Min dator bara tvärdog så nu använder jag sonens för att skriva.

Så starkt är mitt skrivarbehov... jag ger mig inte, ens för att datorn läger av. Då löser vi det på annat sätt. Fast jag måste så klart fixa min lilla älskade dator- om det går, för på den här kan jag inte lägga in bilder.

Förgrymmat också att jag hann göra ett läxförhör på den trasiga datorn, utan att skicka det till min mail- för nu måste jag göra om det.

Men men... shit happens- och är inte problemen större än så är livet rätt ok.

Det är så otroligt stressande med människor som blir galna över småsaker... finns nog inget som gör mig så illa till mods. Eller, jo, det finns det säkert, men det är mycket olustigt. Det hjälper ju inte att bli galen för att datorn stendog med alla mina bilder och ett nyss färdiggjort arbete- skulle det hjälpa att skrika och svära vore det en sak, men nu gör det ju inte det.

Att höra människor skälla på ungar som av misstag gjort just ett misstag är också vidrigt.

Man vet mycket väl, barn som vuxen, att man inte får spilla mjölk på fina mattan. Man gör det ju så klart inte med avsikt. En helt annan sak om ungen frivilligt ställer sig och häller ut ett mjölkglas, men misstag sker. Av oss alla.

Det är därför vi är människor, med fel och brister- och inte perfekta gudar.

Och det finns ingen som kan tukta en annan människa att bli foglig, man kan inte skälla på någon- för att man inte får kärlek.

Respektera din avbild så lovar jag att du kommer få respekt tillbaka.

Vänlighet föder vänlighet, och kärlek föder kärlek.