Semester.

Innebär att man bara kan sätta sig ner i fem minuter och njuta lite i solen, med en tidning på väg hem från affären.

Liksom bara fånga det där korta ögonblicket.

Ljum sommarkväll och måne över Mariebergsviken.

En bild av mitt paradis. En liten Medelhavsvik.

Roar oss kungligt på Cypern. Långdans på en bar. =)

Fler bilder på fler godingar.

Pojkfrossa. ; ) Det blev bara killar den här gången.

Busiga, gosiga.

De söker nu nya kärleksfulla och seriösa hem.

Ligger ute på Blocket. Om Du är någon jag känner, som vill ha en busig liten social kattkille, kan vi få till ett bra pris, eftersom vi är måna om att de hamnar i bra familjer, och jag ser gärna att mina katter kommer till Er, som är mina vänner och som jag vet är fina människor.

Passa på att forma en liten kattkille redan från början, så blir han som Du vill ha honom.

De som blir gosade med mycket, pratade med och får vara med... De blir ju sociala katter, verkligen husdjur.

Så är våra katter. De är familjemedlemmar som ser på TV:n med oss i soffan, "pratar" och älskar närhet. Väldigt oblyga för människor.

Jagar dessutom flugor o skit, så det slipper vi!!! =)

Låter man Lillkillen däremot tidigt bli utekatt på landet kommer han ju trivas med det, och med all sannolikhet bli en skicklig musjägare, så blir ni kvitt råttor.

  Minnet av en fin sommardag med kära väninnor.

(En fransk, en kurd å en Bellman!!!) =)

Älskade Lotta var med också, men hon höll i kameran.

 Jag fick hålla Sayrans Skatt. En riktig sötis.

Jag frågade om jag fick publicera bilden och Sayran granskade den.

"Ja, det är ok, eftersom inte hans ansikte syns" svarade hon klokt. Det här med barnens integritet är något hon ömmar för, och det högaktar jag henne för. Hennes sätt att visa sina barn den respekten. Barnet har ju inte själv valt att visa upp sig på nätet.

Själv frågar jag alltid innan jag lägger ut bilder på mina barn (har FLERA gånger fått ta bort bilder de inte godkänt) och de är ju så pass stora nu, har varit pratbara sedan det här med sociala medier blev en del av vår vardag.

Däremot anser jag inte att man som förälder har rätt att publicera bilder sitt barn på nätet, vare sig det är på bloggar, twitter eller Facebook, om barnet är för litet för att kunna säga ifrån själv. Det är helt enkelt respektlöst mot barnet. När han eller hon blir äldre kanske han/hon inte uppskattade att mamma/pappa lade ut dessa bilder, som kommit till allmän beskådan.

Och de bilder jag lägger ut här, eller på instagram, facebook eller what ever... Det är bilder jag inte längre har kontroll över. Jag har ingen aning om vad som händer med dem när jag publicerat på nätet. Inte den ringaste.  Jag vet ju inte vad andra gör med dem.

Därför slår jag här och nu ett slag för att Ni åtminstone ska fundera på det där ute och ta hänsyn till dem som inte själva valt om de vill vara med på bilder (tillgängliga för vem sjutton som helst) eller ej.

(Bästa sättet att bli respekterad av sin avbild är att lära honom/henne vad respekt är.

Det gör Du bland annat genom att visa din avbild respekt.

Förvänta Dig inte att ditt barn ska respektera dig om han/hon aldrig lärt sig hur man gör.)