Hualigen- jag skriver så jag blir mörkrädd. Men jag älskar det. Och det är så roligt att dokumentera; ta fram och minnas. Ååå, vad roligt jag ska ha med den här bloggen när jag blir gammal. Ta fram alla fina minnen jag samlat på mig. Fina minnen, och minnen av stret i motvind- det är också en del av livet.

 Och det roligaste av allt är att jag förhoppningsvis ännu har god tid att skapa minnen! :-) Det finns stunder som ännu inte inträffat, men som med all sannolikhet kommer att bli till vackra minnen också!!! Så spännande att vara mitt i livet! Ett-tu-tre ligger det bakom oss... Tänk bara på hur lång tid, verkligen ENORMT mycket tid, som gick innan du föddes. Och så dansar du en sommar, kan man säga (jag menar att livet är kort om man ser det ur ett större perspektiv). Men det är NU!!! (Sedan återgår du till jord- och ytterligare MASSOR av tid kommer att finnas- då ditt liv redan är historia. Förvisso tror jag på reinkarnation, själens odödlighet, men JUST DET HÄR LIVET kommer aldrig åter- det är ett som är sant, oavsett om man tror på reinkarnation eller inte.)

Hur som helst: Jag längtar till sommaren!

Till värmen och solen, härliga dagar, ljumma sommarnätter och all den magi som sommaren för med sig.

Jag har verkligen ett riktigt sådant där "Sommartider- minne" som Gyllene Tider sjunger om. (Och fler ska det bli, hihi!=)

En sådan där ljum sommarkväll, som blev till en natt man önskade aldrig skulle ta slut.

Fullkomlig lycka- just där, just då- trots att livet var långt ifrån fullkomligt egentligen. Det är väl det som är lycka... De där små fina stunderna. "Då himlar vidgades och nätter väckte- en trolsk musik ur sällan rörda strängar." (Hm... nu blir det jobbigt för jag har just det här citatet i min skalle, men jag vet inte varifrån det kommer. Det bör man ju veta när man citerar. Åtminstone om man är svenskfröken. Så dumt.)

För övrigt är fullkomlighet inget att eftersträva. Usch, perfektionism- ger mig ångest! Det här livet är inte perfekt. Jag tror inte det är meningen att det ska vara det. Då skulle träden vara planterade i raka led- och det är de inte! De växer där det finns grogrund för dem. :)

Men nuuu... Lite sommarkänslor!!!

Hääärligt; vi är snart där!!! :-)

Gyllene Tider- Di ä att di!!!

Gamle Goinger!!!

Han blir visst aldrig äldre, Magnus Uggla.

Så liten och tunn, ser ut som en tonårsgrabb; han rör sig t o m som en tonårsgrabb, ju! Så söt!

Jag har stått bakom honom i en bankomatkö i Stockholm en gång- han var bara några centimeter längre än jag, hade jag haft klackar hade jag varit längre. Och då kan jag garantera att det är inte helt enkelt att bli kortare än jag, jag har verkligen inte stött på många fullvuxna män i mitt liv som är det.

Men jag gillar Magnus Uggla, det har jag alltid gjort.

Han har något sött över hela sin uppsyn, som en kaxig ung, trotsig kille! ;-)

Den här låten tycker jag är sååå skön... "Trubaduren"