Vi svenskar är ett oerhört konfliktundvikande folk. Många tycks otroligt rädda för konflikter.

Många ser det som att: "Om de där två kommer i konflikt med varandra innebär det att något är fel. De lullar ju och gullar ju inte". Eller: "Vi har aaaaldrig bråkat. På oss lyser alltid solen".

Då undrar jag vem man ljuger för. Någon av er är i underläge, för i en jämlik och sund relation törs man säga vad man tycker och jag tror OMÖJLIGT att två människor kan tycka exakt lika om allt varje stund.

Å andra sidan är det hemskt påfrestande med eviga sanningssägare, som måste berätta sin åsikt om allt exakt hela tiden och tycka att man är rak och ärlig då. Det är ju inte heller så upphetsande. Precis allt man tänker måste man ju nödvändigtvis inte säga, då blir man ju till slut en social "röda faran", som folk börjar undvika istället.

Oj, just nu blev jag faktiskt lite "lagom". Jag är sällan lagom annars. Jag är "ganska mycket", säkert för mycket många gånger, även om jag med åren tror att jag blivit oändligt mycket mildare. Man blir ju vuxen till slut, hur man än gör. Man jag har alltid levt efter "Bättre att köra på och eventuellt göra bort sig än att förtvina som en grå liten mus."

Att "göra bort sig"- det är inte så farligt som man tror. Misstag utvecklar oss och gör oss klokare och även om man tror at man skämt ut sig för all framtid, så kan jag upplysa Dig om att folk har fullt upp med sina egna liv och bekymmer. De tycker och tänker inte om just Dig så ofta som Du tror och skulle de gå omkring och tänka på just Dig och Dina tillkortakommanden så är det ju faktiskt mest tragiskt för dem, som inte gjort sig till huvudpersoner i sina egna liv, utan låter Dig uppta hela scenen. Men så viktig är Du med all sannolikhet inte, med all respekt för ditt människovärde och för att Du är betydelsefull.

Nog med det.

Vi svenskar är ett oerhört konfliktundvikande folk. Så inledde jag.

Jag har nog varit ganska konflikträdd själv, men lär mig med tiden att den tanken kanske inte är så klok, alla gånger. Att tycka olika är inte farligt. Det är inte ens farligt att bli osams- att kunna diskutera.

Det kan till och med vara riktigt utvecklande, det kan ta relationen till en högre nivå. Högt till tak är inte så dumt alltid- och bara för att det hettar till ibland behöver man inte vara fiender för all framtid. Viktigt att reda ut, dock.

Jag vet för övrigt att det finns flera personer som inte alls tycker om mig, som med all sannolikhet tycker att jag är en ritkig ragata- och det är inte dödligt det heller. Min livsuppgift är inte att vara poppis överallt.

Jag har viktigare saker på agendan.