Åsa ;)

Hon hade så otroligt vackra ansiktsdrag.

Såldes till ett ungt par. Den unga kvinnan och hon klickade direkt.

Fick namnet Kiara från Lejonkungen.

Som ung var jag ovanligt godtrogen.

Det smärtar mig att säga att jag tyvärr inte är det längre.

"De är så naiv, Bea. Tror alla om gott" sa min bästa kompis. Hon hade tydligen redan som mycket ung fått erfara, eller så hade hon det rent intuitivt, att alla människor inte alltid har ett gott syfte med det de gör. Än idag har jag kommit på mig själv med att lägga ifrån mig plånboken på disken i affären när jag ska gå och hämta något.Vem skulle komma på att stjäla den? Så gööör man ju bara inte.

Och lika förvånad har jag blivit varenda jäkla gång. Varje gång någon kommit förbi, (jag pratar i bilder nu, för jag har aldrig varit med om att någon stulit min plånbok "på riktigt") plockat åt sig för egen vinning och sedan bara gått.

??? Hallå där!!! ???

Ibland har jag verkligen tappat hakan av förvåning över vad människor är kapabla att göra.

Jag har nu mera insett att det grovt generaliserat finns två typer av människor: Dels finns det de (som jag tidigare trodde att världen enbart bestod av) som belönar gott med gott. Sådana som ger tillbaka allt de fått och lite till. "Ju vänligare jag är mot dig, desto vänligare kommer du att bemöta mig."  

Det är dessa människor jag försöker att omge mig av; riktiga Dyrgripingar som jag värderar högt och vårdar ömt.

Sedan finns det ju en skara (liten, men tyävrr befintlig) som det gjort ont att möta. Människor som inte tycks ha det där jag skrev ovan, i sig. Människor som utnyttjar att man är "snäll". Som istället för att ge tillbaka det de fått, tycks ta tillfället i akt att sko sig själva och ingen annan. Människor där min livsteori "Ju vänligare du är, desto vänligare blir du bemött" blir till motsatsen: "Ju vänligare du är, desto sämre blir du behandlad".

 Trots allt jag upplevt, är jag faktiskt tacksam för var och en av dessa människor som kommit i min väg. (Jag kan inte påstå att de är särskilt många, men de finns.) De har nämligen lärt mig något. Jag tycker från hjärtat synd om dem som inte kan sätta sig in i andra människors känslor, utan som bara ser till sig själva och sin egen vinning. Men, som sagt, de har gett mig en värdefull lärdom: Dessa människor håller jag kort.

Jag frågade härom dagen en väninna varifrån hennes fina efternamn kom ifrån. "Det är ett vallonnamn" svarade hon. En annan kamrat berättade då att han också var av vallonsläkt, hans mamma hette Drugge som ogift. Drugge är tydligen också ett vallonnamn.

Lite värdelöst vetande och totalt oväsentiligt egentligen, men om det nu stämmer har de som är av vallonsläkt ett säreget veck mellan fem och 10 centimeter ner på insidan av underarmen. Då jag någonstans i bakhuvudet hört någon gång att jag är vallon på min pappas sida, var jag tvungen att titta efter.

Och ja, där satt det!!!

Exakt där det skulle enligt instruktioner, hihi!!! :-)

Jag frågade pappa och nog är vi valloner på hans fars sida.

Frågan är bara: Varför sitter det där vecket där?

Vad är det bra för och hur kommer det sig att bara valloner har det?

Mycket lustigt... ???

Jag googlade på detta, fann att vecket verkligen tycks vara ett vallonmärke...

Följande är skrivet av någon Håkan Bergström:

"Jag bor i Belgien sen några år och simmar på badhus för att hålla mig i form och jag har noterat att ALLA, säger ALLA, valloner har streck på båda armarna och ibland på benen med - faktum är att det är så man skiljer valloner och flamländare åt här i Belgien. Fransktalande brysselbor har dock bara ett streck på ena armen, förmodligen p.g.a uppblandningen med flamländare..."

 "Lolo" skriver vidare :

"Hej A-L! Det är inget armveck utan en slags rand/avskärning som framträder mer eller mindre tydligt. Har själv det på underarmen (insidan ca 5-7 cm nedanför armvecket)."

.

... Se nedan = )

Jag sitter med böcker upp över öronen, så här på fredagkvällen.

Och jag tycker det är jätteroligt! :)

F-n, vad jag har saknat det här!!!

I och med lärarlegitimationen och den nya läroplanen måste alla lärare vara behöriga i alla ämnen de sätter betyg i, vilket innebär att jag läser svenska på Lärarlyftet.

Jag tycker det här är jättebra, att behörighet krävs för att få undervisa och betygsätta. Det har jag efterfrågat länge, trots att jag själv "fuskat" som gymnasielärare. Men har man grundliga och gedigna kunskaper blir man en mycket bättre pedagog; det är mycket lättare att improvisera och förklara när man har allt i ryggmärgen, än när man själv är osäker. Studier ger dessutom inspiration.

Det är för övrigt en markering om att våra barns skolgång är betydelsefull och viktig.

Tog en liten paus... nu fortsätter jag...

Sov Sött!

Du ska få lyssna på en söt liten låt, en gammal en.

Jag lämnade mina "gamla" katter som bodde med mig och min exman i vårt gamla hus i en bur till exmannen när jag flyttat. Katterna ville nämligen inte flytta- de gick tillbaka till sitt gamla hem.

"Take good care of my babies" skrev jag...

Och det har han gjort. ;)

Hihi... blev fel... Den kommer ovan!! ;=)

  Min alldeles egne älskade goe vikingaprins,

Finast i sitt slag   

... vill bara säga det... så att Du aldrig glömmer

Syster & Bror

-På tiden det begav sig     

And still going strong :)