Trögt känns det, det må jag erkänna. Men jag har inget val, måste följa med karusellen. In i mörkret, regnet, rusket med förkylningar och bacillusker. Fast jag inget hellre vill än stanna i det ljusa lättjefulla, värmen- ett tag till.

För varje vecka som går märks mörkret lite tydligare. Och idag hade jag höstskor för första gången den här säsongen. Som läckte vatten i spöregnet- visade sig och jag fick gå omkring halva dagen med blöta fötter. Förkyld, dessutom.

Hahah!!! =) Kan innte låta bli att skratta åt mina egna klagosånger nu när jag skriver (ojojoj, så svart det blir)- och det är också mitt försvar. Mitt försvar mot det där allra tyngsta, svartaste som tränger sig på emellanåt.

Med många glada skratt och galenskaper tänker jag ta mig igenom det här. Den mörka kalla årstiden. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen och intala sig att livet är jäkligt spännande.

Tufft ibland, jobbigt och segt- men (citat Lundell) "spännande som fan".

Sov gott i höstrusket, Bloggvärlden