Jag har just varit med om något otroligt lustigt.

Vi har en tvättstuga här ute på gården, men det är inte många som använder den, de flesta har väl egna tvättmaskiner, men jag gillar att tvätta i tvättstuga, det blir strukturerat på något vis: Jag avsätter en viss tid för tvätt och kör och torkar allt på en och samma gång. Så är det klart. Skönt. Och jag tycker om att tvätta. Vet inte vad det är med tvätt, men det är lugnande för stressade nerver att göra rent allt... stå där i den fräscha lukten.

Näväl... ikväll upplevde jag någonting lustigt!

När jag kom in i tvättstugan stod två män där inne, de var portugiser visade det sig. Jag har aldrig sett dem förr och vet inte om de flyttat in här, eller bara hälsade på någon. De bad mig tala om hur tvättmaskinerna funkade- på engelska, så det gjorde jag.

Men sedan... när jag skulle gå och hämta tvätten- åååå, där kom det där som jag som kantig svensk hade svårt att hantera. Männen hade gjort en pil av sopkvarstarna till torksåpet och tvättmaskinerna var tomma. Istället hängde all min tvätt snyggt och prydligt- och TORR i skåpet. Det pinsamma var att de hade hängt upp alla mina underkläder, bland annat, på rad och jag var sååå generad när jag plockade ner dem, och vet inte vad jag ska säga om jag möter dem igen?

Fast det var så gulligt gjort.

Men som svensk har man helt enkelt svårt att hantera sån't här... I alla fall jag.

Helt okända människor... man är liksom van att var och en bara sköter sitt. Tyvärr får jag väl säga.

Jag gillar egentligen det där sydeuropeiska, det öppna, ibland lite eldiga och det är en del av resandets tjusning (jag älskar Medelhavsländerna!), tycker jag: Möta människor från andra kulturer och i vårt land är vi ju så fruktansvärt tillknäppta.