Nu har de varit här och fixat ett nät åt oss, så nu kan jag blogga igen! Tjohoo!!!

Som jag saknat dessa skrivstunder!

Lärde mig en sak, dock, av att inte ha tilllgång till nätet: Facebook är en enorm tidstjuv. Så det lägger jag ner- i alla fall ett tag. Jag kan nämligen inte försvara min tidsbrist och stress- emellanåt- om jag SAMTIDIGT har mage att ägna en massa tid åt slötittande/slöskrivande på Facebook. Dessutom står det mig upp i halsen ibland. Ja, jag är med all sannolikhet inte ensam... Ni vet det där: "Idag har jag ätit bästaste, nyttigaste, godaste maten med finaste älsklingen i vårt flådiga hus med våra underbara barn och våra vältränade kroppar efter ett träningpass på tjugo timmar. Jag är sååå otroligt lycklig i mitt lyckade liv och jag vet egentligen inte varför jag låtsas, men jag bara måste visa upp hur otroligt kär och klämkäck och rik jag är. Puss."

Typ. Jag kanske är likadan själv, vad vet jag. I så fall lägger jag ner- här och nu.

"Där går min gräns för vad jag pallar med- nu lägger jag en pizza och går ut"

Men jag kommer säkert tillbaka, när jag inte kan klaga på tidsbrist i mitt liv. För kontakten med vänner och bekanta är ju skojig, också...

Så hej igen- älskade blogg!!!

Och hej igen- du som läser!

Med förhoppning och strävan om att ha något mer att komma med än bara en massa korta sekvenser ur mitt präktiga, lyckade liv.

Skrivandet och bloggandet kan jag däremot försvara. Det här är rekreation, på ett helt annat sätt. Här HÄMTAR jag kraft och energi. Det har jag alltid gjort. Inte just i bloggandet, för det har inte funnits så länge i mitt liv- men i skrivandet som sådant.

Men- DUKTIG är jag!!! =)

Jag har varit sockerberoende har jag upptäckt och tänker här och nu bryta. Lite präktigt och självgott, va?

Men JAG HAR VARIT UTAN SOCKER I TVÅ DAGAR NU. Få se hur det går... :-P