Alla Hjärtans Dag i övermorgon.

Någon ställde frågan rakt ut här i portalen: "Vad tycker Du om Alla Hjärtans Dag?"

Det blev aldrig av att jag svarade, så jag skriver om det på min egen blogg istället.

För några år sedan var det en "högtid" som jag gick omkring och irriterade mig på.

Man skulle ju kunna tro, att om man irriterar sig på det, är det kanske för att man själv känner sig oälskad eller utanför på något vis, men så har faktiskt inte varit fallet. Jag var stabilt gift på den tiden och min dåvarande make var duktig på att komma hem med chokladaskar den 14 februari (det var vad jag brukade få- å gottegrisen Bea var så nöjd, så) så jag kan absolut inte kladra den karln för att vara dålig på den sortens uppvaktning. (Det vet Ni väl, män... att kvinnor ÄLSKAR att bli uppvaktade på gammaldags vis!!! Eller... i alla fall jag. Smycken, blommor, choklad- det gamla klassiska... då smälter vi som smör!) 

Jag har aldrig känt mig bortglömd på Alla Hjärtans Dag ens då jag varit skild, beroende på att min käre far tänkt på mig (han köpte ett silverhjärta som nu hänger så fint i min sons rum första året jag var nyskild exempelvis) och jag har dessutom på äkta gammaldags vis blivit uppvaktad av fina män i min närhet med blombud (då är man verkligen prinsessa för en dag =) och jag har mina två Hjärtan i form av barnen osv.

Så där klämmer inte skon.

Däremot är jag allergisk mot "fasadmålningar" och dessa skjuter i höjden just på Alla Hjärtans Dag.

Med fasadmålningar menar jag saker man gör, inte för sin egen, utan för omgivningens skull. För att de ska se bra ut (skit samma hur det är i verkligheten). Jag lovar att alla sociala medier kommer att vara fulla av kärlekshälsningar och hjärtan. Folk kommer att skriva ut sin kärlek i tidningarna.

Jag kommer aldrig, det lovar jag, skriva ut hur mycket jag älskar en karl på denna blogg- eller i något annat forum som i första hand riktar sig till vem-som- helst, till allmänheten. Jag förstår inte syftet, faktiskt. Jag säger det naturligtvis till honom istället och sköter det där lite mer privat. Det är väl ändå något bara mellan honom och mig; vi behöver inte ha publik när vi älskar varandra och jag behöver inte basunera ut det på riksnyheterna. Då blir det hela liksom lite smått löjligt, tycker jag. "Jåligt", som vi säger i Värmland. Men det är jag, det.

Men man blir gammal, =/ ... så nu orkar jag inte lägga så mycket kraft på att irritera mig på trams, längre. Oftast är det väl unga tjejer som tycker att det är lite häftigt det där, och som vill visa upp sig som lyckade. Inget att bry sig om, de skadar ju ingen (utom möjligtvis den stackars generade pojkvännen) så de får hållas, haha! =)

Däremot är det viktigt, tycker jag, att tala om för unga brudar att det faktiskt är det som är innanför skalet som räknas. Inte varken hur saker och ting ser ut- eller hur de ser ut själva. Vi vet ju tyvärr allt för väl hur det kan sluta om man bara fixerar sig vid sin egen kropp och sitt utséende...:( Anorexia är en jättehemsk sjukdom, svår att bli av med dessutom. Jag vet- har sett det på nära håll. Ingen lek.

Fast det är ju vackert med kärlek i sig, så en dag tillägnad Kärleken är väl lite sött, förvisso.

Om än lite pluttigt. EN dag räcker inte- inte på långa vägar.

Den i särklass starkaste kraften i livet. Utan den fanns vi inte ens här.

Utan den skulle det inte finnas något att tro på, något att kämpa för.

För när allt verkligen kommer omkring är ju Kärleken det enda som betyder något.

Familjen, vännerna. Och STÖRSTA AV ALLT ÄR KÄRLEKEN.

Ha en fin Alla Hjärtans Dag!

Svälj lite stolthet om kärleken så kräver

och slösa inte kraft på svartsjuka,

det äter bara upp dig.

Förlåt hellre för ofta än för sällan

... Och älska alldeles för mycket!!!

(Det är mitt råd... Jag som är så fantastiskt duktig själv på relationer. :/ 40 år och skild två gånger.

Å andra sidan kanske det är just sådana som jag som sitter på erfarenheter som kan ta mig friheten att ge råd. Bästa läroboken är livet självt. Och det är just av misstagen vi lär oss allra mest. För övrigt är det inget obligatorium att följa mina råd. Man gör som man vill)   =)

Ps. Jag lovar att dra ner på antalet paranteser i texten. Det stör, faktiskt, när de blir så många till antalet.

Men jag ooorkar bara inte gå in å ändra nu. Det får va´ för denna gång.