Jag kan lika gärna fortsätta skriva när jag ändå sitter här och inte orkar ta mig för något annat. Jag mår psykiskt dåligt av att inte orka, ja... vem gör inte det? Men man kan inte vara på topp jämt, så är livet, fast det är tråkigt. Tråkigt tråkigt tråkigt. Fick mig i alla fall en glad överraskning när jag öppnade lönekuvertet, jag jobbade ju på sommarskola, lönen kommer imorgon och just nu älskar jag bara Grums kommun. Inte för att jag har något emot min arbetsgivare i vanliga fall heller, om så vore fallet hade jag inte ha stannat kvar på samma plats i femton och ett halvt år- blir det nu. Trettioen terminer.

Fasen, vad tiden går. Nu blev jag sur över det med, över att allt går för fort. Det är ingen som kan påstå att jag är oerfaren i alla fall, det är ju positivt. Jag är jäkligt erfaren (Haha!!! ;-) kanske lite för erfaren, kan man bli för erfaren?)

Men jag vill inte bli gammal. Vill inte ha livet bakom mig, men vad är alternativet? Alternativet till att bli gammal är ju inte heller så roligt. Fast jag är inte gammal än. Jag är i juli månad. Ja, om jag jämför årstiderna med livet. Barndomen är tidig vår, sedan blommar man ut i 20-årsåldern och nu är jag någonstans i juli. Kanske tidig augusti, nej inte ännu, dit kommer jag först när barnen lämnat boet. Sedan kommer hösten och det är ålderdomen så klart. Vet inte om alla tänker så här, eller om det enbart är jag som är lite knäpp.

Nej... det finns ingen inspiration ens till att skriva, jag mår rejält illa och det är bara sååå synd om mig.  

Energin bara försvann under dagen, känner mig illamående, har huvudvärk och ont i halsen. Så konstigt att kroppen och själen samspelar så. Jag blir alltid låg i humöret också när jag blir sjuk, hela jag är utan kraft. I den här värmen också- om jag nu ändå ska klaga. Sover urkasst i värmen, det är väl enda nackdelen jag finner med sommaren- allt det här jag har längtat sååå efter. Och visst kom den, den underbara sommaren- med sol, bad, ljumma kvällar utan tidspress, energi och lättsamhet. Det har varit en varm och gudomligt skön sommar hittills och den tar ju inte slut för att jag blir sjuk, hoppas jag.

Jag har i alla fall kastrerat Sotis idag, så hon är lika hängig som jag. Nu är det alltså slut på kattungar ett tag framöver i den här familjen. Jag trodde ett tag hon var dräktig, hon betedde sig så, men det var uppenbarligen fel. Så jag beslutade att det får vara nog nu. Mycket fräs har vi haft här på små ullbollar under de tre åren som gått. Det har varit ljuvligt förstås, men också oändligt mycket jobb, i samband med potträningen- eller vad säger man om katter?

Innan de blir rumsrena och man kommer hem efter en dag på jobbet och hela huset stinker efter fyra små busar som gjort sitt på diverse ställen- som man fått leta upp. De gör det ofta på undanskymda ställen som bakom bokraden i bokhyllan, under sängar och de kan gå in i något skåp. Värsta kullen var en jag hade förra sommaren. De gjorde sina behov i min grabbs säng under en period. Lyckligtvis var det så lite så det "räckte" med att tvätta täcket, madrassen blev skonad, men ändå... Jag slet rejält där under en period. Hualigen... ;(

Men när de väl blivit rumsrena är de inget annat än underbara men då kommer nästa smäll: separationen i samband med försäljning. Jag har fått ett par favotiter genom åren, som jag verkligen gråtit efter, de andra har jag sålt relativt smärtfritt, man är ju trots allt inställd på att de bara är ett lån.

Men nu är det slut på det. Allt har en ände. Lyckligtvis också kraftlösa lågenergidagar med illamående och halsont.