Under kvällen hade jag tänkt gå och träna, men glömt den där lilla "ploppen" som jag tar mig in med, så jag tog en promenad i värmen istället. Jag gick längs Klarälven och bara fascinerades av allt detta vackra.

Vilken vacker hemstad jag har! Mitt Karlstad, min egen stad.

Jag satte mig vid Klarälvsstranden på gräset, och några tyskar slog sig ner bredvid. Det var just därför jag reflekterade över det jag såg. De var ju besökare och måste naturligtvis ha sett hela bilden med helt andra ögon.

De måste ha förundrats över skönheten, det hemtama för mig, det jag ser i princip varje dag utan att tänka så mycket på det. Två svanar simmade fram och tillbaka framför oss, gröna vasstrån stäckte ut sig mot det klarblå vattnet och domkyrkan stod så stolt i bakgrunden.

Vad härligt att bara få vara lite.

Bara få uppleva! Stanna till och förundras, hänföras.