En påhängsen förkylning har förföljt mig under veckan som gått. Jag har varit fruktansvärt trött; det är så slitsamt att gå omkring och vara halvrisig, vardagssysslorna blir så mycket trögare än de brukar vara.

Så när den här veckan var över på skärtorsdagen kändes det helt underbart. Att bara få vara en stund, ha lite vårledigt.

Lättja!

Och nu börjar förkylningen släppa, så jag känner mig plötsligt tre ton lättare!

Sol vill jag ha, sol och långa promenader.

Och idag är vi bjudna på påskmiddag, ska bli så trevligt, så.

Jag känner bara för att leva. Leva, låta leva.

Illustrerande: Ååå, en tio år gammal schlager: la dolce Vita, det ljuva livet. =)

Hehe, sicka goa "brudar" !!! :-)

 BTW: GLAD PÅSK där ute!!!
(En parantes från en vimsig förken: Vi talade om nätspråk och förkortningar inom nätspråket i skolan och jag tänkte på "By the way" (BTW)  men skrev av någon outgrundlig anledning WTF (What the fuck) istället på tavlan. Stackars barn...

Var snabb att rätta, dock)

Måste stanna upp emellanåt och vänta in tanken =). Kommer handling först kan det bli hur galet som helst... Hmmm.