Halloween.

Den här tiden är så speciell. Jag mår inte bra av mörkret, samtidigt är den här tiden lite mysig.

Det här spökiga passar mig. Min mormor berättade spökhistorier för mig när jag var liten,  jag älskade att bli skrämd.

Vad är det som gör att vi gillar att bli skrämda månn tro?

Eller vissa gör det.

Antar att det har med den där endorfinkicken att göra; adrenalinet som pumpar. En del av oss behöver det i högre grad, andra trivs bättre i det trygga invanda.

När jag blev äldre började jag se skräckfilmer, och det är fortfarande en favoritgenre. Det trista är att man blivit lite luttrad, skräms inte längre av så mycket.

Och jag fascineras av det övernaturliga. Jag är ingen naturvetare- utan tror på det. Inte allt, men en del.

Jag är helt säker på att detta liv inte är det enda vi har. Varför skulle det vara det, i min värld är det helt orimligt!

Det vore himla meningslöst. Dessutom tror jag på karma, vilket gör det svårt för mig ibland... jag kan nog vara för snäll, riskerar att bli utnyttjad. Eller jag vet att jag kan bli utnyttjad, har blivit det. Samtidigt som detta naturligtvis förgrymmar mig känner jag mig i ärlighetens namn nöjd om jag gjort mitt... jag har ju innerst inne den här övertygelsen- om att what goes around comes around och det lönar sig att göra gott, man får det tillbaka.

Lyckligtvis har jag jobbat mig ur den där överdrivet känsliga och empatiska sidan jag hade som mycket ung. Ååå, jag hade så dåligt samvete för allt och alla (jag var i princip världssamvetet personifierad) och tyckte sååå synd om alla möjliga individer. Detta blir ju dock enbart arbetssamt och är föga konstruktivt; det hjälper ofta inte att bara sitta och gråta...

(Ni vet att när Karlstad stod i brand 1865 började den känsliga landshövdingen gråta. Landshövdingen grät och bad, enligt sägen, medan biskopen svor och släckte. Biskopsgården står kvar än idag, landshövdingens bostad brann däremot ner.)

Dessutom jag kan nästan "se" (och då menar jag inte att jag ser det på ytan) på folk vid det här laget, eller känner igen dem ganska snabbt... de som tycks blanda ihop snällhet med dumhet, de som tror att de kan sko sig på andras godhet, de som "sätter sig på näsan på en" som jag brukar säga. 

Usch och tvi. Då stänger vi portarna rätt snabbt.

 

micke

31 oktober 2014 14:31

Hej BEA! Jag brukar läsa din blogg och jag är så imponerad av att du skriver så fint och outtröttligt. Jag är i Karlstad under helgen som kommer jag bor hos Peter lördag till söndag om du känner för att fika eller så.

Beatrice F Wik

31 oktober 2014 22:24

Outtröttligt... =)
Jag skriver o skriver, the never ending story!
Tack för att du läser!

 

luvcatz

1 november 2014 17:39

härligt, jag älskar rysare o tror som du på nåt utanför vår sfär
Karma kommer igen i mitt liv hela tiden, man vet inte när, hur eller varför men jag tror att allt har en mening o att vi haft tidigare liv. Det är härligt att vara filosofisk ibland o allt behöver inte ha en vetenskapligt bevisad förklaring, vi e ju bara människor, eller hur? En liten bricka i det stora hela bara.

http://luvcatz.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

2 november 2014 00:44

Visst, vi är bara människor!!!
Filosofi är jättespännande...

Jag tror som du på reinkarnation, att det här livet bara är ett av många, vi är en del av evigheten, själen är odödlig o de här ca 80 åren vi går på jorden i just de här kropparna vi har nu är väldigt lite i det stora hela- därför är det viktigt att lägga fokus på rätt saker. Inte fjanta bort tiden gnm att haka upp sig på skit t ex. El på materiella ting. Pengar ex vis behövs för att leva, men det är bara pengar.

Just det där du sa om att vi är en bricka i helheten tycker jag också känns troligt, vi är en del av nånting större, det är jag helt säker på o jag tror att vi har en uppgift att uppfylla, saker händer av ett visst syfte, som vi många ggr inte förstår- vi är för små.

Intressant diskussion, skulle kunna skriva hela romaner om det här... hahah=)... fast ingen skulle orka läsa!

Tack för att du delar med dig, Luvcatz, av dina kloka reflektioner! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...