Direktlänk till inlägg 28 december 2014
Jag undrar om det verkligen är Marilyn Monroe som sagt det här, eller om det är en efterkonstruktion.
Det är egentligen inte det viktiga heller.
Inte för det jag skriver just nu.
Jag är en av dem som försöker jobba mot viktfixering när fokus ligger på ytan. Rör det sig om hälsa, är det ju något helt annat. Framför allt pratar jag om unga tjejer/kvinnor, vi tanter börjar väl bli trygga nog i oss själva i alla fall. Det är ju så onödigt det hela, jag läser bloggar av unga tjejer som hatar sina kroppar och man ser fortfarande en massa trams i media... gång på gång... om hur man ska äta för att gå ner fem kilo på en vecka. Osv osv. Det säljer väl.
Men att det kanske gör osäkra flickor illa att matas med det här dag ut och dag in- det är av sekundär betydelse.
Nåväl. Media kan man inte göra så mycket åt.
Men vi vuxna kvinnor har en betydelsefull roll när vi ungås med unga tjejer. Vi är jätteviktiga- vi är ju de förebilder de har.
Därför bör vi nog tänka oss för en extra gång om hur vi uttalar oss om våra kroppar, om hur viktigt det är med 5-2-dieter osv. Vi äter väl för sjutton för att leva? För att orka med våra liv? Mat måste vi ha, varför lägga så stor vikt vid det? (Åter igen säger jag ingenting om man verkligen har problem med hälsan, fetma kan mycket väl bli ett problem både för barn och vuxna- men oftast är det inte det saken gäller.)
Varför kan vi inte försöka att bara vara lite nöjda med att vi har fungerande kroppar?
Det är inte en självklarhet för alla.
Anorexi/bulimi är en dödlig sjukdom. Den är mycket svår att bli av med, biter efterhängset sig fast... långt upp i åren.
Jag har hört personer med anorexi/bulimi jämföra sig och sin situation med alkoholister/narkomaner. Alkoholister/narkomaner kan lösa problemet genom att undvika alkohol/narkotika, men om man inlett ett "matmissbruk" på ett eller annat sätt: hur förhåller man sig till det? Mat måste vi ju ha, dagligen, vilket gör situationen så enormt komplicerad.
Ingen lek, med andra ord, om det vill sig riktigt illa.
Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger. För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...
Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...
Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =) ...
Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen. Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på." ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 |
9 | 10 |
11 |
12 | 13 | 14 | |||
15 |
16 | 17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
28 | |||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|