Nu är jag redo. Jag avslutar sommarlovet med lite bowling ikväll, tyvärr är det inget badväder idag. Vi hade tänkt bada, men det fick bli en innedag med diverse förberedelser.

Jag tycker det ska bli skoj att börja jobba nu, faktiskt. Dessa härliga ungar... Det är ju för deras skull vi gör allt det vi gör. Och när jag tänker på alla energiknippen så blir jag bara glad.

Jag fixar det här avslutet. Att sommaren är över snart, lata semesterdagar.

Imorgon börjar jag jobba. Och det känns helt ok.

Förresten: Robin Williams.

Rollen han gorde i "Döda poeters sällskap" (NU BLIR JAG FÖRBANNAD OCKSÅ- NÅGOT HAR HAKAT UPP SIG OCH DET GÅR INTE ATT FÅ BORT DETTA FETSTILTA!) är ju helt gudomlig. Mr Keating tror jag han hette. En lärarförebild. En sådan kollega önskar jag att jag hade, för jag tror inte riktigt jag själv vågat löpa linan ut och bara gå efter mina egna tankar- lite för rädd om min anställning. :(

Nu hörde jag att han tagit sitt liv för egen hand också, så trist. Jag kan bara föreställa mig den smärta han måste känt när han såg döden som ett lindrigare alternativ än livet. Jag kanske inte ska uttala mig då jag förutom min migrän varit rätt förskonad från fysisk smärta, men jag har svårt att tro att någon fysisk smärta kan komma i närheten av det rysliga illamående som en blödande själ ger upphov till. När själen värker och ångesten slår till med full kraft, kvävande och förgörande.

Hoppas han fått frid i själen nu, var han än är. Robin Williams.