Till alla underbara människor i den här världen (som kanske inte är den bästa (ref Arthtur Lundqvist) men dock den värld som finns)!

Min son gick omkring och nynnade på den nyss- och jag bara ääälskar texten... Smörig men go! :)

Ett långt finger också till de personer som inte är lika ädla; jag kan faktiskt småle åt det nu i efterhand, clowner jag mött som INTE suttit vid min sida när det väl börjat blåsa. Ensam tog jag striden när det blåste och jag låg där nere, vid dikeskanten.

Men jag fixade det med. Det gick, det också. Hahaha, jag säger som en härlig kvinna jag känner som födde barn samtidigt som hon hade magsjuka (Hon spydde, sk--- och födde barn samtidigt!!!): "Det är klart att det inte var det ideala, men det gick, det med." Och vet ni vad... jag fick erfara att det fanns andra underbara människor i denna om inte den bästa, men dock den enda av världar vi har.

... Så jag står fortfarande stark i min tro på kärleken.

Det här naiva om att det goda faktiskt vinner.

För det gör det. Så det så! ;-)

Berättade just om min morbror för min dotter. Min älskade morboror som tyvärr inte lever längre och som vi alla saknar. En härlig karl.

Jag berättade för henne hur det var när han gick på teknis (eftersom hon gör det nu). Min mormor blev tidigt änka och levde ensam med tre barn. Det var inte lätt på den tiden, då kvinnor inte förvärvsarbetade, jag menar rent ekonomiskt.

Min morbror var så intelligent att hans lärare på grundskolan sa till min mormor; hans mor, att: "Du måste låta den här grabben studera vidare." Det var inte alla som fick läsa på gymnasiet på den här tiden, och min mormor tvingades svara att hon inte hade råd att låta sonen läsa.

Så han fick börja arbeta.

Kruxet var bara att han, jag vet inte hur, men bara ett par år senare läste han in teknisk gymnasieskola, samtidigt som han jobbade och försörjde sin familj, sin mor och sina två småsystrar. Min mamma har berättat att han jobbade på dagarna och läste på nätterna. När resten av familjen sov, lyste hans lampa. Han läste, läste och läste...

Han fixade sin ingenjörsexamen och startade en egen firma, fick det tjusigt rent materiellt och dog rätt förmögen. Otroligt bildad; kulturellt intresserad fast han inte hade någon sådan bakgrund- och berest. Reste som ung till Afrika bland annat vilket var rätt ovanligt på den tiden.

Det känns så härligt... Den här fattige arbetarpojken...  Som började med två tomma händer men som med svett och tårar byggde upp ett så otroligt bra liv; han gjorde en rejäl klassresa tack vare sin flit och intelligens.

Jag är mycket stolt över min käre morbror Bengt.

Min mamma sa alltid till mig att allt jag någonsin kommer att vilja ha, det kommer jag att få jobba för.

"Bered dig på att ta allt från ryggen."

Hon visste hur det var- och hur det kunde gå. <3

Älskade Sotis- hur ska vi klara detta?

Utemiljön är inte bra här- efter flytten- och hon vill ut.

Det är inte rätt mot henne att hålla henne inne. Dagge & Mimmi fixar livet som innekatter på ett helt annat sätt.

Hon ligger därför ute till försäljning nu.

Kanske svårt bli av med en vuxen katt, men hon är underbar...

Och vi låter inte vem som helst köpa henne.

Får se vad som händer.

  ... ;(

Vet att jag borde sova nu.

Vet att en normal person sover nu. En normal person som ska upp klockan halv sju och gå till jobbet. Och så pass normal är jag, haha!!! =) Så jag går upp och går till jobbet. Hemligheten heter kaffe.

Jag vet också att det inte är sunt att tänka så. "Jag skippar lite sömn och väcker mig själv med några muggar kaffe."

Men ibland måste man få göra saker, bara för att det är så j-a gött att göra så. Att sitta ensam uppe i mörkret och skriva, med ett stearinljus och ett par katter som enda sällskap.

 Jag har en mage av stål, säger mina vänner. Dricker nog tio koppar kaffe per dag. Överdoserar koffein och socker. Inte bra. Måste skärpa mig.

Och nu måste jag sova. God natt. ;-)

Undrar varför jag blir så här ibland.

Undrar om alla är så här ibland. Fast man säger alltid "bra" om någon frågar hur det är.

Utom till dem som har ens förtroende; dem man törs öppna sig för.

Dem man vågar säga: "Nej, jag är låg idag" till. Dem man vågar förklara för... hur det egentligen ligger till.

Det är som om man börjar på minus- och varje händelse tolkas ur ett mörkare perspektiv än annars. Ur ett perspektiv som är till nackdel för en själv. Så himla lustigt- eller inte. Olustigt.

Det rör sig ofta om hela dagar för mig. Till synes av helt oförklarlig orsak. Kanske flera händelser som lagts på hög, och så plötsligt blir det en sådan där trist dag. Som om jag skulle samlat på mig alla negativa småhändelser i en ryggsäck och plötsligt, helt ofrivilligt tar jag fram dem och är lite allmänt sur över allt och ingenting.

Grinig och trött. Inte alls i form. Grå, som för att matcha vädret.

Hela jag är hemskt ful också, i dessa lägen. Jag vet inte om det syns på utsidan, men jag känner mig blek och dassig. Saknar utstrålning, saknar glimten i ögat.

Jag antar att det här är livet. En del av livets nyanser. Det med. Glädje, skratt, sorg. Och allt detta glåmiga grå.

Grå grå grå.

 ;-) Jag fick lite tid "senare ikväll".

