Alla inlägg den 31 augusti 2013

Av Beatrice F Wik - 31 augusti 2013 23:00

    

September.

Det känns som igår.

Bilderna ovan är från september 2009.

Det var så mycket som hade blivit annorlunda då. Så mycket som förändrats. Som om jag tagit mig in i framtiden- och så vips- ändrade framtiden riktning och bilderna där... Det är länge sedan nu. Fyra år sedan exakt.

Det här med tid är så fascinerande. Jag förstår det inte riktigt.

Undrar om någon gör det?

På riktigt alltså. Undrar om någon av oss förstår vad tid egentligen är.

Undrar om någon av oss fattar att det här livet vi fått... Vi tycker att det är lång tid. Tio år sedan- det tycker vi är länge sedan. Mycket hinner hända på tio år. Ett barn hinner födas och börja skolan- och dessutom gå några år. En bil hinner bli värdelös, några rynkor till kring ögonen, möbler blir slitna... En katt hinner bli mormor flera gånger om. Med mera med mera.

Men det är en fis i rymden egentligen. En generation ur historisk synvinkel: ingenting.

Prata evolution och då är inte ens fem generationer särskilt mycket.

Titta upp mot stjärnorna. Det finns hur många som helst. Och här går vi, en kort sekund; små, små människor på en blå planet- för dem som eventuellt ser den på avstånd. En liten, liten plutt som går omkring på den norra delen av den euroasiska plattan- det är jag, eller du- fast vi är så små så vi inte syns.


Vi har delat av och strukturerat upp tiden så att den ska bli någorlunda hanterbar för oss pluttar på den blå planeten.

Gör vi inte det blir allt ett virrvarr och männiksan är en varelse som mår bra av struktur, blir trygg av ordning och reda.

Hanterbar; egentligen bara en illusion- men det blir enklare om vi tror att vi förstår tiden.


Nu väntar den månad som vi bestämt ska vara den första av det vi kallar höst.

September. Det förstår vi.

Av Beatrice F Wik - 31 augusti 2013 22:30


Läste en blogg om en flicka som är deprimerad, lika gammal som min son, och jag blir bara sååå ledsen.

När man är så ung...

Å andra sidan känner jag mig otroligt hoppfull för hennes del då jag vet att det går att ta sig ur även det svartaste mörker, och denna flicka kommer som ung vuxen att bära med sig en mycket dyr erfarenhet; hon kommer att bli vis som få- det är ju faktiskt så att det som inte dödar, det stärker.

Låter som en klämkäck klyscha, men det är det inte. Vart enda ord är sant. Den eld du gått igen är ENORMT värdefull när du kommit ut hel på andra sidan.

Det gäller bara att lära sig använda elden på rätt sätt. I början kommer man ju ur den lite svart och vidbränd. Inte särskilt stark (i början) naturligtvis. Men man lär sig efter hand att ta vara på erfarenheten, den lärdom man fick av smärtan, och man växer rejält vare sig man vill eller inte av att veta att man fixat det. Att man tagit sig igenom. Sveddrad men hel. I det läget vill man inte vara utan det man upplevt. Man känner sig rent av ödmjukt tacksam och kan unna sig att le i smyg åt de stackare som beklagar sig när de fått ett myggbett. Som tror att jorden går under om de äter en tallrik pasta för mycket. Förvisso är allt relativt och man kan ju inte förringa en annan människas känslor. Om en människa verkligen tror sig vara deprimerad för att hon väger två och ett halvt kilo för mycket är det ju faktiskt hennes sanning och den är så klart inte mindre värd än min.

Däremot känner jag mig tacksam att det jag upplevt fått mig att se livet lite större än så.

Jag är helt enkelt glad just här, just nu- över att få leva och må bra.

Jag sitter här och skriver, lycklig över att finnas till !!! : ) 


Detta trodde jag nog aldrig skulle ske, hösten för tre år sedan. När jag förbannade varje morgon jag vaknade; för att jag ville verkligen inte vakna till ÄNNU en dag av ångest. En ångest så stark att jag inte klarade av att vara stilla (jag var ute och cyklade, som för att liksom komma ifrån mig själv, till och med när snön kommit och det var iskallt ute.) Och denna smärta... En illamående själ smittar av sig på kroppen. Jag hade ont på alla möjliga ställen (psykosomatiska smärtor kallas det tydligen) och jag hade problem med att få ner maten, för jag mådde konstant illa.

Så det där med två och ett halvt kilo för mycket... Det finns större problem. Jag lovar.


 

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30 31
<<< Augusti 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skapa flashcards