Reflekterande dag. Jag har varit låg idag.

Får inte fastna i grubblerier... Jag mår trots allt bra.

Men det är lätt att fullt upptagen av vardagen förirra sig i livets labyrint. Välja fel vägar.

Kan inte låta bli att grubbla över det som varit. Det förgångna. Det finns inget att ångra- det går ju inte.

Ändå undrar jag vad som egentligen hände?

Helt plötsligt står jag här. Det sa bara "pang" och så var jag på en plats i livet jag aldrig kunnat drömma mig om att jag skulle befinna mig på. Surrealistiskt. Det gick så fort, alltihop. Hände parallellt med vardagen- där mina tankar var, där mitt fysiska jag var.

Jag ser tillbaka på min ungdom- känner mig fortfarande lika ung- fast allt har förändrats. Som i en dimma, en dröm hände livet medan jag fostrade barn och jobbade. Tvättade, tömde diskmaskinen och promenerade.

Det är så lätt att inbilla sig att livet står stilla. Så här är det nu. Idag.

 Men imorgon kan det vara helt annorlunda. Saker förändras- det sker så hastigt, medan vi håller på med annat.

Kärlek som dör. Sjukdomar. Död. Det kan ske när som helst.

Jag är inte odödlig. Det slår mig nu. Jag vet att jag en gång ska dö. Ändå är jag typen som mycket väl skulle kunna utmana ödet- för det där är så fruktansvärt ofattbart, ogripbart. Att en gång inte längre finnas till.

Jag var nog inget enkelt barn; är nog ingen enkel kvinna. Haha =) ... nu fick jag upp ett gammal citat. Ja, ett personligt. En god vän till mig berättade om kvinnorna runt honom- jag är en av dem. "Och det är ju inte direkt de okomplicerade kvinnorna, heller" menade han. Jag skrattade. Tyckte att det var lustigt att han upplever mig som en komplicerad person. Men jag är tillgiven dem som kommit under mitt skal. Lojal mot dem som inte sviker. Inte bryter löften eller utnyttjar.

Och jag ska aldrig bli bitter. Så länge det finns liv finns det hopp. Och jag är mitt i detta fantastiska kaos som kallas LIVET. Möter hela tiden nya människor. Det finns främlingar där ute; människor jag inte mött- som kommer att korsa min väg, förhoppningsvis har jag ännu många nya spännande möten framför mig. Jag är intresserad av människor- samtidigt som jag emellanåt är en glasklar solitär. Ensamvargen utan något som helst socialt behov. Emellanåt.

Jag tycker om Karin Boye.

    Det här är ett av hennes mästerverk:

I Rörelse

Den mätta dagen är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd,
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Till dessa tio punkter lade han till ett elfte bud som brukar kallas ” Jantelagen strafflag”.

Det är ett förtäckt hot i form av ”Tror du inte att jag vet något om dig?”.

En gång för alla talar jag nu om för den där Jante att om han har det dåliga omdömet att uppenbara sig i min närhet en enda gång till kommer jag att ha en banan i varje öra.

Adjö Jante.