Essike dessike leken går,
livet räknar och Andersson får
mitt för bröstet en våldsam knuff
Essike dessike piff paff puff:
Petterson sviktar och famlar.
Essike dessike allt är gäck
essike dessike: Lundström väck!
Ingen vet när han ramlar.

Tåligt går döden med kratta och säck
utanför ringen och samlar.

Nils Ferlin

Jag kommer från en liten släkt.

På min mamma sida fanns bara tre barn. Johan, Jenny och jag.

Nu har vår lille Johan, alldeles för tidigt, gått över till andra sidan.

Med sorg, så mycket sorg, så mycket kärlek, så många minnen...

Det känns så fruktansvärt ofattbart.

Tomt.

"Om du inte hade varit min mamma hade jag gärna haft dig som lärare"

   Elinor

Idag har jag bottenbesökssiffran genom tiderna sedan jag började blogga. 4 unika besökare har endast varit här idag, i vanliga fall kommer 30-40 per dag. Undrar vad det beror på? Kanske Bloggplatsen krånglar på något vis? Jag kan också se hur många gånger sidan har öppnats och det varierar mellan sjuttio som lägst och fyra hundra har det varit som mest, tror jag.

Själv är jag asmatt efter en magsjuka   

Ingen kraft. Trött...

Jag tycker det är hemskt när jag ser till kroppeideal, egentligen. När jag var på väg in i min utmattning slutade min mage att fungera-jag fick inte behålla maten, vilket ledde till att jag var SLUTKÖRD efter minsta ansträngning, jag hade ju inget bränsle, men betraktades som snygg i kroppen- som inte var en välmående kvinnas utan en sjuk människas- och liknade därför en flickkropp. Det är rent tragiskt att detta är vad vi kvinnor strävar efter: att bli supersmala. Vi bantar och har oss... och det är väl jättebra att vi vill bli sundare och piggare, men när vi gör det för att få tunna kroppar, är det rent ironiskt: Så där blir man av sig själv när man är sjuk. Och det betrakas som snyggt. ???

En kamrat märkte just på mina sms att jag retade mig något bedrövligt på allt och var mycket argsint.

Det stämmer inte i tid... precis innan lön har jag min fina PMS-period. Då är jag alltid söt och charmig, glad och go.´

Eller kanske inte.

Men jag är helt säker på att min cykel rubbats; satt just och såg på Gladiatorerna tillsammans med min son (just det här avsnittet har vi för övrigt sett i verkligheten) och så började jag irritera mig på hur Gladiatorerna ser ut. Så fruktansvärt fula; framför allt de kvinnliga. 

 "Fy tusan, vad fult det är när kvinnorna ser ut som tjurar!"

Vilken tur att jag är så himla bra själv, så jag kan sitta här och reta mig på alla andra! (Hade jag själv försökt mig på att utföra en bråkdel av vad de där kvinnorna klarar, hade jag i ärlighetens namn varit jättestolt, men det säger jag naturligtvis inte högt, istället sitter jag här och blir allt grinigare).

Det är ju på läktaren experterna sitter. Där sitter de/vi och dömer- tycker och tänker.

De som utför själva spelet har fokus på annat och struntar nog högaktningsfullt i att Gladiatorexpert Bea har tagit på sig rollen att berätta hur det minsann skall se ut!!!

Bäst att behärska sig, för den här sidan är inte snygg.

Och när man börjar döma och kommentera andra människors utséende har man sjunkit alldeles för lågt.

Lovely... Eller hur?!

   Ha en fin Alla Hjärtansdag imorgon!

Var lite vänligare än du egentligen behöver vara.

 Och glöm inte att älska- lite för mycket :)

- Imorgon och alla andra dagar.

xoxoxo

Min lilla vrå   

Här har jag samlat mycket kraft.

I en liten vrå står min mormors gamla fina byrå, och på den min Älskling. Datorn. Här sitter jag och skriver och skriver, lyssnar på musik och kopplar av. (Ovan hänger förresten ett tvättbräde från 1836- som mina gamla släktingar använt.) Stolen kan för övrigt användas till att knyta skorna på av ytterligare en Älskling. :-)

Ännu en plats att samla kraft på, är i skogen, precis bakom mitt förnster.

Bara utsikten är sååå rogivande. Tyvärr försvinner den (utsikten) om ett par månader när vi flyttar ett par gator bort, men själva skogen står ju lyckligtvis kvar där den står.

Och ett "förtroligt samtal"...:)

Jag fortsatte läsa om vallonvecket (se nedan). Jag tyckte det var en lite rolig grej, det var bara något jag råkade höra. Kollade upp det på mig själv (och min son) och vallonvecket satt på oss båda exakt där det skulle. =)

När jag sedan läste vidare såg jag att det fanns folk som var upprörda över det där med att ett visst folkslag skulle ha ett visst utséende, att det var rasbiologi, äckligt osv.

Då säger jag bara : Måste man ta allt med så förbaskat stort allvar?

Spelar roll, liksom, ett veck här eller där och en myt om att det tillhör en viss folkgrupp- eller kanske det är helt fel? Det är ju ingen jättegrej, påverkar inte så otroligt mycket i livet.

Jag ser på det här med horoskop på samma sätt. Roligt att läsa, men inte sjutton går jag omkring och tar orden på gravallvar- för mig är det mest underhållning, något lättsamt, något man tar med en liten nypa salt.

Till alla gravallvarliga människor sänder jag just nu ett stort, härligt, flamsigt skratt!!!