Den spirande våren överträffar tamejf-n allt! Det är helt fantastiskt ute nu, ju.

När vi är så här i början. Allt ligger framför oss; förhoppningar. Vi går mot ljuset.

Och den lilla vitsippan är bland det vackraste jag vet. Så liten, så oansenlig egentligen, men med löfte om att snart står hela världen i full blom, för oss här uppe i norr.

Maj är ju också en underbar månad, dock den allra stressigaste om man valt att jobba som lärare.

Jag har alltid gillat påsken, också. Inte lika kravfylld som julen, vilket känns sååå gött för en heltidsarbetande mamma. Lagom. Vi har det så bra så vi är bortbjudna på påsken också, och jag kan från hjärtat påstå att jag inte gråter blod över att slippa stå med påskmaten. ;)  Att bara få sätta sig ner vid ett dukat bord är bland det lyxigaste en ensamstående mamma får vara med om. Jag är ingen matmor av stora mått heller, vem hinner med sådant? Och om jag så hade all tid i världen, och bara gick mellan dammsugare, tvättmaskin och spis, skulle jag nog bli skvatt galen.

Å andra sidan, hade man inget annat skulle väl det bli ens liv och man skulle istället börja leva för att baka de godaste kakorna och ha det mest skinande hemmet, så är det ju.

Kruxet är bara att det gäller att inse att man inte kan vara på alla ställen samtidigt. Det var en jobbig tid,det där... när man försökte. Innan jag insåg att det är ohållbart- det funkar inte, jag är bara en person, liksom, hur jag är försöker kan jag bara vara jag och jag behöver vila och återhämtning, precis som alla andra emellanåt.

Vi har haft kycklinguppfödning på min skola. Underbara små ulltossar kom till världen när vi såg på. Riktigt häftigt!

I övrigt har jag inte haft så överdrivet mycket påskstämning, jag brukar njuta av påskveckan just för att jag älskar våren så högt, påskpynta och ha mig.

Och pyntat har jag gjort i år med, men det blev inte särskilt lyckat. Jag pyntade ett jätteris med massvis av gula fjädrar och gick till jobbet. När jag kom hem på kvällen hade tre små jägare lyckats dra loss varenda liten gul vippa, det var verkligen fjädrar all over the place och riset var utspritt över hela vår övervåning.

Hur kunde jag vara så korkad att jag ens kunde tro att dessa fjädrar inte skulle locka mina små yrväder?!

Ett av yrvädren hade tydligen födelsedag igår (fy på mig- det hade jag glömt bort, att det igår var på dagen två år sedan hon kom till världen i min garderod) och detta uppmärksammade Agria genom ett sms.

Det tyckte jag var gulligt (jag älskar när små varelser får respekt) och masade mig iväg till affären och köpte lite delikatessmat så de fick fira, hihi, Mimmi och hennes två kamrater. :-)