Alla inlägg under juli 2013

Av Beatrice F Wik - 12 juli 2013 07:15


Idag är ingen vanlig dag

Idag är bloggens födelsedag

Hurra hurra hurra!!!


Idag fyller Beabloggar 4 år.

Satt vid datorn en sen kväll, den 12 juli 2009 och kom plötsligt och helt impulsivt på att jag skulle starta en privat blogg.

Jag, några kollegor och elever hade något år tidigare startat en blogg för mitt dåvarande jobbs räkning- en skola som nu tyvärr är nedlagd och bloggen borttagen sedan länge.

Jag blev snabbt Åsfjärdenbloggens (skolan hette så) flitigaste skribent; jag gillade verkligen det där /(här) sättet att skriva, men längtade efter att ta ut svängarna lite i mitt skrivande; plocka av mig lärarkostymen och fläka upp lite mer personliga tankar... och där föddes mitt skötebarn; min älskade terapi, min leksak för svensklärarens privata språkbruk, som i en privat blogg inte nödvändigtvis måste vara helt korrekt... , min dokumentation för framtiden: för mig själv och mina barn, mitt sätt att fånga ögonblicket- och bevara det för all framtid (eller så länge bloggen kan nås). Ett av mina sätt att hantera ilska, gäldje, sorg.


  Grattis lilla Beabloggar

Jag brinner för dig =)

Kommer alltid brinna för skrivandets konst

och Tack till Dig som läser just nu för att Du att del av mina tankar!!!



Av Beatrice F Wik - 11 juli 2013 22:05


Idag blev jag plötsligt på urkasst humör. Jag har sådana där dalar emellanåt. Utom när jag skriver på Facebook förstås. Där är jag konstant lycklig. Eller... just det, jag har ju ingen Facebook längre- kanske en av orsakerna till att jag tagit bort det. ZzzZZZ (Snark) : Så intressant är det att ta del av alla perfekta liv. När vissa berätta hur underbart allt är får jag nästan lust att skriva: "Ojsan, jag rapade så där rejält nu... RAAAAP!!! Å du har städat huset och bakat fina bullar du, ja?"

Omoget (av mig alltså)?

-Jag vet. Så därför säger jag ingenting. Så har jag ingenting sagt.


I alla fall... Jag blev på urkasst Häxan-Surtant-humör tidigare idag. Vad jobbigt det är, när man plötsligt bara blir grinig. Då har jag ett bra tips: Träna!!! Aldrig blir träningen så effektiv som när man kör in aggressiv hårdrock i öronen och bara KÖR. Jag var först ensam på gymmet i värmen, svetten rann och jag var bara förbannad. Efter en stund kom en karl in och ställde sig i maskinen bredvid, han sneglade på mig där jag körde fram och tillbaka med HÅRDA tag i min roddmaskin. När jag sedan lyfte tyngder upptäckte jag plötsligt att jag verkligen kört slut på mig. Så till den grad att jag med darrande händer (fick ta till BÅDA händerna!!!) hade problem att lyfta tillbaka tyngden igen.

Endorfinet gjorde sitt i min ilskna kropp och jag gick ut ur träningslokalen- om inte glad, så i alla fall mindre ilsk.

Nu ska vi ha lite filmtajm här.

Av Beatrice F Wik - 11 juli 2013 08:15


Jag är intresserad av människor. Av mänskliga relationer- och jag vill nog påstå att det här med relationer (syftar nu inte enbart på relation= man+kvinna utan alla typer av mänskliga relationer) är bland det svåraste som finns.

Personligen är jag en typ som relativt lätt knyter kontakter, och får nya vänner, vilket också kan vara av ondo- jag rensar också lätt bort dem som stjäl av min energi. Jag har INGET alls till övers för energisugare- jag spar hellre min kraft och ger den till Dem som förtjänar den. För världen av full av fina människor.  

Eller, ja... kanske inte full, men det finns en del pärlor här och där. Faktiskt några stycken runt omkring mig. :-)


Eftersom jag nu skriver om relationer- blir det genast ett känsligt ämne- och jag vill därför poängtera att jag skriver rent allmänt nu. INTE om mig själv och mina egna relationer; dem kan jag inte fläka ut här... Det har jag ingen rätt till.


Jag läste nyligen en intervju med Pernilla Wahlgren (jag är inget större fan av hennes artisteri, men jag läste om hennes mammaskap och då kom också en relation in i bilden). Hon berättade att hennes siste karl hade utnyttjat henne: Trots att han varit otrogen förlät hon gång på gång för att hon så gärna ville att det skulle vara bra- och att de skulle vara en familj. Karln förlorade respekten för henne, allt eftersom tiden gick, han fortsattte så klart med sina affärer- och Pernilla kunde bara stå där och se på, allt medan livsgnistan dog och hennes självförtroende försvann.

Det hon berättar påminner lite grann om det här med kvinnomisshandel (kan för övrigt vara tvärt om: kvinnan slår mannen, men det är väl mer dolt i mörker pga att det anses ÄN mer skamligt att som man bli slagen, än tvärtom.)

