Alla inlägg under februari 2014

Av Beatrice F Wik - 21 februari 2014 00:02


Vet inte vad jag hamnat i för något vidrigt PMS-mod. Kan inte sova. Skulle vilja krypa ur mitt skinn- det är en sådan avskyvärd känsla och jag är bara full av ilska. Ingen konstruktiv ilska, utan bara adrenalin som pumpar runt i kroppen och gör mig aggressivt klarvaken. Nu igen- har jag den vidriga lukten av kattskit i näsan. Har god lust att sanera hela huset med såpa och klorin, men skulle jag göra det skule jag vara ett lik imorgon av sömnbristen och det vill jag ju inte. Har inte hunnit sköta om kattlådorna ordentligt idag, för jag har varit på restaurang med kollegor. Så trevligt, men så hemskt att man sitter där och tänker: "Fasen... jag skulle ha behövt göra det och det idag. Tick-tack- tiden går".

För kvällarna är ju så korta. Nu har vi i alla fall en veckas lov efter imorgon.


Vet inte hur jag ska få sinnesro att komma in i sömnläge. FY FAAAAAAN JAG HATAR DE HÄR FÖRBANNADE PMS-DAGARNA MED HORMONER SOM FAR RUNT I MIN KROPP OCH GÖR MIG SÅ TOTALT UR BALANS. Det är som om det kryper i hela mig. Som om jag vore full av adrenalinstinna skalbaggar.

Tur att jag har begåvats med en spärr, som gör att jag inte lever ut min ilska helt ohämmat.

Jag skriver ut den istället. Jag skulle vilja kasta ut de där jävla kattlådorna genom fönstret utan att öppna först. Och bara hoppas att det går någon grinig gnällkärring därute och får den där kattlådan med skiten och hela faderullan i, rätt i skallen. Det är vad jag önskar.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄ.

Tu

Av Beatrice F Wik - 17 februari 2014 21:30


Tu sotto la giacca cosa avrai di più?
quando fa sera il cuore si scatena
mi va e sulle scale poi te lo darò quello che sento,
parlami ancora un pò...

I maschi disegnati suoi metrò
confondono le linee di Mirò
nelle vetrine, dietro ai bistrot
ogni carezza della notte è quasi amor

Av Beatrice F Wik - 16 februari 2014 09:30


Nu får det vara nog på ett tag. 14 katter har jag fött upp och de har blivit alldeles bedårande katter. Halvbirmor.

Men den här kullen får vara den sista.

En av honorna kastrerade, den andra och hanen är snart där, de med.

Jobbet är alldeles innan ungarna är rumsrena, är där nu. De blir bättre och bättre med lådan för varje dag som går, men tvi vale, vad jag har tvättat och torkat skit.

Hemskt söta saker, men kostar det så smakar det. Och nu har jag gjort mitt för ett tag. De här två sista levereras första veckan i mars och det blir ju sorgligt, så klart, jag har varit barnmorska och tagit emot dem till den här världen. Sotis, kattmamman, ville inte ha dem i korgen utan de har sovit i min säng. Hon har tagit dem i nackskinnet och burit upp dem till Big Kattmormor och där har jag legat med en kattmamma, två ungar och dessutom en nykastrerad Mimmi som mer eller mindra bor under mitt täcke nu.

Puh... Har hört talas om att en del kvinnor har män i sängen, någonstans någon gång, så där, har jag hört det.... Vad sjutton är det? ;-)

Av Beatrice F Wik - 15 februari 2014 15:34


Jag blir så glad för fina kommentarer och spinner vidare på en av dem (se nedan).

Jag har varit på möte med mitt parti idag. Kristdemokraterna. Det kommer att bli lite arbete för mig, liksom för alla som engagerar sig politiskt, i år när det är valår. Kul! =)

Kommentaren rörde valfrihet och barnomsorg.

Kristdemokraterna anser att varje familj har rätt att välja, och just det där som du skrev om, Anders Wiklund, att man är myndig och borde kunna bestämma själv är helt i vår linje.

