Jag gillar den här högtiden- har alltid gjort.

Den är inte alls kravfylld, på samma sätt som julen, och nu har vi den vackraste årstiden framför oss! De där hemska månaderna (eller hemska är fel ord... trista är mer passande) är över. Januari, februari- fy!!!

Vi har överlevt vinern! :-)

Så nu tar jag mina katter och far till Blåkulla, Tjohooo!!! ;-)  

En riktig Häxa (finns det med all säkerhet de som tycker) ber om att få önska en

Glad Påsk!

Min hyllning till våren  

Jag borde väl slänga mig i sängen nu. Men jag bara måste sitta här ett tag. Som jag njuter av den sena kvällens stillhet...

Har jobbat hela långa dagen. Åkte halv åtta på morgonen och kom hem halv tio på kvällen. Bara hem och sova, i princip- imorgon är jag åter på Jättesten klockan åtta; kanns som om jag bor där!!! ;-)

Tur att jag tycker om mitt jobb och dem jag har omkring mig där- annars skulle det bli jobbigt! Jag har alltid tyckt om att jobba mycket, så udda; det hör man inte så många som gör. Jag har jobbade heltid också när mina barn var små, var bara nere på 80 % något år, och det betraktades väl som lite fult nästan, att som småbarnsmamma inte jobba deltid (trots att jag var gift- i det läget går väl de flesta mammor ner lite i tjänst) men jag körde på- och mina barn har blivit så trygga och intelligenta ändå- och min lediga tid har jag ägnat åt dem till största delen. Sedan har man ju många lov som lärare.

Fast jag har färgat av mig i min syn på arbete (beträffande kvinnor/mammor), på min dotter. Hon jobbar hårt med betygen nu sista terminen på grundskolan, hon är hemskt mån om sina betyg, och hon har ju så lätt för sig (jag tror att hon har de högsta betygen på hela sin skola; åtminstone ligger hon bland de fem bästa). Detta gör hon för att hon ska kunna välja ett yrke hon trivs med. Hon har sina planer; vi får väl se vad det blir på universitetet. Civilingenjör vill hon bli nu. (Mansdominerat- råder jag!!! Det är där stålarna finns, tyvärr- får väl jag säga) Först väntar tre år på gymnasiet, dock- och då blir det teknis, om hon inte ångrar sig. I så fall blir det natur.

Min son har inte hunnit komma in i betyghetsen riktigt än. Han går ju bara i sexan.

Påsklov till veckan; ska bli skönt! ;-) Få tid med barnen och äntligen få träna ordentligt; det har varit så mycket med allt den senaste tiden, så jag har knappt hunnit med att träna. Inte så mycket som jag önskat, i alla fall. För övrigt måste jag komma ikapp med mina studier, som halkat efter lite.

Vi flyttar sista helgen i april!!! Känns underbart! :) Skrev på kontraktet igår, nu väntar renovering under april månad- och vi ska packa,och flytta ut ur vår nuvarande.

Nu blir'ä natta!!! :)

"Behandla människor med vänlighet och respekt

- även de som är ohyfsade .

Inte för att de är trevliga, men för att du är det."

Kanske inte kommet från, men hittat hos, Tomas Gunnarsson.

Jag blir bara tyst, jag vet inte vad jag ska säga. När det inte finns ord- vad gör man då? Finns till, vill inte tränga sig på, inte vara i vägen. Ändå försöka stötta. Visa att jag bryr mig, att det berör mig.

När vänner ser döden i vitögat, när det är riktigt allvarligt.

Jag skulle inte nämna något här om inte berörda redan gått ut med det och jag tänker inte berätta något om mina vänners situation heller- men jag vill vara medmänniska. Jag sänder all styrka nu- all värme jag har.

Mirakel kan inträffa.

När jag var 12 år drabbades min mamma som en av de första i Sverige av borrelia. Hamnade på intensiven, var nära att dö. Hon skulle flygas till Uppsala med helikopter, min pappa och mormor satt vid respiratorn när det började svikta (ja, de där kurvorna). Jag var på sjukhuset, fast i ett annat rum. Plötsligt, mot alla odd- vi vakade verkligen vid hennes dödsbädd- vände kurvan. Det här är sant. Jag minns fortfarande läkarens namn, han hette Tönnes. Jätteduktig läkare, tydligen, tror han var överläkare t om, men kunde inte förklara vändningen, skrev bara ett ? i journalen.

Hon blev helt frisk- det blev ingen helikoptertur. Hon lever fortfarande.

Läkaren skrev ett frågetecken i journalen- jag tackar fortfarande Honom däruppe för att jag inte behövde gå genom tonåren utan min mamma, som i det läget var så otroligt betydelsefull för mig.

Jag vet, med säkerhet, att det finns något som är större än det vi ser.

Och mirakel kan verkligen inträffa.  

Så länge det finns liv finns det hopp.

"Nu består bara tre: tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är kärleken."

