Alla inlägg under januari 2014

Av Beatrice F Wik - 23 januari 2014 23:04

 


Av Beatrice F Wik - 21 januari 2014 22:23


Jag har bara baciller att skiva om. (Och lärarleg) Min sons förkylning har utvecklat sig till öroninflammation, så idag fick han penicillin och kommer förhoppningsvis raskt bli bättre. Jag är lika rinnande förkyld och utan röst. Eller låter hemskt kraxande. Som en kråka.

Ett positivt inslag i tillvaron är dock att när jag igår ÄNTLIGEN fick ut min lärarlegitimation (handläggningen var inte snabb) fick jag också gymansielärarbehörighet i några kurser. Det där är styrt av hur man valde att lägga upp utbildningen när man läste, om man ville bli bred eller djup. Jag blev alltså djup. Jag trivs med mitt nuvarande jobb på grundskolan (även om jag många gånger saknar tiden på den gymnasieskola jag arbetade på tidigare, men som lades ner) men det känns JÄTTEKUL att ha gymnasielärarbehörighet också, om man skulle känna för att röra på sig. Jag är alltså gymnasielärare i samhällskunskap, men undervisar nu i andra ämnen på grundskolan, jag har ju läst fler ämnen, är 4-9-lärare i so i grunden, jag gick den inriktningen.


Jaja, nu får det vara nog med skolprat- säkert jättetråkigt att läsa för dem som inte är lärare. =(


Av Beatrice F Wik - 19 januari 2014 19:58


Jag känner inte för att dö- tror inte jag kommer att göra det än på ett tag heller.

Men om jag oväntat skulle dö vill jag att Någon av mina nära skriver ut den här bloggen i bokform. Jag vet att det går, en kompis jag hade som dog gjorde det. Hon skrev också på Bloggplatsen. Jag vill också att bloggen ska finnas kvar- ingen ska ta bort den! Mina tankar ska sparas till kommande generationer. De kommer att älska att läsa om sin egen historia! Jag vet.


Jag har inte varit inne och anmält mig som donator än heller, men det kommer jag att göra. Om jag skulle dö, eller när jag dör vill jag gärna att någon annan, som är i behov av organ, ska få nytta av mina. Ni får ta vad ni vill om jag ändå inte använder dem, haha!!! =)



Av Beatrice F Wik - 19 januari 2014 17:43


Jag är fortfarande hängig, min son liksaså, men dottern är frisk och kry.

Jag har förberett alla veckans lektioner på en och samma gång eftersom jag ändå inte orkar göra så mycket annat, så nu är jag helt insnöad på franska revolutionen, haha!!!=)

Vi lärare har 45-timmarsveckor, obligatoriskt hemarbete, jag vet inte om så många vet det, att vi jobbar in sommarlovet under terminerna. "Vanliga dödliga" jobbar ju 40-timmarsveckor. Bilden av lärarkåren som ett gäng slöfockar med lov hela tiden börjar nog blekna i samhället vid det här laget. Det får man ju tydliga bevis på när man hör att en enda (eller två) ansökte till biologilärarprogrammet. I hela Sverige.

Detta fall, statusmässigt och lönemässigt, känns så typiskt att det ska ske under just min yrkesverksamma tid. Jag gick in i yrket som stolt akademiker, som kämpat hårt under gymnasietiden för att ta mig in på lärarhögskolan (antagningspoängen var höga på 90-talet) - och här står man med studieskulder och en lön som inte riktigt är vad jag hade förväntat mig i alla fall, som ung.

Det ger otroligt mycket- ungarna är fantastiska. Och det är ett roligt jobb.

Men det räcker inte för de ungdomar som kämpat i skolan med betygen och som känner för att satsa några år på en akademisk utbildning. De vill så klart tjäna pengar.

Pengar, pengar, pengar- tänk att så mycket ska behöva hänga på pengar. Men det är ju så vi köper oss status i samhället. Vi måste ju kunna köpa oss en massa flådiga prylar för att visa att vi är lyckade (eftersom många av oss inte har den tryggheten och säkerheten inom sig). Den som har mest pengar vinner loppet. Så funkar vi människor. Tyvärr.

Av Beatrice F Wik - 18 januari 2014 22:28


"Vem skall rädda dig, Bente?

Från tillvarons hundar

Så att de aldrig mer

-kan hugga dig"


Han var som bäst på 80-talet, tycker jag.

Vi pratade om Lundell för en tid sedan, en kamrat och jag. Kamraten jämförde honom med Ledin. Tomas Ledin.

Va?! tänkte jag i mitt stilla sinne. De kan ju inte jämföras, knappt ens sägas i samma mening!

Mycket underligt, anser jag. Ledin är tjugo gånger "lättare". Inget ont om Ledin, men han är ju ganska långt ifrån Uffe. Enda gemensamma nämnaren är väl att de är sångare. Och lika många. "En-två och en-två" =)


Ååå, nu hade jag en gåta på skallen, men jag minns ju inte svaret själv (helt förvirrad)

Svaret kommer på måndag .

