Elli o hennes bästa kompis <3

Hon får besök i sena fredagkvällen, av en kille jag aldrig träffat. Så hon bad mig att inte säga något dumt.

"Som vad då?"

Typ: "Nu hjälps vi åt lite allihop med hushållssysslorna innan ni går in på Elinors rum. DU (killen) kanske kan ta och tömma kattlådorna för jag gillar inte att städa för då bränner jag så mycket kalorier."

Då kommer nog killen aldrig mer tillbaka.

??? Var får hon allt ifrån? ???

God morgon Världen!

Veckans bästa dag! Fredagar är bra dagar. Jag föddes en fredag. På eftermiddagen. Typskt mig. En fredag eftermiddag är väl ändå bästa tiden att möta världen?! I slutet av april också. Bättre kunde det inte bli. Det sägs att jag var kort och knubbig och hade för att vara nyfödd långt hår, svart. Slog mig just att det är ungefär signalement som jag har än idag, haha! :-) Kort, knubbig, långt, mörkt hår. Jag är väl inte riktigt rund som en liten boll, men jag är mer åt den "knubbiga" hållet än lång och mager. Om jag nu ska använda det ordet. Det var ganska sött. Ett sött litet ord.

Min dotter såg ut på ungefär samma sätt när hon föddes. Hon hade också långt svart hår; det var flera centimeter långt och täckte hela huvudet. Hon var också knubbig men lång- och det är hon än idag. 175 cm. En dryg decimeter längre än sin lilla mor- helt otroligt hur det kan bli. Fast nu är hon långt ifrån knubbig. Lång och smal. Min son såg helt annorlunda ut. Helt flintskallig och när han skrek blev han röd som en tomat, hela han. Sedan växte rågblont hår ut och han har ljusblå underbart vackra ögon precis som min älskade mormor hade. Blåklintsblick.

Jag har läst en hel del när jag varit hemma och det var egentligen det jag tänkte skriva om, men så fastnade jag någon helt annanstans och det är det som är tjusningen med hela bloggandet .Det fria skrivsättet; min kraftkälla. Vad jag älskar att skriva,  vad jag älskar att sitta här i lugn och ro!

Jag tycker om det här kreativa- att skapa något utifrån mig, bara mig, inte utifrån några som helst regler. Vill jag, kan jag skriva apapapapapapapapapa APA här; sida efter sida. Jag skulle förmodligen betraktas som en smula underlig, men jag skulle kunna- om jag ville. Och det gillar jag. Och jag gillar ord- det har jag alltid gjort. När jag började läsa tyska i skolan, i sjuan, var jag helt fascinerad av dessa nya ord. Jag sög åt mig dem och min lärare tyckte det var kul att jag var så motiverad- vi fick ju inga betyg i sjuan. Men dessa ord var motivation nog. Betygen var bara en bonus.

Och här sitter jag än idag och bara leker med mina älskade ord. Så det kan bli... Ha en underbar fredag!