Vad ljuvligt att vi går mot vår.

Finns inget som överträffar den! Jag älskar den här tiden, fram till midsammar- då är det som bäst!

Nu står april för dörren... den spirande månaden som avslutas med att vitsipporna står i högblom; helt fantastiskt! Och sedan... när björkarna knoppas och plötsligt slår ut... hela världen blir grön. Då är det rätt härligt att finnas till! Att fånga små ögonblick, glädjas åt det som finns här, serverat- bara att ta för sig!

Jag mår så bra dessutom där jag bor, där trädgårdsstressen lagt sig. Jag har egen ingång, men bara en balkong, passar mig utmärkt! Jag älskar blommor, och att pyssla med dem, men det gör jag i krukor.

Förvisso finns det nackdelar med att bo så här... Det är så förbaskat dyrt! En kamrat till mig funderade på att flytta ut ett par mil från stan, köpa sig ett hus för att komma ner i boendekostnad och jag höll på att trilla baklänges när jag hörde om huspriserna. En hel fristående villa ett par mil utanför stan kostar rätt mycket mindre än en trerumslägenhet på gatan bredvid min (som också är till salu) och då bor jag ändå några kilometer utanför själva centrum av vår lilla stad.

Själv stannar jag kvar här pga barnens pappa, vi bör bo i närheten av varann så länge vi har hemmaboende barn anser jag, i annat fall skulle jag kunna tänka mig att flytta ut på landsbygden... kanske. Jag är förtjust i anonymiteten som råder i en stad också. Här hälsar jag kort på grannarna och stänger sedan dörren. Mer vill jag inte ha med dem att göra, jag har fullt upp som det är. Jag skulle bli galen om mitt hem hade svängdörr och jag trivs med att handla på Coop här i närheten i mysdress och foppaskor (som är det bekvämaste som finns- jag har t o m ett par som jag går i inne- så snygg är jag!!!) utan att någon behöver fundera över varför Fröken Fräken ser ut som en riktig lodis på ledig tid. Min stadsdel är så stor så här är det inte många som vet vem jag är. Jag har naturligtvis några vänner i området, men det är lågtifrån så att alla känner alla. Det passar mig.

Det har sina fördelar, trots allt... att åldras. Man lär känna sig själv och lär sig att man kanske inte är skapt exakt "enligt mallen" men att göra om sig till någon man inte är, är totalt förödande.