"Vet du vad det är för skillnad på en struts?"

Så lyder gåtan i alla fall. Jag har fått den av min fantastiske kollega Mattias. ;-)


=(

Av Beatrice F Wik - 18 januari 2014 11:59


Det blir inte många knop här idag, så jag kan lika gärna fortsätta skriva lite. Min grabb är också dålig, så vi hjälper varandra, har vi sagt. =) Vi kurerar oss.

Nu har vi fått i oss lite lunch i alla fall. Allt känns bättre när man har fått mat i magen. :)

Igår slocknade jag när jag kom hem från jobbet, mina barn fick klara sig på egen hand och det gjorde de. Vaknade inte förrän imorse, helt otroligt!

Jag har ju varit yr och jag vet att alla har inte upplevt att svimma (jag har gjort det massor av gånger- tyvärr!) så jag ska berätta hur det känns. Det går ganska snabbt när man känner sig svag och så plötsligt ett kraftigt illamående. Inte så att det känns som om man ska kräkas, utan värre, som ett ilamående i hela kroppen. Där brukar man försvinna och när man väl är avsvimmad känner man ingenting alls. Däremot har jag varit med om något otäckt precis när jag vaknar upp, och det är som att medvetandet kommer någon sekund före det där kroppsliga. Jag upplevde det senast när jag hade feber för ett tag sedan och svimmade när jag skulle gå på toaletten. Jag vaknade upp på badrumsgolvet, såg min svarta katt stirra på mig bredvid mig, fattade ingenting och upplevde att jag inte hade någon kontakt med kroppen, kunde inte röra mig, ingenting. Det måste ha rört sig om någon sekund, men det var en fruktansvärt skrämmande upplevelse! Hualigen.

Av Beatrice F Wik - 18 januari 2014 10:58


Nu ska jag klaga igen.

Jag vaknade imorse med värk i hela kroppen. I drömmen var jag ute och cyklade. Ofta i drömmen är jag ung igen- ja, drömmen utspelar sig under min uppväxt. Fast det var en väninna från nutid och hon hade klippt av sina blonda lockar i en åttiotalsfrisyr, var var ute och cyklade i mörkret och tyckte det var så otroligt spännande; det skulle ta oss till nivåer vi aldrig tidigare upplevt och vi cyklade backar upp och backar ner på outforskad mark. Fruktansvärt kittlande!

Så kom jag tillbaka till nutid och fick (bara så där) ett stort hus med en jättegräsmatta- fast där tordes jag inte vara- för där spökade det rejält och plötsligt ringde pappan till mina barn och berättade att han träffat en trevlig kvinna och jag gladde mig- för hon var snäll mot våra barn och han verkade vara lycklig.

Väninnan och jag cyklade glada till en butik som sålde ljuvliga parfymer och där fick jag plötsligt så ont i kroppen att jag var tvungen att ringa till min mamma, som kom och hämtade mig. Så underligt att jag pendlar så i tiden i drömmarna!

Vaknade av att smärtan i kroppen var verklig och nu går jag på alvedon och är bara ynklig.

Jag är yr i huvudet emellanåt, så det känns om om jag ska svimma, vilket i sig inte är så farligt, utan jag är mest orolig att jag ska svimma bland folk för det ställer till med uppståndelse och det är pinsamt. Jag har lågt blodtryck och har svimmat flera gånger och det blir lika surrealistiskt varenda gång- känns som om man är med i en film.

Jag har lågt blodtryck, men det i sig är inget farligt; läkarna säger att det är damerna med lågt blodtryck som lever längst, de brukar skoja och säga stt man får nästan ta död på dem till slut, de blir rysligt gamla. Vi, haha.=)

Men nu... bläää!!! Feber.

Av Beatrice F Wik - 16 januari 2014 20:18


Jag har ont i kroppen, är snuvig och hostig. Har sovit med en kudde mellan benen (ja, det låter allt, det... jag menar en kudde emellan mina ben för att benen är ömma, så det gör ont när de vilar mot varandra.) och jag har huvudvärk- bläää!!!

Jag blir jättestressad av att inte jobba så jag ska försöka ta mig iväg imorgon till jobbet med hjälp av ett par alvedon.

Det är kallt och j-igt ute också och jag längtar bara efter våren.

Vintern är ok om den är mild. Det får regna hur mycket det vill, men det får inte vara för kallt för mig. Tyvärr är det inte jag som bestämmer.

Allt känns bara jobbigt just nu, men det blir nog bättre.

Får försöka vara lite positiv.

Tänk om man kunde sluta se saker ur en mörk synvinkel- vad mycket som skulle vara vunnet.

Jag har alltid varit svartmålande (det är väl därför jag fäst mig så vid Ferlin "Den vackraste dagen som sommaren ger, har det hänt att jag längtat dit")

Det blir ju som man gör det.

Men men... Syster Yster är Dyster. Hmmm... =(

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15 16
17
18 19
20
21
22
23 24 25
26
27 28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skapa flashcards