Usch, jag har svårt för avslut. Avslut och avsked.

Jag är typen som egentligen har svårt att lämna festen när den är som roligast. Typen som gärna hänger kvar på efterfesten, till den bleka gryningen då man ragglar hem klockan fem i soluppgången. Eller var. Det är helt ok när tjugoåringar beter sig så här. Tjugofemåringar med, kanske till och med tjugoåttaåringar. Men när rynkiga småfeta kärringar på 40 inte har någon som helst heder i kroppen, ingen självrespekt- då ser det faktiskt illa ut.

Så sunkiga efterfester är blott historia för min del nu mera.

Roligare än så blev det inte.

När F-n blir gammal blir han religiös, sägs det. Och det blir han säkert. Han vaknar nog till, rätar på ryggen och inser att man inte kan bete sig som en förväxt jättebebis hur länge som helst. Han tröttnar säkert, mognar som alla andra. (Ursäkta... nu skrev jag fel: Jag menar de flesta andra.)

Jag är i alla fall typen som ogillar avslut.

En vän sa till mig "Jag är nöjd med semestern- den har ju varit sa bra så nu känns det bra att återgå i tjänst".

Ååå, sååå mogen är jag inte ännu. Jag har inga problem med att återgå i tjänst, det är kul, träffa kollegor och ungar och få in lite rutiner i vardagen igen. Det är inte där skon klämmer.

Det är bara det att jag har svårt att vara nöjd. När allt är bra- då vill jag så klart ha mer. MER!!! JAG VILL INTE ATT DEN HÄR LJUVLIGA SOMMAREN SKA TA SLUT!!! ;( Jag har separationsångest från semestern; det har varit alldeles för skönt i den här tropiska värmen.

Jag hatar att det är över, men jag har inget val. Time to say good bye.

Sommarlovet/semestern 20014 är slut.

(Hahah, jäklar vad många nollor =). Märkte det inte förrän en dag senare. Ni ser... min hjärna har semester. Jag är helt borta.)