Hualigen, vad jag har jobbat under veckan som gått. Utöver vanlig arbetsvecka har jag haft ett föräldramöte och två ledsagartillfällen. Jag jobbar som ledsagare också, vid sidan av min lärartjänst.

Att vara ledsagare är ett uppdrag som jag verkligen vill prata gott om, sååå värdefullt arbete. Jag får naturligtvis inte prata om just mitt jobb, eller om just min kund, men jag kan berätta lite om ledsagaruppdraget i allmänhet, kanske väcka intresse- för vi behövs!

Som ledsagare handleder man en person som har någon form av funktionshinder, i all form av samhällsliv, kan man säga. Man stöttar i det vardagliga livet, deltar i sociala aktiviteter.

Verkligen jättegivande jobb, som sagt. Det är inget jobb som man kan försörja sig på utan snarare något man gör lite grann vid sidan av, omfattningen på uppdraget varierar från person till person.

Jag halkade in på detta uppdrag genom att jag vid ett tillfälle blev tillfrågad om att vara stödfamilj åt en flicka. Det blev inte så, för jag kände just då att jag inte kunde tillgodose hennes behov på bästa sätt och blev istället ledsagare.

Men jag rekommenderar verkligen dem som känner att de har ork och lust att ta en titt på det uppdraget med. Också ett hemskt värdefullt "jobb". Som stödfamilj stöttar man en familj som har svårt att fungera; det kan bero på missbruk, sjukdom eller annat och man öppnar upp sitt hem för det här barnet, låter henne/honom ta del av det familjeliv man själv har. Som sagt: Otroligt värdefullt. Jag anser för övrigt att "kan man hjälpa, ska man hjälpa".

Det kan precis lika gärna vara jag som behöver hjälp nästa gång.

Så har det förresten varit. Jag var rejält sjuk för en tid sedan. Då var det jag som behövde hjälp för att ta mig upp till ytan igen. Och det fick jag. Farlig indelning det där med "Vi och dom". Du vet inte vad du själv kan drabbas av så var försiktig när du dömer andra!!!

Och jag är nog lite av en arbetsnarkoman. Jag tycker om att jobba mycket, har alltid jobbat mycket (utom när jag var sjuk för några år sedan). När jag hade småbarn jobbade jag också heltid, större delen av tiden. Jag hade förvisso gärna varit hemma just när barnen var små, men det fanns ingen ekonomi till det, utan det var bara att ge sig iväg på morgnarna. Och barnen tycks ha klarat detta med. De är trygga och glada, har alltid varit.