Alla inlägg under juni 2014

Av Beatrice F Wik - 7 juni 2014 12:54


Det här är ett inlägg riktat direkt till alla fina bloggare därute!

Jag följer några stycken, andra ströläser jag.

Nyss läste jag ett inlägg av en lärare, tycker så klart att det är intressant att läsa om andra lärares liv, vi har en del gemensamt, exempelvis som någon skrev "Står man och håller monologer och dialoger hela dagarna är det skönt med lite tystnad/ensamhet under ledig tid".

Jag skriver under.

Men jag har en liten uppmaning, i all välmening!

Jag vill be Er att vara lite försiktiga med det ni skriver om jobbet. Att blogga om elever är inte passande, även om man inte skriver ut deras namn! Det här är fel forum att skriva om elever, vi skriver för helt öppen ridå, vem som helst kan gå in och läsa!!!

Jag skulle inte uppskatta om min läkare t ex bloggade om sina patienter, även om hon utelämnade namn, då skulle jag nog byta läkare faktsikt. Bloggar är lite lömska, man tror att man skriver till en tänkt läsarkrets (det är ju ingen på mitt jobb som vet att jag driver en blogg kan man ju tänka), men man har i själva verket ingen aning om vem som går in och läser... folk kan bli ledsna och kränkta-  och du kan få vartenda ord du skriver vänt mot dig om det vill sig riktigt illa.

Av Beatrice F Wik - 6 juni 2014 15:15


Jag njuter av att plötsligt ha tid. Och att ha tid över. Ingen tidspress, ingen tid att passa. Idag.

Jag har bara slappat under förmiddagen, kommit ikapp mig själv och det är så gudomligt skönt.

Det är nog svårt att föreställa sig för dem som inte är i den sitsen, hur kvickt livet rullar på för en heltidsarbetande ensamstående mamma. Det är fullt upp i princip hela tiden. Även om mina barn inte är små längre... det kommer annat istället då och många gånger får man ha tunnelseende, hoppa över högar i huset för att inte bli totalt överstressad. Jag får helt enkelt strunta i att fönstren är nerpussade av kattmunnar hela vägen längs fönsterbrädet i köket- och spara det tills jag får tid. Perfektionism i det här läget är totalt nedbrytande- funkar inte.

Jag måste fokusera på det som är betydelsefullt, det jag måste göra- och inget annat, och det är inte lätt alla gånger.

Jag har suttit sent på torsdagskvällar (efter en hektisk vecka) mitt i röran som hunnit uppstå under veckan, medan vi kört på med läxor, aktiviteter och jobb, men tvingats prioritera nattsömnen och helt enkelt lagt ner allt det där med ett välstadat hem- för att orka fredagen på jobbet. Bara gått och lagt mig mitt bland och dammtussar efter katter, tvätthögar och skit-  för att sedan ta tag i detta på helgen. Det går bara att göra det allra viktigaste på vardagar, annat hinns inte med, då skulle jag få nagga på sömnen och det gör jag bara inte längre. Been there- och priset är för högt. Alldeles för högt.

Men jag har fått det att fungera, och ingen av oss har dött ännu. =) 

Dessutom kommer båda mina barn hem med fina betyg från skolan så här i terminsslutet, mina barn är harmoniska och välmående- så det känns inget annat än gott. Jag har lagt krutet på rätt ställe anser jag.

Av Beatrice F Wik - 5 juni 2014 22:46


Mitt hem behöver en ledig dag för husfrun. Husfrun behöver dock inte en ledig dag för hemmet, möjligtvis en ledig dag;  hellre en för eget nöje, förvisso, men men... nu har jag ett hem, lyckligtvis får man väl säga... det finns ju de som är hemlösa. Så nu måste jag ta hand om det.

Jag har jobbat något fruktansvärt mycket de här fyra dagarna. Betygstider- då är det så. Och då får hemmet lida, här är ett smärre bombnedslag, det går inte att vara på alla ställen samtidigt.


Lycklig är jag i alla fall över att ha kommit dit jag vill vara. Den där tiden var arbetssam, då man befann sig där man trodde att "man skulle vara". För min del var detta i trettioårsåldern. För mig var det den allra mest stressiga tiden, nu i efterhand kan jag påstå att jag inte mådde särskilt bra då. Jag gjorde det som förväntades av mig, inte det jag ville. Jag menar inte att jag helt och fullt kan göra exakt det jag vill nu heller, jag lever ju i ett samhälle med vissa förpliktelser, men så gott det går har jag kommit dit jag vill vara nu.

