Jag önskar jag var rik.

I så fall skulle jag köpa tid. Jag skulle köpa fem timmar mer på dag, om jag kunde.

Jag skulle klona mig. Jag skulle göra en Bea, som kunde ägna mer tid åt barnen. En mamma som hade mer tid för hushållsarbete. En som jobbade och studerade. Jag skulle lägga ett par timmar om dagen på motion - om jag kunde.

Varför är det så här? Varför måste man hela tiden kämpa så - för att få tiden att räcka till?

Det där kommer aldrig av sig själv- oj, nu har jag en kväll över- att göra ingenting.

Ska jag ta mig en slapparkväll får jag verkligen anstränga mig för att lägga undan saker.

Livet har alltid varit en kamp mot klockorna... och jag vinner aldrig.

Ständig förlorare mot tiden som hastar iväg i ilfart, medan jag springer efter.

Jag vet att jag inte borde sitta här och skriva och samtidigt klaga på tidsbrist, men jag vet också att om jag inte får ta mig tid till saker jag tycker om, kommer jag att bli galen. Ännu mer galen än jag redan är...

Allt jag lärt mig genom åren kan sammanfattas med några få ord:

"Du kommer över det."