Politikerna ska inte kunna tala om för den enskilde familjen vad som är rätt och fel, beträffande barnomsorg i det här fallet. Vårdnadsbidrag borde vara en möjlighet anser vi, men det är ju inget krav, att alla kvinnor ska vara hemmafruar. Rätt långtifrån. Själv är jag inte särskilt förthust i hushållsarbete, men det är inte det det gäller när man är nybliven förälder. Man är inte hemma för att städa och sköta sin man, utan naturligtvis för att man vill ge sitt barn den allra bästa start  man kan i livet, ge all sin tid åt barnet, och många tror då, liksom jag, att det bästa är för barnet att vara hemma med föräldern de första åren. En del andra tror på daghem och pedagog som jag själv är, har jag också stort förtroende för förskolor och för den personal som finns där. Vill man sätta sitt barn på förskola ska det så klart vara ett alternativ. Men med vårdnadsbidraget finns det en MÖJLIGHET att själv stanna hemma, och detta avgör man själv. INTE POLITIKERNA.


... Have to go. Återkommer. :)

Av Beatrice F Wik - 14 februari 2014 23:45


En underbar låt som avslut på denna dag, vad man än må tycka. Kärlek eller ren kommersialism.

Strunt samma... Här är något njutbart så här i tidig natt.

Natt till lördag. Då (imorgon, alltså) blir det lokalpolitik för min del. Jag är van att hålla tyst om min politiska åsikt, som lärare måste man vara neutral, man får ju inte leda ungarna på något vis. Men nu är jag civil, så här kan jag berätta om min politiska ståndpunkt hur mycket som helst.

Jag är kristdemokrat och det kommer att bli valarbete för min del nu inför valet. Det är kul, jag var med förra gången också- fattar inte (som vanligt när det gäller mig och tid) att fyra hela år har gått sedan dess.

Jag känner inte för att skriva politik just nu, förstatligande av skolor osv... Skulle jag kunna göra för det är ju något jag vill, men det gör jag inte just nu. Jag vill bara säga en sak, kristdemokraterna framhåller ju familjepolitik starkt. Då kan man fråga sig hur jag, som är ensamstående mamma valt att sluta mig till denna skara. Jo... förstår ni: I dagsläget kan familjer se ut på många olika sätt. Den ena typen av familjebildning är inte mer familj än någon annan, även om kristdemokraten inte ser skilsmässan som en förstahandslösning (och det är inte heller den väg jag personligen gått. Jag har kämpat ganska hårt för att hålla ihop kärnfamiljen, men det där är för privat för att blottas här). Jag har så klart min familj. Jag och mina barn är en familj, vad skulle vi vara annars? En samling dårar, kanske?!

 

Det är lätt att tro det- vid första blicken! :-)


Sedan är min lilla familj en del av den ännu större familj som min släkt är.

Av Beatrice F Wik - 14 februari 2014 18:23


En kompis här på bloggplatsen (härliga luvcatz) :-)  skriver om legalisering av cannabis.

Jag kände att det är en viktig fråga som också jag vill sprida.

Jag har själv aldrig rökt på, mer än vanliga cigaretter (men det var väl illa nog...)

Jag har varit snabb och tidig på många sätt i livet. Hade villa, volvo, var färdig lärare och på väg att bli tvåbarnsmor vid 25. Vid 26 hade jag två barn, vid 30 var jag skild. Men snart gift igen.

Vid 40 skild igen. Fortfarande lärare, dock. Lever inget villa-volvo-vovve-liv längre, nu vill jag ha det på mitt sätt. Och inte enligt mallen, nu är jag gammal nog att göra som jag vill- inte som man ska.

Stagnation är inte min grej, uppenbarligen. Det ska röra på sig. Jag är en rastlös själ. Jag vill vidare, vidare, vidare. Kanske är jag rotlös. Kanske har jag bara inte funnit vad jag söker. " But I still haven't found what I'm looking for."  

Det här som drev mig fram ssnabbt i livet, gjorde också att jag var tidig med galenskaper. Jag började röka när jag bara var 13 år. Rätt läskigt, faktiskt. Ett litet barn, som rökte. Nu har jag dock slutat att röka för länge sedan. (Började tidigt- slutade tidigt, haha!!!) I alla fall: Jag fastnade snabbt i mitt nikotinberoende. Det var i princip en cigg- å jag satt fast. Det var det roligaste jag hade att göra ansåg jag: Tjuvröka i skogen med mina vänner.

