Alla inlägg under juli 2014

Av Beatrice F Wik - 16 juli 2014 08:15


Jag har blivit träningsbiten och sticker iväg och gymmar så fort jag får möjlighet. Det är så fruktansvärt skönt; jag är kär i endorfinerna som överöser mig i samband med träningen och jag har har det rätt kämpigt med PMS och det blir bättre av träning, det med. Det är en amazing känsla för övrigt, att känna de små framstegen: hur man bit för bit orkar lite mer ju längre tiden går. Livsbejakande!

När man säger att man ska iväg och träna förutsätter många att man gör det av utseendeskäl. Så infernaliskt korkat, om jag får lov att säga det. Är man någorlunda mogen och tonårsmamma har väl ändå det där lite av förlorat sin tjusning?!

Man tränar väl för belöningen man får av kroppen, för att må bra?

Och ska jag vara riktigt ärlig... om jag enbart ser till utseende tycker jag personligen att det är snyggare när kvinnor ser ut som kvinnor, (men det är jag och min åsikt, sedan får andra se ut exakt hur de vill) jag har inte för avsikt alls att träna bort mina former, varför skulle jag?! Men det där är ju en smaksak och det har inte ett dugg med min träning att göra.

Fast en del tycks anta att alla enbart går till gymmet för att bli smala- ruskigt ytligt, gillar inte. Om sanningen ska fram är jag så trött på ytfixering, så det finns inte. Det drabbar nämligen våra unga tjejer- hårdast- som redan som det är har det tufft med att hitta sin plats, bli vuxna, känna sig trygga i sig själva osv.

Det sista de behöver är vuxna kvinnliga förebilder som spelar med, åker med karusellen, som hänger på det där racet.

  

Av Beatrice F Wik - 15 juli 2014 22:23


Regnig kväll, men det gör inte så mycket. En skön trötthet sköljer över mig i samband med det gråa. Vilokvällar behövs de med. Inte bara fulll fräs med att ta vara på det ljusa i form av promenader och roligheter.

Och min träning då, som jag nu blivit så förtjust i.

Jag blev glad idag när jag öppnade vår lokaltidning NWT och fick läsa positiva nyheter om min skola. När man får läsa i tidningen om att det går bra för det skepp man tar del av att ro känns det jätteroligt! Jag jobbar på en skola som tidigare haft oförtjänt dåligt rykte men nu visar tydligen elevresultaten att det går riktigt bra för vår skola.

Jättestenskolan i Grums.

Jag jobbar som sagt på en skola som haft oförtjänt dåligt rykte (fast det verkar vända nu) och jag bor i en stadsdel där det är samma visa. Jag bryr mig inte så rysligt mycket om vad rykten säger: oftast är verkligheten en helt annan. I den stadsdel jag bor (Karlstads största: Kronoparken) finns det säkert mycket knark och bråk. Men Kronoparken består av flera delar: ett centrum (och det är väl där det kanske kan vara lite stökigt) men sedan finns det områden mot skogen som består av radhuslägenhetslängor (där bor vi) och dessutom villaområden och i dessa är det garanterat lugnt. Jag trivs kanonbra- har ingen tanke på att lämna området.

Så där. Nu har jag dementerat Kronoparkens farliga rykte en gång för alla och Jättestenskolans rykte om att vi skulle leverera dåliga kunskaper är en gång för alla nu dementerat i vår lokaltidning, med elevernas betyg och resultat som grund.

Fint... Då vet ni! :)


Hoppas nu att jag slipper höra mer om det.

Av Beatrice F Wik - 14 juli 2014 00:28

  

När jag är ledig skruvar jag gärna på dygnet. Jag älskar nätter, det har jag alltid gjort, och kommer nog alltid göra. Det kommer nog aldrig gå att ändra på. Självklart anpassar jag mitt dygn efter samhället när jag är i tjänst, vad annat kan jag göra? Föreslå nattskola kanske, det finns ju nattdagis.

Men jag har det tungt med mina morgnar. Har jättesvårt att komma upp. Och jag må klaga över lärarlönerna, men när jag kliver ur bilen på skolan har jag nästan alltid hunnit bli på gott humör, för det är ett roligt jobb jag har. Så jag anpassar mig, som sagt. Och det går rätt bra.

 Men nu är jag ledig. Och då njuter jag av de stilla tysta nätterna. ja, inte hela nätterna, men början av dem.

