Hahaha, jag skrattar när jag läser vad jag skrivit under dagarna som gått, och åt Luvcatz målande kommentar: "Det är tur att man får skriva av sig annars hamnar man väl snart på hispan". :-)

Ja, det är en djävulsk tur. Det är fruktansvärt påställt ibland- från alla håll.

Det är väl det som kallas livet; Det ska inte gå på räls (det vill jag nog inte, heller).

Men ibland, som sagt... Det är pressat på alla fronter och man (läs jag) är vissa stunder en hårsmån från att flippa ur totalt. Måste andas, puh... få ur sig skiten. Det är därför jag skriver bland annat, det är otroligt avstressande.

Och jag håller en fot på marken genom att prata av mig. Prata, prata, prata. Så det inte slår slint totalt, hahah!!!=)

Allt bara pyser över och man blir inspärrad, hämtad i tvångströja, helt omöjlig att ha i ett möblerat rum. Hualigen.

Lady Gaga-  Here  I come :/