Alla inlägg under april 2013

Av Beatrice F Wik - 18 april 2013 17:21

 
 Tre ettor   
Änglanumret.
Det blir min adress fr o m nästa helg, och det är inget skämt. =)
Jag skriver inte ut namnet på gatan här.
Men numret på vår nya radhuslägenhet är, av alla sifferkombinationer som finns,
självaste Änglanumret.
 
Jag tolkar det som ett gott tecken.
 
Av Beatrice F Wik - 17 april 2013 23:11


Idag kommer jag att komma i säng före halv tolv, vilket känns otroligt skönt. ;)

Underbart att ha en lååång natt framför sig.

Jag är ingen mästare på nattsömn. När jag var ung var jag sååå avundsjuk på alla kvällströtta, morgonpigga människor. De har så mycket gratis; när dygnsrythmen helt enkelt stämmer med resten av samhället. Det är så duktigt kvinnligt på något vis, det där... att bli trött på kvällen, vilja sova- och sedan vakna alert och fräsch på morgonen.

Numera har jag accepterat sanningen: Jag kommer aldrig att vakna fräsch som en nyponros. Eller kvittrande göra frukost.

Sur som sill masar jag mig istället upp, efter att mina tre väckarklockor PLUS iPhonen ringt ett antal gånger. Alltid senare än jag EGENTLIGEN vill vara uppe. Men andan i halsen slänger jag fram mat åt katterna, samtidigt som jag assisterar ungarna, eventuellt brygger kaffe som jag dricker i bilen och halvt bedövad av trötthet kränger på mig mina kläder (som jag förhoppningsvis lyckas få på åt rätt håll- kan lika gärna gå iväg med kjolen bak- och fram, två olika örhängen- eller HÖJDEN: en gång har jag kommit till jobbet iklädd två olika stövlar. Det är verkligen inte roligt.)

Grinig, sur och avig.

Men jag piggnar till efter ett tag, och oftast är jag vid liv alldeles lagom i Grums. Jag gillar inte folk som låter helt oskyldiga människor få lida, för att just deras humör inte är på topp- sådan vill man ju inte vara.

Nej, Grinkärringar och Gubbar klarar vi oss alldeles utmärkt utan. Så man får försöka efter bästa förmåga.


Men nu har jag en lång natt framför mig.

Jag hoppas att Du redan sover sött, where ever you are. ;-)

Av Beatrice F Wik - 15 april 2013 22:34

Och ur kaoset talade en röst till mig som sade:

"Le och var glad för det kunde vara värre."

Och jag log och det blev värre.


/Okänd


 

Av Beatrice F Wik - 14 april 2013 20:25


Kom just hem från en god vän- och en trevlig pratstund med mina kära kamrater.

Min gode vän får mig helt osökt att tänka på Sabaton- och en helkul kväll den 22 december förra året! :-)


Av Beatrice F Wik - 13 april 2013 22:24

 

”Vi vill inte äta gåslever varje dag”

Publicerad 2013-04-10 08:55

Foto: Anders Hansson Kemiprofessor Ulf Ellervik njuter ofta av vardagen. Nu har han skrivit en bok som förklarar kemin bakom lycka.

 

En njutning kan inte upplevas hur många gånger som helst. Förklaringen finns i hjärnans belöningssystem, berättar professor Ulf Ellervik som fördjupat sig i njutningens kemi.

Fågelhanarna sjunger för fullt i sin iver att hitta en lämplig partner. I rabatterna förebådar snödroppar och krokus en ännu häftigare blomsterprakt. De flesta av oss mår bättre under de allt ljusare vårmånaderna – och många upplever förälskelsens berusning och njutning.

Stämmer det att vi människor lättare blir förälskade på våren? Och kan man jämföra en förälskelse med berusning? Kemiprofessorn Ulf Ellervik berättar att vid en förälskelse ändras nivåerna av olika signalsubstanser i hjärnan, bland annat nivån av dopamin.

Det sätter i sin tur fart på kroppens belöningssystem. När det blir ljusare ute och naturen börjar gröns­ka mår vi bättre – en förutsättning för att vi ska bli förälskade och njuta. Men dopaminet kan också göra oss beroende av droger – och i den meningen kan förälskelse jämföras med berusning, säger han.

Ulf Ellervik berättar att alla djur blir förälskade, det är nödvändigt för en lyckad fortplantning. Hur länge en bofink, ett lejon eller en människa upplever denna passion varierar. Fåglar kan vara förälskade ett par minuter, medan människor upplever detta rus under upp till ett och ett halvt år.


Efter så lång tid har kroppen vant sig vid den större mängden dopamin och eftersom vi inte kan öka den nivån än mer tynar förälskelsen sakta men säkert bort. Men förälskelsen kan övergå i kärlek där and­ra system i vår kropp och hjärna är inkopplade, förklarar Ulf Ellervik.