Trettio år, kedjehusliv och en herrans massa måsten och prylar som jag inte behövde men som prompt skulle vara där- för så skulle det ju vara. Kedjehuslivet med allt som hörde därtill var inte alls min grej. (För det var vekligen en livsstil, med gemensamma höst- och vårstäddagar, "alla ska renovera- helst samtidigt och samma grej" och denna tävling som låg under ytan... En tävling om allt från tjusigaste köket till bästa semesterplanen till mest välansade trädgården till lyckligaste äktenskapet. Osv. För övrigt orsaken till att jag dissat Facebook- där pågår också ett "spel" i vissa kretsar-  en föreställning, en uppvisning - och jag bara orkar inte titta på den lyckade fasaden, samtidigt som jag faktiskt vet hur det egentligen ligger till, det känns så falskt alltihop, så tillgjort, så ytligt. Jag vill ha genuina tankar, genuina känslor- inget jäkla spel för galleriet! Inifrån och ut- hela vägen- inte bara det som syns.


Jag är alldeles för egen för att trivas med det där (tillbaka till kedjehuslivet), min bit av pusslet var för udda. Jag tyckte hemskt mycket om människorna som bodde omkring mig, jättetrevliga människor och jag har inte ett negativt ord att säga om mina fd grannar i området- men jag kunde bara inte med den där typen av liv.


Hur kom jag in på det här månn tro? Hem... ta hand om mitt hem.

Imorgon är jag ledig och då ska jag pyssla om det. Mitt älskade hem, min borg, mitt bombnedslag.

Och jag är så lycklig över att jag fått en chans att göra det här. Ta klivet från den stig jag kände mig tvingad att gå, även om jag inte trivdes, för att få blomma ut i mig själv, i det jag vill. Få vara den jag är, den jag vill vara.

Det borde vara en självklarhet, men jag vet att det tyvärr inte är alla förunnat.

Av Beatrice F Wik - 4 juni 2014 18:06


Annie (se länkar) ställde frågan om någon bloggare här hade erfarenhet av yoga, varpå jag svarade att "ja, det har jag" och så började jag läsa lite mer om yoga, kolla lite... blev nämligen sugen på att börja igen; det är fantastiskt skönt för både kropp och själ. Mjuka, långsamma rörelser och det händer något med psyket när man håller på... jag har svårt att beskriva det, det går (händer inte alltid dock, i alla fall inte mig, jag är väl inte tillräckligt skicklig) att komma till ett annat medvetande... jag har svårt, som sagt att förklara med ord, det måste nästan upplevas, men som att vandra lite utanför sina egna tankar (som för övrigt lever sitt eget liv i detta läge), som att ställa sig bredvid sig själv. Stressen släpper, evetuell ångest försvinner och man fylls av ro och harmoni- när man lyckas.

Ibland blir allt bara halvdant, men det är skönt i alla fall.

Det finns ju olika typer av yoga, den sorten jag har utövat kallas kundaliniyoga och som sagt: det här är verkligen värt att prova! Jag funderar starkt på att börja igen. Lite guldtid, njutning.

Behövs.

Av Beatrice F Wik - 1 juni 2014 15:02


Idag blev loppisen ÄNTLIGEN av och det var riktigt skojigt. Kanske inte så lönsamt men så häftigt att se just det där att det inte vi vill ha längre kommer till nytta någon annanstans!

Det här med loppisar ligger för övrigt så rätt i tiden, hand i hand med årets inneord (måste det väl ändå vara?) :"hållbar utveckling" som det så tjusigt heter.

Och nog är det så. Det går inte att bara köpa och köpa, det funkar helt enkelt inte; vi kan inte fortsätta som vi gör med slit och släng åt alla håll- där var och en enbart tänker på sig och sitt.

Ja, det här med ozonet... det angår kanske inte just DIG för om hundra år är du död ändå. Men tänk på ditt barnbarn, hur högt du älskar det (eller kommer att älska det, den dag du får ett). När detta barnbarn får barnbarn- som det också håller av lika högt, då har vi redan kommit fyra generationer fram, och denna framtida människa är ju faktist DIN avkomma!

Så DU måste nog tänka till lite, jag med.

Det är vårt ansvar, för att vi får låna och ta del av det här vackra som finns där ute just nu.

Vi kan inte lämna ifrån oss det i en enda jäkla röra.

-En kan inte göra allt, men om alla gör NÅGOT kommer vi jättelångt.

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5 6 7
8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< Juni 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skapa flashcards