Det är hemskt enkelt att stå på läktaren att tala om hur andra ska göra, men jag väljer att uttala mig i alla fall. Jag har sett för mycket.

Gå vid första slaget!

Ta hjälp om Du inte klarar det själv- Han/Hon kommer med all sannolikhet inte att förändras.

Även om du älskar honom (eller tror dig göra det) är han/hon inte värd förnedringen, den nedsmutsade självbilden.

Nu kan jag låta hård, men Du blir bara trampad på om Du själv tillåter det.

Det är Du som bestämmer om någon ska få tillåtelse att trampa på Dig, inte någon annan.

Må Du alltid hitta kraften att återta den position Du förtjänar, i ditt liv, den som solen- och inte en satellit som kretsar kring någon annan.

Må Du alltid vara solen i Ditt eget liv; det är bara Du som kan vara det.

Av Beatrice F Wik - 10 juli 2013 21:08

 


Vad är väl ett citronträd på Cypern

mot en sommarkväll i Karlstad?


Kvällarna är sååå långa och ljusa här.

Helt otroligt, egentligen. Tänk att solen lyser nu, fast klockan är över nio på kvällen!

Här uppe i Norr lånar vi rejält nu...

Av ljuset.

Vi betalar surt tillbaka framåt november... då dagen knappt vaknar vissa dagar.

Och novemberlovet är det mest efterlängtade på hela året. Då lullar vi omkring som gäspande mumier. :(

Av Beatrice F Wik - 9 juli 2013 23:17


Jag kan inte bestämma mig om jag ska gå och lyssna på Gyllene Tider nästa fredag eller inte.


För: Åååå, vilken sommarkväll det skulle kunna bli där på Mariebergsskogen med ett gäng vänner, fint väder, sommarkänsla, gamle Gessle och alla de där godingarna; sommarlåtarna han gjort...  


Mot: Dyrt. 500 spänn rätt ner i sjön om det regnar och den där ljuvliga sommarkänslan aldrig riktigt vill infinna sig.

Det vet man ju aldrig innan.

Hmmm... Tål att tänkas på.


Ni förstår: Jag tillhör generationen som aldrig blev stor.

("Det här är faktiskt mannen- som inte vill bli stor"- minns du det barnprogrammet?)

En av dessa 40-50-åringar som fortfarande går på konsert och som njuter som om jag vore tonåring.

Generationen som fortfarande går på krogen- och där ute i stadsvimlet träffar på en massa jämnåriga.

Blir vi aldrig någonsin vuxna? :-)

Vi får både barn och barnbarn, men vi är fortfarande inte vuxna... riktigt...




Av Beatrice F Wik - 9 juli 2013 08:00


Jag vaknar upp och nånting har hänt
Ser en öppen dörr som nu står på glänt
Och en ny förväntan växer till en himmelsk symfoni
Det är dags att torka varje tår
Ge sig u toch följa dina spår
Det är tid att leva livet, full av energi
   

/Schlagertext av Stephan Berg          

Av Beatrice F Wik - 7 juli 2013 11:00


Igår kväll när jag var på väg hem gick jag in på en kiosk i stan för att köpa utlovade chips åt min son.

Mannen i affären var av utländsk härkost och frågade om jag kom från Ukraina.

Så jäkla lustigt; Ukraina, av alla ställen. Innan jag hann svara sa han att i så fall skulle jag få chipsen gratis.

"Nej", svarade jag. "Det ser ut så, för du är så brun" fortsatte mannen i kiosken.

Kan bero på att jag varit utomlands, tänkte jag, då blir man liksom brun... =) Och sååå enormt brun är jag ändå inte.

"Jag skulle gissa på 50-50 att du var svensk", fortsatte mannen.


Sicka idéer folk har!!! Ukraina ???!!! =)

Kanske blir nedslagen av någon rasist snart, om jag inte passar mig!!!:)

Neej... förresten, rasism är verkligen inget att skämta om. Det lät så lustigt bara, Ukraina just.


  



Av Beatrice F Wik - 5 juli 2013 09:00


En Vallon som invandrade till Sverige från Belgien, troligen Verlaine - Verlaine

Noe Werlin (Werlaine) född i Belgien, troligen Verlaine, omnämnd 1633 sysselsatt som lodstöpare vid Gyttorp men bosatt i Nora (T), Bondebyn.


Jag har försökt spåra mitt efternamn, Wiik/Wik/Vik, och som jag uppfattar det är det ett ättlinganamn till ovanstående (Werlaine).

Vallonerna tog sig nämligen svenskklingande namn, gärna efter naturfenmen. Ja, inte alla, förvisso.

 Långtifrån alla vallonättlingar har alltså frankklingande efternamn, även om det finns många kända; De Geer osv.

Endast 1100-1200 valloner kom till Sverige (man hör ju sägas att var och varannan svensk har vallonblod i sig, vilket inte är riktigt sant). Av dessa reste för övrigt 20 % tillbaka hem.


Ska läsa mer ... och återkommer. Hihi.. :-) Detta roar jag mig med när jag har semester. Jag är ju hemskt historieintresserad, och då roar naturligtvis den "egna" historien en hel del.

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5
6
7
8
9 10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Juli 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skapa flashcards