Söndagkväll=arbetskväll här.

Både yrkesmässigt och på hemmaplan.

Ikväll har jag dessutom varit extremt stressad, det kommer alltid fram något mer än det jag planerat att göra.

Börjar få ont i halsen igen också... skit! ;/

Jag har inte tid att bli sjuk igen, har verkligen inte tid med det...

Ska allt flyta på under veckorna när man är ensam med hela hushållet måste en hel del vara klart redan på söndagen. Jag försöker handla och planera maten under helgen, tvättar och stryker alla kläder, och inget får trilskas just när man ska iväg. Min vardag bygger på att allt ska klicka, en av orsakerna till att jag har svårt för spontanbesök. Jag har inte utrymme tidsmässigt, jag är som en myndighet, haha =) man får boka tid först, annars faller schemat som ett korthus. Inte särskilt charmigt egentligen, men det är så här mitt liv ser ut -för tillfället i alla fall, men åren springer fort.

Jag är heltidsarbetande ensam mamma- med dåligt samvete åt alla håll.

Nu är det snart natta i alla fall, så skönt.     

Jag skulle fortsätta när jag fick tid skrev jag igår.

Fast nu är jag så vimsig att jag redan glömt bort vad det var jag skulle skriva. Det var på det där temat att jag var sjuk, men exakt vad jag ville berätta minns jag inte. Det är ett ständigt återkommande tema i min värld så jag lär nog ta upp tråden igen.

"Tänk inte så mycket på det" finns det de som säger. "Varför ska man tänka svarta tankar?"

-Därför att de är en del av livet och det här livet är inte enbart himlastormande lyckligt och rosaskimrande.

Svarta tankar bör inte slå rot i skallen men jag tycker inte att vi ska sopa undan dem helt och hållet, gömma undan dem för de ger perspektiv åt vardagen, framhäver allt det ljusa som finns.

För övrigt går de inte att sopa undan. Bättre att acceptera dem och försöka lära sig att hantera dem.

"Det här kanske inte är den bästa av världar- men det är den värld som finns" sa någon klok en.

Livet är underbart många gånger, men det är också hårt arbete, grå tristess och det är mycket, mycket man måste igenom som inte är särskilt roligt eller lustfyllt. Det är inget att hymla om- det är så det är.

Framför allt ungdomar kan vara lite oförstående inför det här med livet inte bara är lättsamt. En del vuxna med för den delen, de försöker få det att se ut som om deras liv enbart är en dans på rosor.

Och jag är tyvärr inte jordens medelpunkt, eller lyckligtvis, får man väl säga. (Haha, :) vad skulle det bli för värld, om den kretsade kring mig?)

Men det tycks finnas de som lever i den tron. Att världen kretsar kring just dem, de har svårt med andra perspektiv än just sitt eget- för övrigt värsta typen av människor att diskutera med! De som inte förstår att det just de tycker och tänker kanske inte är den objektiva sanningen, utan bara en enda människas åsikt.

En människa av nio miljoner- enbart i vårt lilla land.