jag blir lika fascinerad varje gång jag stöter på en dylik individ. Dönickar som inbillar sig att det är deras lott i livet att FÅ.

"Får jag en gång, eller två- ja, då behöver jag inte ens säga tack nästa gång- om än mindre bjuda tillbaka. Det hela har ju blivit en vana. Hon tycks vara så snäll, så henne kan jag bara ta för given. Trycker jag till henne kanske hon blir ännu snällare?!"

Hallå där inne!!!

Uppenbarligen ser jag hemskt korkad ut, men man behöver ju inte driva det hela till vansinne.

;/