För två år sedan utkom han med boken ”Ond kemi”. Läsaren får lära sig mer om illaluktande fisar, giftmord och vad som händer i ruttnande lik. Nu är det snart dags för en uppföljare. Den här gången är temat betydligt mer lustfyllt. Manuset till ”Njutning – berättelser om kärlek, känslor och kemi” är redan lämnat till förlaget, och boken kommer att finnas på bokhandelsdiskarna efter sommaren.

Ulf Ellervik är uppvuxen i Linköping och drömde under högstadiet om att bli historiker eller arkeolog, men så en dag hittade han sin pappas gamla kemilåda. Han blev nyfiken, byggde upp ett labb i familjens källare och började experimentera.

I sitt arbete som professor i organisk kemi vid Lunds tekniska högskola försöker Ulf Ellervik i dag lösa biologiska problem. Bland annat studerar han om vissa molekyler kan urskilja cancertumörer och hejda deras tillväxt utan att skada friska celler. Samtidigt brinner han för att öka intresset för kemi, ämnet han tycker fått ett oförtjänt dåligt rykte.

–För mig är kemi så otroligt mångfasetterat. Det handlar om att bygga upp molekyler som kan hjälpa oss att få fram effektiva läkemedel. Men också om att undersöka och förstå varför en god fransk ost passar så bra till just rödvin – eller varför sexuell njutning är så viktig.

Vad är då njutning?

Människan har genom historien lärt sig vad som gör att hon mår bra eller dåligt. Och vissa saker kickar lättare i gång kroppens belöningssystem och motiverar oss att ägna oss åt det. För att överleva behöver vi bra mat och drycker som inte förgiftar samt möjlighet att sprida våra gener via sex. Dessa ursprungliga belöningar är fortfarande viktiga i människors liv.

Dopaminet, denna ganska enkla kemiska molekyl, ger det där pirret av njutning. Oavsett om det handlar om att äta en utsökt chokladpralin, dricka ett gott rött vin eller ha fantastiskt sex.

Men det är inte själva vinet, pralinen eller sexäventyret som skapar lycka och njutning. I stället handlar det om vår förväntan och hur den uppfylls.

Vi får bara en extra dos dopamin om en förväntan blir uppfylld eller när upplevelsen till och med blir bättre än vi väntat oss. Om påslaget av dopamin inte sker blir vi i stället besvikna. Det är en förklaring till att vi inte vill äta gåslever sju dagar i veckan – även om vi skulle ha råd till det.

 En njutning kan nämligen inte upplevas hur många gånger som helst, i fallet med gåslevern kommer smakupplevelsen inte alltid att bli lika bra som du förväntat dig. Då sker inte heller något dopamin­påslag och vi blir missnöjda.

Går det att njuta hela tiden?

Tyvärr tycks det som om förmågan är genetiskt betingad, en del verkar vara födda med förmågan att kunna njuta mer än andra. Själv verkar jag tillhöra den lyckligt lottade gruppen och njuter varje dag. Det räcker ofta med den första solstrimman i bilen på väg till jobbet, en god lunch eller en klurig fråga från en av mina studenter. Jag njuter av min hustru, barnen och minnet av den underbara hajken i bergen utanför Los Angeles.

Kan vi njuta för mycket?

 Nej, det tror jag inte. Men vi kan överkonsumera eftersom vi inte riktigt förstår hur kroppens belöningssystem fungerar. Den som mot förmodan kan få i sig ett kilo choklad njuter inte mer än om han ätit kanske tio gram. I värsta fall kan en överkonsumtion innebära att vi helt slutar med det som tidigare fick oss att njuta.

Sambandet mellan överkonsumtion och njutning kan förklara varför rockstjärnor, filmidoler och rika före­tagsledare ibland inte tycks kunna njuta trots sin materiella rikedom.

De kan köpa allt de vill och göra allt de vill på en gång, men hinner då inte bygga upp en tillräcklig förväntan. Då inträffar inte heller den där stora njutningen. Jämför med det lilla barnet som sparar sin vecko­peng och efter att ha fått ihop tillräckligt mycket kan köpa sin önskesak . Då kan njutningen bli enorm.

Kan vi njuta av vad som helst?

Alla har vi våra olika njutningar som gör oss lyckliga. Jag har till exempel ett bra kartminne. När jag bodde ett par år i USA vandrade jag ofta ensam i bergen. I dag kan jag ta fram en karta och följa de stigar jag följde och uppleva samma njutning som jag kände när jag gick där. Jag kan känna lukterna, återkalla synintryck och höra fåglarna sjunga eller vattnet forsa i en bäck – och jag njuter som då.

Kan vi träna på att njuta?

Självklart. Särskilt viktigt är det i vår tid. Med tillgång till så mycket information och så många valmöjligheter är risken att våra förväntningar alltmer sällan uppfylls. Jag tror att vi måste lära oss att njuta mer i vardagen och inte hela tiden leta efter den ultimata njutningen.