När jag blir pensionär ska jag bli en sådan där knasdam. Inte en sådan där vanlig tant, som ser det som "fint" att få alla sysslor avklarade innan sju på morgonen, utan en som gör som jag vill och fullkomligt ger blanka den i om allt blir bak-och-fram eller om någon stör sig. När jag blir pensionär och inte behöver anpassa mig efter samhället. Jag kan mycket väl bo ensam med flera katter, eller också med en gubbe- under förutsättning att han också är lika knasig.

Jag har väl redan nu smakat på att leva lite udda. Där jag bodde förut bodde bara småbarnsfamiljer- och jag med mina barn och när de var som flest sju katter. Det var katter all over the place och grannbarnen ringde på dörren hela tiden för att få gosa med dem. Jag födde upp katter och har haft 22 stycken, fast i omgångar. Jättemysigt men arbetssamt innan de blir rumsrena, hualigen.


Jag har förstått att Tyskland vann fotbolls-VM och att detta nu är slut, min son sitter vid TV:n och ser, så jag är inte helt off. Fast jag har inte sett matcherna utan var och tränade och handlade under kvällen, vilket var toppen: Jag var i princip ensam i hela butiken och jag var ensam på gymmet. Känns så skönt att ha övat upp liiite styrka nu i alla fall, det blir bättre för var dag som går och jag är så träningsbiten!

      

Av Beatrice F Wik - 12 juli 2014 23:25

    

Nu vill jag stanna tiden lite... bättre än så här blir det inte. Nu börjar min ledighet kan man säga, kvällarna är ljumma och ljusa och de här lata stranddagarna är sååå fantastiska. De är så sällsynta här uppe, så man blir alldeles galen när väl vattnet blir tillräckligt varmt att simma i (och jag är en badkruka, det måste vara minst 19 för att jag ska ta mig i) och nu går det verkligen att simma och vara ute i vattnet ett tag.

Jag är ju förälskad i Medelhavet för övrigt, jag har tillbringat de lyckligare av mina dagar vid Medelhavets strand (har förvisso haft många "lyckligare" dagar här hemma med) och första gången jag såg detta paradis upplevde jag det verkligen som att komma till himlen. Så där vill jag möta evigheten och detta pratade jag med min släkt om igår. Vi skrattade om det, på den nivån är vi med döden... om att mina barn måste ansöka först om de får sprida mig i Medelhavet, och min svärson var med, och han kanske är med då han också, det vet man aldrig.  Mycket trevlig grabb, i alla fall. Min dotters val är med glans godkänt (fast jag har inte med det där att göra, jag vet...)

Jag har inte för avsikt att möta evigheten än på länge, men det är ju tyvärr det villkor vi fått för att gå en stund här på jorden. Tiden kommer att rinna ut. Jag försöker att tänka på det så ofta jag kan, för det får mig att se nyktrare på livet. Inte se det som skrämmande på något vis, utan snarare som ett faktum: Tiden här är begränsad så det är totalt lönlöst att haka upp sig på skit. Missunnsamhet och avundsjuka är bara att försöka släppa med en gång. Och bitterhet är enbart förödande (vem vill bli en bitter surkärring?!) Ilska är däremot en annan sak. Ilska kan vara en drivkraft.  

Livet är bara ett lån som vi måste ta vara på, på bästa möjliga sätt. Och till dem som upplever livet som mörkt just nu kan jag säga att inget varar för evigt. DET BLIR BÄTTRE och det kommer att ljusna också efter den svartaste svärta.

Så har det alltid varit så håll fast vid det du tror på.

Av Beatrice F Wik - 10 juli 2014 22:39


Alla män fattar inte, fortfarande, än idag, att man inte kan ge sig på en kvinna- bara för att hon har kort kjol.

Otroligt, men sant. Hon är fri att välja exakt vilken längd på kjolen hon vill. Det kanske inte är så passande i alla lägen, men det hör inte till saken. Man kan inte attackera henne ändå, hon är sin egen person som själv bestämmer över vad hon vill göra med sin kropp, om hon vill ha sex eller inte. Ganska självklart egentligen.

Nu till ett annat dilemma. Föreställ dig en person som är nedbruten. Som klart och tydligt inte är i stånd att försvara sig. Det kan bero på droger, det kan bero på psykiskt illamående.

Är det rätt att ge sig på en sådan här person och sko sig på honom? Bara för att han inte klarar av att försvara sig? Är det rätt att plocka på sig hans plånbok och dyrbarheter, för att han inte är stark nog att hålla i dem och för att tillfälle finns? Man kan ju tänka sig att den här personen får skylla sig själv- precis som kvinnan med korta kjolen. Man får skylla sig själv om man är så psykiskt nedbruten att man tar till droger, det är ju ändå ingen som trycker i en annan människa drogerna. Man får skylla sig själv om man mår dåligt.

