E och jag kurar här inne. Var och en med sitt. Jag vill gärna hjälpa henne med en argumenterande uppsats, tycker att det är mitt område då jag själv undervisat i svenska A, men nu heter det svenska 1, första gymnasiekursen. Saken är bara den att hon grejar det så bra själv. Hon är duktig på att skriva, vi har det i blodet- gillar ord, gillar att uttrycka oss. Och det man tycker om gör man mycket och blir med tiden bra på det hur man än gör. Övning ger färdighet- så är det.

Jag har i ett dygn fått utstå muskelryckningar i höger öga. Det känns hur det rycker till strax ovanför ögat och syns dessutom utifrån, vilket känns obehagligt. Det är alltid obehagligt när ens muskler lever ett eget liv- hur kan det bli så här? Kanske behöver glasögon, eller också är jag bara allmänt spänd. Spänd som en fiolsträng.

Ja, jag är spänd, för det känns i hela huvudet. FUCK- jag vill vara lugn, ha ro och harmoni.

Men ögon är vackra, ALLA ögon är vackra- med eller utan ryckningar. (Föredrar dock UTAN och hoppas det lägger av snart. Vill inte komma till mina elever så här imorgon...)