Läskigt.

Blev stående och bara stirrade rakt framför mig i hallen i morse. Vi har inget fönster i hallen och stressad som jag var brydde jag mig inte om att tända lampan i morgondunklet när jag hastade iväg.

Men så såg jag någonting mycket underligt: Vår hall är långsmal och mellan de två väggarna satt som ett staket som blänkte till.

WTF? Spökar det, eller?

Tvungen att tända ljuset och där satt vår fina hallspegel i princip fastnaglad mellan väggarna, istället för att som vanligt hänga på väggen. Golvet var fullt av sprucket glas i alla de storlekar och jag kunde inte annat än bara stå och glo- trots att min kollega väntade på mig, jäktad på väg till jobbet.

Mysterium ett: Hur hade den fallit ner?

Och mysterium två?: Varför hade jag inte vaknat, smällen måste ha varit enorm, då spegeln är stor?

Jag har sovit ensam i natt och uppenbarligen gjort det rätt tungt.

Jag är verkligen typen som kan sova med en bergsprängare bredvid mig... min dotter med pojkvän brukar förundras över att jag inte hör väckarklockan på lååång tid, trots att den skräller på högsta volym precis vid sängen.

Helt otroligt...

Jättejobbigt eftersom jag till skillnad från majoriteten vuxna människor inte är utrustad med någon biologisk klocka som väcker mig på morgnarna. Jag kan verkligen sova som en stock, stänga av klockan i sömnen och vakna av att kollegan ringer och frågar var jag är. Vi är ute i god tid och jag kan konsten att bara slänga på mig kläderna, borsta tänderna och sticka, så vi hinner i tid i alla fall till jobbet. Mina barn sköter sig oftast själva men katterna lämnar jag aldrig utan frukost.

Och dagens bästa: Jag kom matt hem från jobbet och hade räknat med den del städning av hallen- men kommer istället in i en tjusigt uppstädad hall. Jag kan bara säga att min son är HELT UNDERBAR!!!