Svar igen till Wiklund: Jag har raderat din kommentar, mailadress uppfattad. Du ska få lite tips om hur du ska välja på söndag, men just idag är jag sjuk... Feber, varit hemma från jobbet. Men det kommer. Ha en bra kväll! :)

Trögt känns det, det må jag erkänna. Men jag har inget val, måste följa med karusellen. In i mörkret, regnet, rusket med förkylningar och bacillusker. Fast jag inget hellre vill än stanna i det ljusa lättjefulla, värmen- ett tag till.

För varje vecka som går märks mörkret lite tydligare. Och idag hade jag höstskor för första gången den här säsongen. Som läckte vatten i spöregnet- visade sig och jag fick gå omkring halva dagen med blöta fötter. Förkyld, dessutom.

Hahah!!! =) Kan innte låta bli att skratta åt mina egna klagosånger nu när jag skriver (ojojoj, så svart det blir)- och det är också mitt försvar. Mitt försvar mot det där allra tyngsta, svartaste som tränger sig på emellanåt.

Med många glada skratt och galenskaper tänker jag ta mig igenom det här. Den mörka kalla årstiden. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen och intala sig att livet är jäkligt spännande.

Tufft ibland, jobbigt och segt- men (citat Lundell) "spännande som fan".

Sov gott i höstrusket, Bloggvärlden

Jag kände att jag började bli sjuk igår så jag beslutade mig att bara vila denna helg. Och det har faktiskt en fördel: Jag har haft det långsamt! Min tid har gått LÅNGSAMT idag. Det händer mycket sällan i min värld, allt rusar för fort, vilket jag tycker är jobbigt så klart, men så är det ju för de flesta. Har hunnit med att blogga en massa, det är kul.

Det är bara barnen som önskar att de snabbt ska bli äldre. En tjej i en av mina klasser frågade varför jag sa "Tack det var snällt sagt" när hon trodde jag var 32. "Varför vill du se yngre ut?"

Det känns så skönt att ha det där lugnet i kroppen som segkänslan ger.

Å andra sidan är det frustrerande att inte få endorfinkicken som rörelse ger, usch... jag känner mig som en barbapappa. En barbamamma, oformlig när jag inte tränat på ett tag. Och denna vecka lär det bli hektiskt med föräldramöte bland annat... Om jag ens blir kry...Återkommer till samma tema: Varför är det så svårt att få tid?! Tiden är så knapp och värdefull.

Ja, det är som det är.

Nu har jag i alla fall en lugn kväll med stearinljus och får försöka njuta av denna stund, trots att kroppen gör lite ont.

En liten fråga, bara... Till dig som besökt mig ibland här på bloggen och lämnat trevliga kommentarer:

Är det du som är politiker i Karlstad? Om inte annat så har ni samma namn?

Om det nu är du, så står vi på olika sidor du och jag, men jag har full respekt för dina åsikter.

Jag skriver under på gamle Voltaire: Även om jag inte håller med om alla dina åsikter, skulle jag gå in i döden för din rätt att yttra dem. Viktigast tycker jag är att man engagerar sig, kämpar för det man tror på.

(Ja, nu behöver ju jag lyckligtvis inte vara så dramatisk (Voltaire), men du fattar vad jag menar?)

Hoppas nu du tittar in här och läser igen. Jag blev lite nyfiken bara. :)

Hualigen, surmus här... aggressiv och lättantändlig.

Som vanligt har jag dålig koll på var i månaden jag befinner mig, helt plötsligt är jag ett getingbo, och tänker inte på det förrän jag ser klart och tydligt, lysande rött, vad ser beror på- urgh.

Hur det kan bli! Jag har varit så förbannad idag och igår så det är inte sant, och först under kvällen fick jag förklaringen: MENSHÄXA. Grinig, tvi vale vad det här är påfrestande.

Jag skulle lätt kunna hoppa ur mitt skinn, det kliar i hela kroppen. Huvudvärk och halsont dessutom, under den här perioden går mitt immunförsvar ner på minus.

Så bra att jag förutom gnäll här hemma (som är lagom roligt- nej, det är jag, jag vet...) fått skriva av mig och vilken tur att den där rasisten poppade upp i Aftonbladet med hakkors och hela faderullan så att jag fick något att lägga mitt vidriga humör på.

För här är det är faktiskt befogat. Det är synd när det drabbar oskyliga som bara råkar passera min väg och säger "fel" saker. Då skäms jag.

Men det gör jag tamejfan inte nu och svär, det gör jag med.

Jag har en bra idé:

"Vi slår undan benen på dem som lagt ner sig.

Så att inte de som sket i allt upplever det som orättvist"

Det ska ju vara rättvist, eller hur?

Jag fortsätter på temat nedan (med politikern som fick avgå. "Soldaten".)

(Mycket politik nu... Spännande att se hur det trappas upp)

"Jag dömer inte alla svartskallar, bara muslimer".

Eller "inte afrikaner, de är bra, utan enbart de som våldtar".

Så resonerar många rasister. Smygrasister- eftersom de inte dömer alla- bara en del. Och om man bara dömer vissa folkgrupper, då dömer man kanske inte? Eller?

Jag kan förstå den tanken (klart man dömer dem som våldtar). Jag dömer också kriminella. Tycker att de borde veta bättre.

Men när man börjar generalisera i en vi-och-dom-tanke tror jag att man är ute på farligt vatten.

Enda sättet att skapa ett bra samhälle är med medmänsklighet, det finns inget annat sätt, har vi inte lärt oss det??? Vi kan inte hata gruppvis. Vi kommer ingenstans med hat och hämnd. Kriminaliteten sjunker inte i de länder där dödsstraff finns. Så är det.

Breiwik, eller vad hette han, norsken?

Han bemöttes så så jäkla bra av statsministern och hela Norge efter det han gjort, tycker jag.

Jag blev från hjärtat riktigt varm när jag hörde statsministerns storsinta tal, minns jag.

Breiwik bemöttes inte med avsky, trots att han definitivt förtjänade det. Inte i någon högre grad, i alla fall, som jag såg det. Norrmännen var för goda för det, för fina.

De visade på alla sätt att de stod över hans vidriga galenskaper.

Och de gick vidare, med en härlig anda, lät sig inte dras ner.

Det är väl så det ska gå till?!

Det är så vi kommer framåt, inte fastnar i en massa skit, rent ut sagt.

Jag säger det igen: Rösta blå-grön-rött nästa söndag! Vad du vill.

Men se till att rösta- och gör det som motvikt till till det parti som valt att inte ta del av den här färgskalan.