Jag sitter fortfarande å lyssnar på musik...

(Har dock tvättat lite, så helt döslö är jag inte... men nästan...)

Vilken söt låt.

Och vilken sorg att det gick som det gick.

Vilken sorg, faktiskt- att inte få bli gammal med ungdomskärleken.

Men nu är det som det är, det är bara att göra det bästa av situationen.

Så gudomligt vackert skrivet:

"Vi båda vet ett tiden rinner ut

Att du och jag ska skiljas åt till slut

Då vill denna sången

minna om den gången

Lilla vackra Anna blev min brud"

Ååå, nu har jag fastnat här vid datorn.

Lyssnar på musik, tack vare Carola (se nedan)

Måste få upp rumpan och göra något vettigt. NU!!!

Förresten är jag ingen fransyska... jag har bara en kollega som kallar mig så, #fransyskan# för hon trodde jag var det, då hon hört att det fanns en fransyska på skolan där jag jobbar- hon trodde sig lista ut att fransyskan var jag, fast det var i själva verket min väninna som var den riktiga fransyskan, inte jag-  jag bara tycker att det hela var lite roligt. :)

Nu går det på TV igen... Carola Häggkvist är med i någon serie jag faktiskt inte ens ser på och så säger mina vänner igen att jag liknar Carola: "du måste titta" och jag ÄR INTE SÄRSKILT FÖRTJUST i Carola och jag kan inte se någon likhet mellan henne och mig alls nu när jag studerar henne.

Vad då? Jag är ju ung, jag?

Hon är medelålders och liten och rultig, det är ju inte jag, eller?

Så lustigt att man uppenbarligen kan få en snedvriden bild av sig själv, man ser ju inte sig själv utifrån men jag ÄR INTE LIK CAROLA, jag förstår verkligen från hjärtat inte på vilket sätt?

Oj, är det en hel vecka sen sist?

Sen sist jag var här.

Lite läskigt att allt går så fort samtidigt som jag i alla fall kan glädjas åt att jag inte helt snöat in på nätet. Jag hörde i bakgrunden... vet inte på vilket program det rörde sig om, men det hade att göra med människor som liksom jag hade ont om tid, det var därför jag lyssnade till. Det handlade om människor som inte fick ihop sina livspussel och tog någon form av coach till hjälp och jag hörde hur coachen sa: "Det räcker att gå ut på bloggen tre gånger per dag."

TRE GÅNGER PER DAG, tänkte jag i mitt stilla sinne. Hilfe!!! Undrar vad man har för jobb då, om man hinner ut på bloggen hela tre gånger dagligen?! Man är i alla fall inte lärare.

På vardagarna jobbar jag dagtid och på kvällarna har jag mina barn, mitt hem, min träning och mina vänner, så att blogga då är inte helt enkelt det heller. Fast jag stjäl mig själv lite kvalitetstid ändå på vardagskvällarna, men som sagt TRE GÅNGER DAGLIGEN är väl lite väl att ta i.

Jag har själv lagt upp några strategier för att hinna med allt, för att kunna ge så mycket ledig tid som någonsin är möjligt åt barnen, så länge de bor hemma. Jobbet och restiden kan jag inte ta från, de tiderna är fasta så där kan jag inget göra. Men att försöka "klumpa ihop" har jag lärt mig... är ganska effektivt. Istället för att åka och handla sjutton gånger kan man försöka planera och ta allt och alla affärer på en gång, gärna i samband med lämning/hämtning av barn på diverse aktiviteter. Tiden i bilen tickar snabbt. Så har jag gjort idag t ex; så många av veckans alla ärenden på en gång. Träning direkt efter jobbet (om jag inte gör det med sonen) så spar man tiden fram och tillbaka. Och så måste jag få undan så mycket hushållsarbete som någonsin är möjligt under helgen annars stressar jag ihjäl mig på vardagskvällarna, kommer i säng jättesent och hamnar i en osund stresscirkel.

Det är inte lätt det här livspusslet. Men stressigare än så här kommer det med all sannolikhet aldrig mer bli i livet, det är en tröst. Om bara några år har barnen flyttat hemifrån och då kanske man sitter där och undrar vad man ska göra av all ledig tid? Jag hör andra säga det. Fast jag tror förvisso inte att jag är den typen. Jag kommer med all visshet dra igång en massa andra projekt, för det är sådan jag är helt enkelt. På gott och ont.