Som när jag kommer hem och tänker att nu måste jag plocka ur diskmaskinen. Så finner jag att någon annan redan gjort det och att jag i stället kan sätta mig i soffan en stund och bara njuta.

Hur är det med droger och njutning? Olika typer av droger snirklar eller tjuvkopplar sig in i våra belöningssystem utan att det behövs några yttre stimuli. Droger förstör lätt den känsliga balansen i kroppens system med olika signalsubstanser, därför är det också svårt att komma ur ett drogberoende.

Ulf Ellervik hoppas att hans nya bok om njutning ska locka fler att bli intresserade av att förstå hur mycket av det som sker i kroppen och hjärnan som styrs av kemiska processer.

Men att njutning kan förklaras av kemiska molekyler låter ganska tråkigt …

 Inte alls. Allt är kemi. Oavsett om vi pratar om mat, vin, förälskelse eller konst. Men det förminskar inte våra upplevelser av njutning, gör dem inte trista eller tråkiga.

Nyligen var Ulf med hustrun Alexandra på en restaurang i Stockholm där all mat lagas över öppen eld.

Vi hade ordnat med barnvakt och var för oss själva. Det blev en fantastisk och oerhört njutningsfull upplevelse – som inte blev mind­re härlig för att jag vet hur våra belöningssystem fungerar. Människan är också en social och kulturell varelse.

Av Beatrice F Wik - 10 april 2013 23:18


Det var så sött; jag läste en blogg av en ung kvinna, hon hade en sådan härlig glöd i sitt skrivande; det hon skrev hade så mycket livsglädje i sig, på något vis.

Hon presenterade sig som "Hej, jag heter Si-och-så och jag driver en av Sveriges minst kända bloggar."  Hon hade mycket skoj att berätta, för övrig.

Jag får väl säga detsamma: "Hej och välkommen till beabloggar. Jag är en av Sveriges minst kända bloggerskor."

Jag är ingen kändis utan bara en alldeles vanlig tonårsmamma från Karlstad.

Detta hindrar mig inte från att brinna för att skriva.

Och just idag har det varit många här: 40 stycken. (Många i min lilla värld, alltså.)

Ofta kommer runt 30. Det lustiga är att det kommer så pass många ändå, det är häftigt med sociala medier, att man kan skriva så här, och så kan folk jag inte känner eller har träffat läsa det.

Som att skriva en massa små böcker, liksom. Och så hittar någon den lilla boken i någon affär och köper den. Och väcker jag en liten tanke hos en enda person är jag nöjd. Jag är ju trots allt ingen kändis (lyckligtvis- tror jag att jag tycker. Eller neej, förresten; kunde jag sprida mina tankar till 9 miljoner läsare vore det nog ännu häftigare. Fast jag är gärna utan de konsekvenser ett kändisskap skulle innebära... bevakad jämt; minsta snedsteg och det sitter på löpsedlarna, hualigen!!!) Så det är nog rätt bra som det är.


Tack i alla fall för att Du tagit del av mina reflektioner. ;-)

Tid

Av Beatrice F Wik - 10 april 2013 21:36


Jag borde inte sitta här.

Borde städa lite istället. Lyckligtvis är det ingen som kommer och stjäl städningen för mig. Den är kvar tills imorgon. Eller ÄNNU längre, om jag så vill. Man behöver inte utnyttja varje sekund till max. Det går ändå. Men det är svårt, det här, tycker jag, med tiden. Tiden som alltid är för kort. Tiden som aldrig räcker till.


Konstigt resonemang, förvisso. Tid är ju det enda vi har. Vi har en massa tid- eller egentligen är det bara en grisblink, den här stunden vi går på jorden. Och så tycker vi att små saker är sååå enormt viktiga. Vi har konstiga proportioner ibland. Saker som man tycker är SUPERVÄSENTLIGA... vad spelar det för roll, liksom, egentligen?!


Om hundra år är allting glömt ändå. Om hundra år finns varken du eller jag. Det spelade ingen roll om jag städade idag eller om jag kommer att göra det imorgon- eller om jag till och med var så rebellisk så jag sparade skiten ända tills på fredag. Men VAD ÄR då viktigt? Man kan ju å andra sidan inte gå omkring och anse att allt i livet är oviktigt; då det ärndå är glömt om hundra år...


Jag vet vad som är viktigt för mig. Du vet säkert vad som är viktigt för Dig. Det gäller att inte blanda ihop det betydelsefulla med det som saknar betydelse, bara. För mig var det viktigt att få sätta mig ner med Elli i en och en halv timme under kvällen. Hjälpa henne med läxan. Prata med henne, skratta tillsammans.

Det sägs att en förälder i genomsnitt pratar med sitt barn i tio minuter per dag. ???!!! 

Jag hoppas att det inte stämmer. I så fall har vi MYCKET skeva proportioner på saker och ting. Tycker jag. Dygnet har 24 timmar. Lika för alla.

"Och om hundra år är det glömt alltihop."


Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Ovido - Quiz & Flashcards