Helg igen och påsklovet går mot sitt slut.

Jag kom just hem från gymmet och tänker sätta mig ett par timmar med mina böcker. Barnen har åkt till sin pappa, så nu låser jag in mig med studierna igen. Jag blev motiverad att ta itu med nästa uppgift när jag fick respons på det jag gjort hittills och fick ett högt betyg. Vad viktigt det är, det där med att ge respons till sina elever; det inser jag nu: så fort jag hade pratat med min lärare infann sig motivationen för nästa uppgift. Och den här är tung... så jag varnade läraren och sa att denna gång går det säkert inte lika bra... men så ska man väl egentligen inte säga- då har hon ju de förväntningarna  när hon bedömer min uppgift.  :(  Inte smart.

Vi har haft ett ljuvligt påsklov med mycket sol.

Jag har tränat varje dag utom påskafton, för då var det stängt när vi kom efter middagen- och det där har verkligen blivit ett behov- att få träna. När man jobbar är det dock svårare att komma iväg lika frekvent, men man får prioritera så gott man kan i denna uppsjö av göromål.

Har fått lite kostrådgivning och insett att jag äter helt fel (det är därför jag är så trött emellanåt). Jag äter för få gånger; faktiskt bara två gånger på dag förutom två dagar i veckan då jag äter frukost på skolan. Detta är en katastrof för blodsockret- som pendlar upp och ner istället för att hålla sig på en jämn nivå- vilket sker när man äter flera gånger om dagen. Fem gånger ska jag sikta på att äta. Fast inte mycket, då... Två mellenmål och tre mål, varav ett är frukost, som jag måste börja äta istället för att hälla i mig en massa kaffe.

Fast man kan dricka kaffe också. Kaffe får ALLTID plats i magen. :-)

Imorgon ska jag träffa min gamle vän Leif; känns sååå längesedan. Jag ska åka dit och bjuda honom på pizza har jag bestämt. Men nu är det fortfarande fredag ett par timmar, så nu stänger jag igen här och öppnar för Mittuniversitetet.

Ha en skön fredagskväll!!!

... från mina italienska vänner

Jag vet inte hur jag skulle klara av att leva utan mina fyrfota vänner.

Stackars dem, som är allergiska mot pälsdjur.

Mycket kan jag vara utan i livet; men djuren har en given plats i mitt hem.

När barnen åker till sin far bor jag här ensam. Men jag känner mig aldrig ensam- och jag är inte mörkrädd när jag har mina tre små lejon.

 

 

Apropå mörkrädd blev vi riktigt skraja härom natten, min son och jag. Elli sov hos sin kille, och Gabbe och jag var garanterat ensamma, så när som på våra tre katter. Jag sover som en stock; har TRE väckarklockor plus min iPhone som ringer och skränar varje morgon- jag sover VERKLIGEN djupt.

Men halv tre härom natten väckte Gabbe mig "Mamma, varför spelar du Magnus Uggla så högt?"

Jag SOV- men i köket spelade vår gamla cd-spelare Magnus Ugglas "Kung i baren" svinhögt!!! Sååå läskigt. Jag gick upp och stängde av musiken och genomsökte mycket skärrad hela huset- ingen där. Fick förklara för grannarna dagen efter... ifall de hört något, men det hade de inte.

Min teori är att katterna trampat på cd-spelaren, så den satte igång- annars vet jag inte vad det var. Gabriel är dessutom vittne till alltihop- så det är ingen påhittad spökhistoria. Kanske fick vi en liten visit från andra sidan; vem vet?

Jag som tror på övernaturliga ting, och dessutom vid ett flertal tillfällen haft en medial ådra (jag har känt på mig saker som jag berättat om- därefter har det jag förutspått inträffat) ber Dem dock att inte skrämma mig/oss.   

Jag har också vid ett tillfälle klockrent beskrivit var en väns efterlängtade bild fanns- utan att ha sett den. Hon frågade om någon hade en aning om var hennes aurobild fanns- varpå jag, rent intuitivt (utan att veta varför) svarade: "Titta i en byrå som påminner om 1950-tal, Med tre lådor. Där är den- bland andra papper."

Min kamrat letade i byrån jag beskrev (trots att jag inte varit hemma hos henne). Ingen aurabild. Så gick det några veckor, och minvän letade igen, än mera noggrannt. Då fann hon den - där jag sagt att den skulle ligga.

 

Jag har ingen aning om hur detta gick till, men det är sant. Hände för ett par år sedan.

Jag tror ju definitivt att det finns mer än det vi ser. Jag tror desstom på Gud.

Jga ber regelbundet om att kunna hålla mig ifrån ondska. Jag vill vara en kanal för kärlek och godhet- så gott det går. Jag är ju trots allt människa, med tusen fel och brister, och jag bär på en massa synder, precis som de flesta andra människor.

Men man kan ju försöka, åtminstone. Försöka och försöka igen- det är allt man kan.

 

Ha en   fin dag!