Velade länge fram och tillbaka.

Sabaton är i min lilla stad, nu i denna stund. När jag var ute och promenerade tidigare idag hade de redan byggt upp scenen. Jag har flera vänner som är där nu.

Men för min del var vädret ett alltför osäkert kort, i kombination med att 500 kr är mycket för en fattig lärare och en enda kväll. I regn är allt förstört, då de är utomhus, i en vacker sensommarkväll hade det däremot kunnat bli alldeles alldeles... ååå... jag hittar inte ordet. Underbart känns inte rätt för en hårdrockskonsert.

(Jag tror inte Sabaton beskriver sig själva som underbara). :)

Det hade kunnat bli ett jäkla ös och en riktigt kul kväll. Så blir beskrivningen bättre.

Jag får nöja mig, det här året, med att lyssna på dem så här och i öronen när jag tränar.

Förresten: Posttraumatisk stress - hualigen, det behöver ju inte ens vara så till sin spets draget som krig; förlossningar, bilolyckor och allt möjligt kan ju ge hemska men om man inte tar det hela på allvar.

Vårt inre är en komplicerad historia.