Har haft en toppendag med några toppenvänner. Tipp-topp-itopp-hopp!

Aaa... på riktigt, alltså. Inte så där på Facebook-ytan, utan det har varit en trevlig dag. En sådan där dag man minns... Fika; frukt och kaffe (och chips) på Sayrans baksida, alldeles mot skogen i julihettan. Underbara vänner: Laurence o Lotta och så Sayran förstås, med sin lille nye Lilleman. Oscar. Sååå söt! Innerliga samtal med vänner jag vet- alltid finns där.

Sedan långpromenad, kattvakt åt släktingar. Inget bad idag. Jag har fortfarande inte badat i Sverige än i år, bara i en tempererad pool. Och så i Mare Nostrum  mitt älskade Paradis.

Jag är en riktig badkruka, badar inte gärna i Sverige, men nu har det varit så varmt, så nu börjar det bli tid för ett dopp.

Filmen "Skicka vidare" går i bakgrunden. Har sett den förut och den är att rekommendera. En bra film med budskapet "Sänd en god gärning vidare- Ge det du får av mig- vidare, till någon annan."

(Eller om det är att en gärning ska bli tre, minns ej riktigt).

För övrigt är jag inne i en sentimental period över allt jag ser; blev t o m tårögd när jag såg på Anna Skipper igår. =) Kostcoachen.

Det där är ju bara sååå rörande, folk som vänder en stek och lyckas med det ingen förväntat sig.

Över huvud taget rörs jag av situationer där människor verkligen kämpar, kanske för det som för andra människor är helt självklart, som biter ihop och sliter och drar- och som slutligen når sina mål.

Ett mål som är så mycket värt just för den personen, men som för en annan inte betyder ett dugg.

Små gula, obetydliga men lysande maskrosor som funnit sin väg genom den hårda asfalten, med solen i sikte- trots att det egentligen är omöjligt för dem att växa där. Men de växer ändå.

Guld åt alla Er därute som knegar och sliter och drar, långsamt, långsamt, i uppförsbacke och motvind emellanåt- men som aldrig ger upp.

Låt aldrig ljuset slockna!!!

En dag vänder vinden. Jag lovar.