Så det är bara att ta för sig. Utnyttja den i underläge.

Det är kanske så man skulle göra... Supa ner fyllona i parken och sedan när de däckat och ingen ser tar man allt de äger. Har de invändningar när de sedan vaknar upp, säger man bara stolt att de fått skylla sig själva.


Moral. Var finns moralen?!

Var finns empatin och medkänslan?

Jag blir så trött... Eller inte bara trött- jag blir rent förbannad på dem som utnyttjar andras svaghet för egen vinning!!! Saken är ju för övrigt den, att livet inte är statiskt. Mycket kan förändras med tiden.

Vem vet om fyllot i parken en dag vaknar upp och tar sig i kragen? Han kanske blir självaste borgmästaren- det kan man aldrig veta innan. Han kan mycket väl vara full av revanschlust och kämparglöd efter nederlagen, som kan ta honom hur långt som helst- det har du ingen aning om! Och han kanske rent av minns hela händelsen; han kanske minns i ett töcken hur Du vid hans sida plockade på dig allt du kunde och stack.

Just i den stunden ångrar Du nog att Du var så rutten. Det kommer att bli rysligt pinsamt för dig då.

Och jag lovar: Allt kan ske i en värld som denna, så tänk dig för!

Han som ligger vid vägkanten har exakt samma människovärde som Du. Varken mer eller mindre.


Och se aldrig ner på en annan människa-  om det inte är i syfte att böja dig ner för att hjälpa honom upp!

Av Beatrice F Wik - 9 juli 2014 22:07


Under kvällen hade jag tänkt gå och träna, men glömt den där lilla "ploppen" som jag tar mig in med, så jag tog en promenad i värmen istället. Jag gick längs Klarälven och bara fascinerades av allt detta vackra.

Vilken vacker hemstad jag har! Mitt Karlstad, min egen stad.

Jag satte mig vid Klarälvsstranden på gräset, och några tyskar slog sig ner bredvid. Det var just därför jag reflekterade över det jag såg. De var ju besökare och måste naturligtvis ha sett hela bilden med helt andra ögon.

De måste ha förundrats över skönheten, det hemtama för mig, det jag ser i princip varje dag utan att tänka så mycket på det. Två svanar simmade fram och tillbaka framför oss, gröna vasstrån stäckte ut sig mot det klarblå vattnet och domkyrkan stod så stolt i bakgrunden.


Vad härligt att bara få vara lite.

Bara få uppleva! Stanna till och förundras, hänföras.

Av Beatrice F Wik - 8 juli 2014 21:45


Jag har inte badat än i år. Har jobbat och jobbar fortfarande. Ja... jag skulle ju kunna bada ändå, men det har inte blivit av. Men imorgon ska jag till stranden. Min dotter sommarjobbar på en badplats, så då får man väl lov att gå dit.

Har läst så många tips om hur man skaffar sig en strandkropp och jag har fallit för detta:

1. Ha en kropp.

2. Gå till stranden.

Dä blir bra dä. Varför göra det hela så komplicerat? =)


Dessutom ska jag bekänna en synd: Jag använder aldrig solkräm. Jag har mig veterligen i vuxen ålder aldrig bränt mig i Sverige. Jag vet inte vad det beror på, jag har kanske läderhud. "Tattarhud" - tål allt vad gäller sol. Fast jag brukar aldrig bli så jättebrun, men det beror nog mest på att jag inte anstränger mig för att bli det. Jag har inte ro i kroppen att bara ligga och steka dagarna i ända. (Men jag vet att den är farlig, solen. Vet att jag BORDE- Så jag ska börja smörja in mig i solkskyddskräm. Jag lovar.)

Av Beatrice F Wik - 7 juli 2014 22:14


Det regnar här i Karlstad. Men det gör inte så mycket, för jag njuter just nu så otroligt av att ha tid.

Bara jag har tid får det vara vilket väder det vill. Ja, fast hellre sol då, men det har vi inga garantier för- så det går inte att bli besviken. Det finns för övrigt inte mycket i livet det finns garantier för. "Jag blev inte nöjd med den här gubben- så jag lämnar tillbaka honom och vill ha en ny."


Nej, som sagt... jag njuter bara av att ha tid över. Kommer solen är jag tacksam- men det blir som det blir.

Jag har kommit igång med min träning i alla fall. Och det är så skönt. Man mår sååå mycket bättre när man får röra på sig.

  

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26 27
28
29
30
31
<<< Juli 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skapa flashcards