(1 Korintierbrevet 13)

Jag väntade verkligen tills nu- tjugo i ett- med att gå och hämta kvällens skörd av tvätt i tvättstugan. Jag vet, jag är en knäppis som tvättar en lördagkväll, men har man ett tight schema i övrigt får det bli så emellanåt.

Och det blev som jag trodde.

Tvättstugan ligger här ute på gården mitt i radhusområdet och är vägg i vägg med en lokal som man kan hyra om man vill ha fest. Så var det ikväll. En högljudd ungdomsfest t o m- de hördes (och hörs fortfarande) lång väg. Är det ungdomsfest; de måste ha varit runt 20 år och var hur många som helst, är sannolikheten stor att någon en av dessa ungdomar kommer från Grums. eller har gått på gymnasiet där. Så var det ikväll.

Jag gick rätt igenom skaran, som stod utanför och rökte, tittade bara rakt fram (hur kul är det "på en skala" som ungdomarna säger- att få berusade ungdomar med sig in i tvättstugan?)

Inte särskilt. Men det fick jag. De tittade till när jag kom och en av dem var naturligtvis en f d elev.

"Beeeaaaa!!!"

"Ååå...  Det är ju min gamla lärare... Beeeaaaa, vad gööör du här!?"

"Jag tvättar". Exeleven gick efter in i tvättstugan och pratade på och snart hade jag en hel armé av berusade högljudda ungdomar med mig där inne. De var så trevliga och artiga, ville hjälpa till att vika tvätt och talade flera gånger om för mig hur otroooligt söt jag var som Lilla My i mysdress med en tofs rätt upp på huvudet, men det är ju inte så man vill möta exelever. Puh... Hoppas de inte såg var jag bor... Då kommer de väl snart och ringer på dörren!!! :-)

De festar än och hörs ända hit. Kan tänka mig att grannarna snart börjar klaga.

Bäst att släcka ner.

Sov Sött!

Hualigen- jag skriver så jag blir mörkrädd. Men jag älskar det. Och det är så roligt att dokumentera; ta fram och minnas. Ååå, vad roligt jag ska ha med den här bloggen när jag blir gammal. Ta fram alla fina minnen jag samlat på mig. Fina minnen, och minnen av stret i motvind- det är också en del av livet.

 Och det roligaste av allt är att jag förhoppningsvis ännu har god tid att skapa minnen! :-) Det finns stunder som ännu inte inträffat, men som med all sannolikhet kommer att bli till vackra minnen också!!! Så spännande att vara mitt i livet! Ett-tu-tre ligger det bakom oss... Tänk bara på hur lång tid, verkligen ENORMT mycket tid, som gick innan du föddes. Och så dansar du en sommar, kan man säga (jag menar att livet är kort om man ser det ur ett större perspektiv). Men det är NU!!! (Sedan återgår du till jord- och ytterligare MASSOR av tid kommer att finnas- då ditt liv redan är historia. Förvisso tror jag på reinkarnation, själens odödlighet, men JUST DET HÄR LIVET kommer aldrig åter- det är ett som är sant, oavsett om man tror på reinkarnation eller inte.)

Hur som helst: Jag längtar till sommaren!

Till värmen och solen, härliga dagar, ljumma sommarnätter och all den magi som sommaren för med sig.

Jag har verkligen ett riktigt sådant där "Sommartider- minne" som Gyllene Tider sjunger om. (Och fler ska det bli, hihi!=)

En sådan där ljum sommarkväll, som blev till en natt man önskade aldrig skulle ta slut.

Fullkomlig lycka- just där, just då- trots att livet var långt ifrån fullkomligt egentligen. Det är väl det som är lycka... De där små fina stunderna. "Då himlar vidgades och nätter väckte- en trolsk musik ur sällan rörda strängar." (Hm... nu blir det jobbigt för jag har just det här citatet i min skalle, men jag vet inte varifrån det kommer. Det bör man ju veta när man citerar. Åtminstone om man är svenskfröken. Så dumt.)

För övrigt är fullkomlighet inget att eftersträva. Usch, perfektionism- ger mig ångest! Det här livet är inte perfekt. Jag tror inte det är meningen att det ska vara det. Då skulle träden vara planterade i raka led- och det är de inte! De växer där det finns grogrund för dem. :)

Men nuuu... Lite sommarkänslor!!!

Hääärligt; vi är snart där!!! :-)

Gyllene Tider- Di ä att di!!!

Gamle Goinger!!!

Han blir visst aldrig äldre, Magnus Uggla.

Så liten och tunn, ser ut som en tonårsgrabb; han rör sig t o m som en tonårsgrabb, ju! Så söt!

Jag har stått bakom honom i en bankomatkö i Stockholm en gång- han var bara några centimeter längre än jag, hade jag haft klackar hade jag varit längre. Och då kan jag garantera att det är inte helt enkelt att bli kortare än jag, jag har verkligen inte stött på många fullvuxna män i mitt liv som är det.

Men jag gillar Magnus Uggla, det har jag alltid gjort.

Han har något sött över hela sin uppsyn, som en kaxig ung, trotsig kille! ;-)

Den här låten tycker jag är sååå skön... "Trubaduren"