Jag kände att jag började bli sjuk igår så jag beslutade mig att bara vila denna helg. Och det har faktiskt en fördel: Jag har haft det långsamt! Min tid har gått LÅNGSAMT idag. Det händer mycket sällan i min värld, allt rusar för fort, vilket jag tycker är jobbigt så klart, men så är det ju för de flesta. Har hunnit med att blogga en massa, det är kul.

Det är bara barnen som önskar att de snabbt ska bli äldre. En tjej i en av mina klasser frågade varför jag sa "Tack det var snällt sagt" när hon trodde jag var 32. "Varför vill du se yngre ut?"

Det känns så skönt att ha det där lugnet i kroppen som segkänslan ger.

Å andra sidan är det frustrerande att inte få endorfinkicken som rörelse ger, usch... jag känner mig som en barbapappa. En barbamamma, oformlig när jag inte tränat på ett tag. Och denna vecka lär det bli hektiskt med föräldramöte bland annat... Om jag ens blir kry...Återkommer till samma tema: Varför är det så svårt att få tid?! Tiden är så knapp och värdefull.

Ja, det är som det är.

Nu har jag i alla fall en lugn kväll med stearinljus och får försöka njuta av denna stund, trots att kroppen gör lite ont.

En liten fråga, bara... Till dig som besökt mig ibland här på bloggen och lämnat trevliga kommentarer:

Är det du som är politiker i Karlstad? Om inte annat så har ni samma namn?

Om det nu är du, så står vi på olika sidor du och jag, men jag har full respekt för dina åsikter.

Jag skriver under på gamle Voltaire: Även om jag inte håller med om alla dina åsikter, skulle jag gå in i döden för din rätt att yttra dem. Viktigast tycker jag är att man engagerar sig, kämpar för det man tror på.

(Ja, nu behöver ju jag lyckligtvis inte vara så dramatisk (Voltaire), men du fattar vad jag menar?)

Hoppas nu du tittar in här och läser igen. Jag blev lite nyfiken bara. :)