Det var illa nog. Lyckligtvis blev det aldrig cannabis för min del, det var inte så vanligt i "vanliga" kretsar på den tiden. Men hade jag provat, är risken stor att jag suttit fast i haschträsket med. Det där vet man aldrig innan- en kan klicka direkt med en drog, medan en annan inte alls känner på samma sätt- för samma drog. Drar en lina i månaden på en fest. Det är allt. Vi är olika. Kruxet är bara, att vi vet inte det där förrän vi testat. Och när vi testat kan det vara för sent.

Cannabis är enbart skit enligt min mening, det finns ingen som helst anledning att göra drogen ÄNNU mer lättillgänglig för ungdomar- det kommer bara att leda till att fler fastnar i ett missbruk. Människor som går lyckligt ovetande om att de är potentiella narkomaner- men de har ju aldrig prövat- så de har ingen aning.

Så FUCK allt vad droger heter, det för bara med sig en massa elände.  

 Bättre hålla sig vacker, glad å fräsch än gå omkring hålögd, havdö å drogad- med liemannen i släptåg. Hualigen. Aldrig!!!

Av Beatrice F Wik - 13 februari 2014 20:11


Sitter och ser på Nanny på TV:n.

En kvinna som åker hem till familjer som barnuppfostrerska kan man säga, när det totalt gått över styr i familjen och med barnen.

Hjälp, säger jag bara! Hur det kan bli. Barn som blir monster pga att föräldern (oftast mor- pappor är generellt duktigare på det där) inte tagit kontrollen. Barnen styr.

Beter sig som grisar som tar i maten med händerna, sprutar vatten på mamma med vattenslang, är vakna halva natten, skriker, stökar och har sig.

Hmm... är rätt nöjd med mina=) när jag ser denna stackars ensamstående unga mamma. ;/

Ska se om Nannyn lyckas hjälpa dem... de kommer att bli Huliganer som tonåringar om de har sådana här problem som små.

Men problem i hemmet beror oftast på att den vuxne släppt kontrollen och det går att åtgärda.

Den vuxne ska tala om var skåpet ska stå, barn är skapta för det- de mår bra av det.

Likaså är tonåringar skapta för att ha regler. Det är inte tillåtet att röka och dricka alkohol, vara otrevlig mot vuxna eller kamrater eller strunta i skolan. Man kanske tror att det är "snällt" att vara kompis med ungen, men den blir bara förvirrad då.

Barnen blir trygga och välmående om den vuxne är vuxen. Det är så, det är varken elakt eller hårt. Sedan skriker aldrig jag ex.vis åt mina barn. (Däremot tycker jag att det är ok att som vuxen också få tappa tålamodet emellanåt, det dör inga ungar av.) Att skrika och skälla är inte detsamma som att ställa krav- och ha konsekvenser av olika typer av beteende. Det ska löna sig att bete sig bra. Att vara artig och säga "tack" en gång för mycket skadar ingen. Det kommer däremot att gynna ungen och ge den mycket i livet i framtiden om han eller hon fått en god uppfostran och kan bete sig fint. Eller i alla fall ok. Det, om något, tycker jag är detsamma som att vara en snäll förälder- på riktigt.


Ibland måste vi kvinnor tuffa till oss lite. Det mår ungarna enbart gott av.

Är det något jag kan sitta här och vara lite jäsigt besserwisser med, är det faktiskt ungar.

(Sedan är jag i många andra fall en stor vimsig virvelvind)  =))

Är det något enda bra jag gjort i livet- så är det forma mina barn. Mina och H:s barn (så klart), han har ju också varit med och format dem- och han har gjort det riktigt bra, tycker jag. Hård, många gånger, men det har ju hittills blivit så bra, sååå, så att vara lite hård mot ungarna ibland är inget de dör av, heller. Curling så till den milda grad att barnen till slut går sönder är hundra gånger värre. (Förvisso finns det grader i h-vetet, som en god vän brukade säga- och allt behöver inte vara svart eller vitt.)

Av Beatrice F Wik - 13 februari 2014 19:30


"Du är inte bara en överlevare- du är en krigare.

Och oavsett vilken skit

som kommer att komma i din väg,

vet jag att du alltid

 kommer att vara starkare."


En vän

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7 8 9
10
11
12 13 14 15 16
17
18
19
20
21 22 23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skapa flashcards