Ska nu fortsätta på nedanstående tråd.

Jag började skriva om djurens liv, som jag fått lite insyn i tack vare mina katter; jag har levt med flera kattfamiljer, då jag haft flera kullar ungar. Ibland liknar de oss människor, ibland inte.

Jag skulle skriva att jag aldrig sett någon katt skada en unge. De kan fräsa och bli sura och trötta på dem, men de skadar dem aldrig.

Det där är ett otäckt drag, som bara finns hos hos sjuka människor.

Ja, jag drar det så långt så jag kallar detta drag "sjukt."

Att slå "nedåt" av ren djävulskap.

(Jag pratar inte om rovdjur nu, katter som tar möss ex.vis, utan något helt annat.)

Fall där det är rent uppenbart vem som är starkast (det är alltså inte två pojkar som mäter styrka eller två tjurar som fightas om ledarrrollen, eller två brottare i samma viktklass) men där det försiggår elakheter i alla fall.

Män som slår kvinnor t ex. Så j-a sjukt! Eller utövar psykisk misshandel, för att han själv har dålig självkänsla. Det rör ju sig alltid om det. Enda anledningen jag har att trycka ner Dig, är att jag inbillar mig att om jag trycker ner Dig, blir jag ju själv rätt ok i jämförelse.

Saken är bara att det är ett spel där ingen vinner. Ingen vinner på att trycka ner en annan människa. Det är så destruktivt så det finns inte ord. För bägge parter. Bättre att söka professionell hjälp, om man känner att man mår så dåligt så man måste trycka ner annan person. För när man börjar ge sig på en annan människa, vare sig det är fysiskt eller psykiskt- är man i behov av professionell hjälp. Det är inte friskt att bete sig på det viset. Inte naturligt. Det är inte friskt att trycka ner sin fru, vare sig med knytnäven eller med ord. Det är RIKTIGT FEGA män, som ger sig på kvinnor.

Bättre att skilja sig då, om man nu tycker att hon är så värdelös.

Alternativt slå ett barn.

Vuxna människor, som inte kan hantera sin ilska på annat sätt. Som tappar behärskningen totalt på en unge. Fy f-n.

Folk som gör illa försvarslösa djur- utan syfte, inte för att fiska eller jaga, utan bara för att.

Tjuvar som inte bara plockar för sig, utan dessutom passar på att få utlopp för sina aggressioner.

Missförstå mig rätt, men syftet med att plocka på sig pengar kan jag förstå. Och springa därifrån. Men att börja sparka och ha sig på den som redan ligger är ju bara äckligt.

Vidrigt, grisigt och äckligt!!! Urk till alla som sparkar på den svagare!

Till den som slår eller spottar på en försvarslös. Det är inte naturligt att bete sig på detta vis!!!

Blir Du vittne till något dylikt: REAGERA! Det är din PLIKT, ditt ansvar, som människa.

Jag hade en poäng i det jag skrev nedan (om djurens värld) men denna sortens skrivande gör jag inte enligt konstens alla regler; ni vet... med ett fantastiskt upplägg, röd tråd, laugh, cry, wait... och hela faderullan. Så jag kom aldrig till poängen. (Dit tänker jag däremot komma nedan.)

Nej, jag bara skriver- för avkoppling. Sedan säljer jag noveller emellanåt och jag undervisar ju i svenska- och då måste man ju göra allt riktigt, genom tänkt och korrekt, så klart. Därför riktigt NJUTER jag av att få bara skriva här. Huller om buller, helt utan poäng ibland, bara massa tjat mellan varven. Jag bara gör det för att jag tycker det är så j-a kul! :-)

Hahaha!!! Nu blev jag avbruten igen, inte sant det här!!! ;-)

Jag lovar att jag ska komma till poängen om bara ett litet tag. Fick besök nu...

Ps. Läs nedan som ovan!!! Måste göra ett nytt inlägg då jag blev avbruten och då blir det ovan!

Får se om jag får tid framåt sena kvällen eller imorgon till lite reflektioner.

Jag är så glad att jag får möjlighet att få en liten inblick i djurens värld, genom mina katter. I många fall märks vårt släktskap med djuren, ibland är det stor skillnad mellan hur vi och djuren beter oss/sig.

Fascinerande, i alla fall, att vi och djuren i många fall kan nå varandra, kommunicera, trots att vi inte alls talar samma språk. Jag har aldrig sett någon av mina katter skada en unge frivilligt. De kan fräsa till när de blir sura, men de gör dem aldrig illa. Surmusen Sotis har gått omkring och tjurat smått gentemot alla ungar vi haft (utom sina egna) men hon har aldrig på något vis skadat dem. Hon bara markerar att hon är sur emellanåt, och att hon är högst i rang i min lilla kattskara. Hon har utnämnt sig själv till kattboss, och de andra accapterar detta och de tycks gilla henne, även om hon är lite fräsig av sig.

Mimmi är "den duktiga flickan" som alltid gör som man säger, läser av tonfall och är allmänt gemytlig.

Dagge är den speciella, rätt-fram, tar för sig först av maten och vill alltid gosa, "knör" sig fram och vill vara med, vad man än gör. Om inte Sotis bestämmer att hon ska gosa just då, då fräser hon åt Dagge, så han får lomma iväg, medan hon tar plats bredvid någon av oss mänskliga varelser.

Fast hankatter är de som är mysigast att gosa med. De har "bäst konsistens" =) dvs kroppsmassan är tyngre och fastare på något vis än honkatternas, och därför lite mysigare att hålla i, tycker jag. De har väl större andel muskelmassa, antar jag. Honkatterna har mer "hull".

...Avbruten... Får återkomma.