Jag vet att timmen är sen. Och jag ska upp imorgon och jobba. Men det är varmt här inne, och jag vet att jag inte kommer somna riktigt än i alla fall. Vi har skolavslutning imorgon för övrigt, så det krävs inte direkt att jag har hjärnkapaciteten Einstein. Inte för att jag har det annars heller, förvisso, men vissa dagar är ju mer krävande av lilla skallen än andra.

Jag var just ute och slängde sopor. Mötte en granne som bor några dörrar bort i längan. Bytte några ord med honom, har aldrig sett honom förut. "Jag måste gå in nu" sa jag till slut. "Ska upp och jobba imorgon".

"Du är lärare, va?" svarade han då, varpå jag blev riktigt orolig... Märks det så jäkla väl?!

"Hur kunnade (hehe... ändrar inte stavningen här... det var lite roligt... det var faktiskt så här jag först skrev, utan att tänka. "Kunna- kunnade-kunnat... vore väl logiskt?) du veta det?" undrade jag och grannen svarade att han bara kände det på sig.

Underligt. Jag har råkat ut för det förr. Träffat okända människor som sagt samma sak: "Du är lärare, va?" En kvinna i Tunisien exempelvis; jag var inne på en skönhetssalong på hotellet där hon jobbade och det var så billigt så jag unnande mig massor av behandlingar. Hon sa att det märktes på mitt sätt att prata med min son, hennes syster var också lärare och vi påminde om varandra, menade hon.

Nåväl... dags att sussa då, så man tar sig upp imorgon.